Förra veckan frotterade jag mig med det prima gäng som är Göteborgs finaste matbloggare. Resten av veckan gick i ett rus, med mig till brädden fylld av inspiration, kärlek och så mycket vårkänslor i hela kroppen att det är ett under att det inte svämmar över. När jag pratar om våra träffar med andra, så får jag ofta frågan om det liksom inte kan bli lite... pretentiöst ibland? Att vi känner oss hetsade att överträffa varandra och det vi hade med oss förra gången?
På sitt sätt ett fullt rimligt antagande, men så långt ifrån sanningen det går att komma. Vi jobbar med "allt passar temat med en bra motivering" och med en öppensinnad hashtag kommer vi väldigt långt. Jag ger er #nutellaärenost som exempel, den säger det mesta om det. Det är klart det handlar om mat, men mest av allt handlar det om gemenskap. Det viktigaste är att vi är så många som möjligt, sen är det skitsamma om någon inte har hunnit fixa något eller svängt in på mataffären precis innan och köpt en baguette och ett paket färskost.
Trots (eller tack vare?) det här tänket, så verkar vi ständigt överträffa oss själva typ varenda träff. Det är ingen idé att syssla med någon falsk blygsamhet - allt är så himla gott och alla är så himla bra och nu senast tyckte till och emd jag själv att jag var så himla bra när jag kom till vårt #primaveraparty med kåldolmar i tomatsås, med en fyllning på kikärter, parmesan och örter. Jag hyste en stilla förhoppning om att få med mig något till matlåda efteråt, men... nej. Det var dessutom första gången jag gjorde kåldolmar och det var kul! Lite pyssligt, men inte alls svårt... och så, sååå värd varenda minut!
Karins rostade potatissallad med pistage&cashewpesto. Åhmajgad.
På sitt sätt ett fullt rimligt antagande, men så långt ifrån sanningen det går att komma. Vi jobbar med "allt passar temat med en bra motivering" och med en öppensinnad hashtag kommer vi väldigt långt. Jag ger er #nutellaärenost som exempel, den säger det mesta om det. Det är klart det handlar om mat, men mest av allt handlar det om gemenskap. Det viktigaste är att vi är så många som möjligt, sen är det skitsamma om någon inte har hunnit fixa något eller svängt in på mataffären precis innan och köpt en baguette och ett paket färskost.
Ann-Louise sallad med citronlinser, rädisor, dill och fetaost.
Trots (eller tack vare?) det här tänket, så verkar vi ständigt överträffa oss själva typ varenda träff. Det är ingen idé att syssla med någon falsk blygsamhet - allt är så himla gott och alla är så himla bra och nu senast tyckte till och emd jag själv att jag var så himla bra när jag kom till vårt #primaveraparty med kåldolmar i tomatsås, med en fyllning på kikärter, parmesan och örter. Jag hyste en stilla förhoppning om att få med mig något till matlåda efteråt, men... nej. Det var dessutom första gången jag gjorde kåldolmar och det var kul! Lite pyssligt, men inte alls svårt... och så, sååå värd varenda minut!
Prima kåldolmar med kikärter, parmesan och örter1 kruka rosmarin
1 kruka timjan
1 kruka bladpersilja
130 g kokta kikärter
4 vitlöksklyftor
150 g parmesanost
2 citroner, skalet + 2 msk saft
6 plommontomater
3 schalottenlökar
1/2 dl olivolja
1 tsk salt
2 krm svartpeppar
1 savoykålshuvud
2 förp pastasås med basilika (à 390 g)
olivolja
Jag gjorde allt hackande i matberedaren. Det är sjukt smidigt, men det går såklart minst lika bra att hacka allt för hand.
Sätt ugnen på 200˚C. Skala scharlottenlök, dela på hälften. Skala vitlöksklyftorna, skär i mindre bitar Kör lökarna i matberedare tills de är finhackade. Lägg i en skål. Skär tomaterna i halvor, gröp ur kärnorna (och spara till såsen) och hacka även dem i matberedaren och lägg i samma skål som löken (det är bara förvaring. Du sparar disk.).
Riv parmesanen och citronskalet.
Plocka av rosmarinen, grovhacka timjan och persilja. Om du använder konserverade kikärtor, häll av, skölj och låt droppa av några minuter. Mixa kikärtor tillsammans med örterna till en smulig massa. Ha i osten och mixa lite till. Ha i citronsaft, citronskal, tomatkött, lök, olivolja, salt och peppar och blanda ordentligt.
Koka upp en stor kastrull med saltat vatten. Skär ut rotstocken från savoykålen och plocka försiktigt loss fina kålblad. Det gör inget om de är väldigt skålformade, de plattar till sig efter förvällningen!
Lägg tre blad i taget i kastrullen och låt koka ca 5 minuter. Ta upp bladen med en hålslev, skölj med kallt vatten i ett durkslag och låt dem rinna av. Lägg dem på en handduk för att droppa av och torka gärna en extra gång med lite hushållspapper.
Skär bladnerven längs med på varje kålblad så den blir tunnare. Lägg ca 3 msk örtfyllning på varje kålblad. Vik upp den grova delen av bladet över färsen, vik upp kortsidorna och rulla sen ihop till en dolme. Häll pastasåsen och vätskan från tomaterna i en ugnssäker form. Lägg i kåldolmarna med skarven nedåt. Droppa över olivolja och ställ dem i nedre delen av ugnen 40-45 minuter.
Det var "min" mat. Här kommer resten av alla andras mat!
Charlotta gjorde (och presenterade med det riktiga namnet!) strangolapreti med parmesan och tomatsås.
Åsa hade en grönsaksröra med svarta kikärter - direktimporterade från Italien till och med. Åts med andakt!
Beata hade ostpuffar som blev platta ostpuffar som döptes om till fluffiga ostchips istället, med gräddfil och rödlök och ost.
Hon hade också med något som blev en favorit hos mig - färskostkaka med choklad. Det finns inga fel i den ekvationen om ni frågar mig...
...och här kommer favorit nummer 2 - Pernilla stoltserade med en nutella- och chokladtårta. NUTELLA- OCH CHOKLADTÅRTA! Det är allt som behöver sägas om den. Undertill ser ni hela efterrättssymfonin i sin hela prakt, där Lindas choklad- och mandeltårta med grädde och jordgubbar syns till höger och Kims torta di ricotta al limoncello syns till vänster. Sen var det faktiskt slut med saker att äta... och som av ett underligt sammanträffande även slut på plats i magen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar