Sötebröd och kökskatastrofer!

"Alltså, hur svårt kan det vara?" tänkte jag glatt och frimodigt när jag i söndags ställde in min croissantdeg för att den skulle få vila och jäsa i lugn och ro över natten. Ungefär ett dygn efteråt, slängde jag ner samma deg med ett ilsket DUNS! i soporna (efter att ha konstaterat vid andra treslaget att hela bänken var kladdig av allt smör som krupit ur degen) och tänkte "JÄKLA FRANSKMÄNNISKOR ATT GÖRA KRÅNGLIGA BAKVERK!".

Johan kom på den eminenta idéen att skicka runt en vandringskokbok - "Sötebröd från Brunkebergs bageri". För mig som väldigt sällan bakar klassiska bakverk var det med lite skräckblandad förtjusning jag bläddrade i boken - jag älskar att pröva saker jag aldrig gjort förut, men OJ, vad jag är ovan vid den här sortens millimeterprecisions-bakning.

Som ni nog förstått - några croissanter blev det inte. Däremot står sen igår en tallrik med utomordentligt svingoda biskviser i min kyl! Om croissantbaket blev en total katastrof, så gick biskvibaket bättre - men under tiden hann jag med att nästan bränna bottnarna, skvätta sockerlag&vispad äggvita över halva köket, bli tvungen att twittra om hjälp för att få den italienska smörkrämen att tjockna, panikcykla till affären för att köpa choklad (VAD är oddsen för att jag inte ska ha choklad hemma?!) och avslutningsvis bränna fingrarna på nyss nämnda, smälta choklad.

Jamensåatte... konditor kanske inte är mitt spontana yrkesval, men med lite övning kommer det nog bli en hyfsad sötebrödsbagarinna av mig med. De där croissanterna tänker jag ganska snart ta en storstilad revansch (lika snygga som Körsbärets blev!) på - jag ska bara återfå mitt bak-självförtroende... och köpa lite mer smör först!

Mycket stök för liten kaka - men jag hade väldigt kul på vägen!

Guldkorn och vidgade vyer.

 

 

Det är solsken och varmt och det är nu... det är nu jag återigen konstaterar att jag förmodligen skulle kunna leva bara på solvarma smultron och krusbär tills de ta slut.

Det är nu jag alltid har lila fläckar på händer när jag kommer till/från bussen, för på vägen dit är det ett körsbärsträd. 

Det är nu jag alltid missar spårvagnen jag tänkt ta, för på vägen som leder till mitt gym finns det vildhallonbuskar.

 

Det är nu, när jag har lite ro i kroppen, som jag tar mig tid att kolla upp saker jag varit nyfiken på. Härom veckan tog jag mod till mig och steg försiktigt in på "Hos Kovalski" och kom ut med ingredienserna till vad som skulle bli en minst sagt välsmakade polsk grillkväll. Rökt ost, surkål och två sorters korvar. Jag blev så förtjust i både maten och den fantastiskt trevliga ägarinnan att det var dit jag styrde kosan i fredags när det vankades grillfest i helgen. Mera korv, blodröda, bigarråer och en rosaröd tomat som var så långt ifrån de luktlösa tråktomaterna på Ica som en tomat kan vara. Om jag är frälst och fast? Jepp!

Finhäng, fisk och fläder .

I onsdags lyckades jag med konststycket att ha en halvdag på jobbet, stillsamt lägenhetspysslande, handla i lugn och ro och ha middag med finhäng med C&T och Katten där vi provade två vill-testa-recept. När vi hade ätit varmrätten plockade jag&C med oss efterrätten och de två ovetande killarna ut till bilen och åkte under hemlighetsfull tystnad till Stensjön och så åt vi flädermousse med jordgubbspuré medans solen kittlade oss på näsan.

Vissa dagar är faktiskt bättre än andra.
På samma sätt är vissa recept bättre än andra. Det här är ett av de godaste fiskrecepten jag lagat! (recept och inspiration kommer från Tant Gul)

Vitling fylld med kryddröra och mozzarella
ca 1 kg vitlingfiléer
salt

1 gul lök
4 klyftor vitlök
3-4 msk kapris (gärna färsk)
1 kruka färsk persilja
1/3 kruka färsk timjan
olivolja att steka i
4 msk mald sötmandel
salt
nymalen svartpeppar
kajennpeppar efter smak
3 påsar mozzarella

Sås:
4 dl tjockyoghurt
skal av två citroner
2/3 kruka färsk persilja
1/4-1/3 kruka färsk oregano
svartpeppar efter smak
(eventuellt citronjuice)

Se till att fiskfiléerna hinner tina i god tid, om du använder fryst fisk. Torka av filéerna lätt med hushållspapper om de är blöta.

Finhacka lök, vitlöksklyftor, kapris, persilja och timjan. Fräs lökarna mjuka i olja utan att den får färg. Rör ner mald mandel och fräs och rör en stund till. Ta stekpannan från spisen,  ha i den hackade persiljan, timjanen och kapris. Smaka av med salt, svartpeppar och kajennpeppar.

Skär mozzarellan i skivor. Salta&peppra fiskfiléerna. Fördela kryddröran rättvist över ena hälften av fiskskivorna, täck med ostskivor  och vik över den andra hälften. Fäst ihop paketen med tandpetare i framkanten.

Stek fisken i smör i stekpanna, ca 5-8 minuter på varje sida.
Under tiden fisken fräser på gör du såsen - riv citronskalet och hacka persilja och oregano. Blanda med tjockyoghurt och smaka av med svartpeppar och eventuellt citronsaft. Såsen ska vara syrlig, men inte sur (tänk på att du har kapris i fisken). Vi serverade hela kalaset med blomkålsmos - till nästa gång ska vi ha lite piffigt grönt på tallriken också!

Den som väntar på något gott kan lika gärna åka till Tunisien.

Det här receptet vinner nog priset för att ha tagit den längsta vägen för att faktiskt bli lagat, smakprovat och nu bloggpublicerat. Först hittade jag det i boken "Korvar: hur du gör och lagar din egen korv" hemma på mammas köksbord. Nästa gång jag kom dit (typ en vecka senare) skrev jag av det. Efter att det legat i min ryggsäck i ungefär en månad, tog jag upp det och skrev av det igen, denna gång i pytteformat så jag fick plats med det i mitt mobilfodral, som jag brukar ha som hållare för min handla-mat-lista. Efter ytterligare en (eller förmodligen två...) månad(er) så köpte jag en förpackning fin lammkorv och la i frysen. Seeeen... gick det nog en månad till innan jag köpte resten av ingredienslistan och faktiskt ställde mig i köket för att laga maten.

Och sen la jag det i lunchlådor, frös in den, glömde av den lite och nu i måndags åt jag den för första gången som lunchlåda på jobbet. I torsdags gjorde jag samma sak. Båda gångerna satt jag måltiden igenom och tänkte på hur jäkla bra jag är som lagar så himla god mat!

Ni fattar grejen va?
Vänta INTE X antal månader med att laga den här. Jag struntar i att det är sommar och allt ni kanske egentligen vill äta är sallader med melon och jordgubbar och halloumi. Det är korv i! Korv är absolut sommar!

Tunisisk korvgryta, 4 port
1 gul lök
3 stora vitlöksklyftor
olja att steka i
4 lammkorvar
125 g merguezkorv (gärna mini)
45 g färska dadlar
65 g torkade aprikoser
1,5 aubergine
1 tsk mald ingefära
1 pkt saffran
2 tsk mald koriander
1 tsk kanel
2 tsk paprikapulver
salt
svartpeppar
3 dl tomatjuice
200 g krossade tomater
3,75 dl lamm/kalvbuljong
(1 dl mynta)

rostade mandlar/sesamfrön, till pynt

Skär aprikoserna i smala strimlor och blötlägg under tiden du pysslar med resten. Kärna ur och dela dadlarna i 4 bitar vardera.

Hacka den gula löken grovt, skala och pressa vitlöksklyftorna. Fräs dem i olja tills de blivit gyllenbruna, ta sedan upp och lägg åt sidan. Skär varje lammkorv i 3 delar och merguezen i motsvarade mindre bitar (om det inte är mini-merguez, såklart). Skär auberginen i kuber (typ 2x2 cm). Stek korven. Sen står det "tillsätt aubergine samt kryddor och stek tills auberginen fått fin färg", men om du liksom jag inte har en stekpanna modell murrikka, så föreslår jag att du tar undan korven och sen steker på auberginen tillsammans med kryddorna istället.

Ta fram en ordentlig gryta och lägg ner korv, aubergine, dadlar&aprikoser, tomatjuice, krossade tomater och buljong (och mynta, om du vill ha det). Koka upp och låt det sedan sjuda under lock i 20 min. Sen lägger du i lök&vitlök och kokar i 15 min till. Smaka av grytan om det behövs något mer av någon krydda. Servera och pynta med mandel&frön efter behag!

Ett annat liv, en annan mjukglass.

 

Förra helgen var det SM-veckan i Halmstad. Eftersom jag inte är stark nog (än!) åkte jag ner som funktionär langade kaffe och hejade högljutt på mina klubbkompisar. Otroliga Sofia Loft vann sin klass och smackade till med ett nytt svenskt rekord i bänkpress på 75,5 kg. Hon väger 52 kg själv. Ridå!

 

 

 Vi bodde i Falkenberg som, efter en trevade start på torsdagen visade sig från bästa sida resten av kvällarna. Här bjuder Skrea strand på en ljuvlig solnedgång och jag insåg att om jag skulle flytta från Göteborg... så skulle det mycket väl kunna bli till Falkenberg. Vem kunde gissat det?

Efter fyra långa, brötiga, underbart roliga och även ganska utmattande dagar var det absolut nödvändigt med lite mjukglass efter lunchen för att klara av resten av dagen. Eller mycket mjukglass. Abnorma mängder mjukglass. Frågan som ställdes innan glassen skopades upp var: "Hur mycket glass vill du ha då?" och svaret blev: "Ta i så du skäms!". Skämdes gjorde vi inte så mycket...  däremot var en tretimmars glasskoma ett faktum. Så värt det. Statoilmacken vid Halmstad Arena, förresten. I dare you!

En söndag på en räkmacka.

Räkmackor är finfina saker som skola förtäras i firande syfte eller närhelst man känner sig lite extra lyxig. "Lyxigt" är även ordet jag skulle använda för att beskriva hur det känns att bli hembjuden till en av sina bästa vänner, för att därpå bygga sig egen räkmacka!

 

 

Lämpligtvis lassar var och en på det en tycker bäst om, vilket i mitt fall innebar: smör, hemgjord majonäs med senap och citron, stora mängder färsk dill, sallad, tomater, avokado, räkor, räkor, räkor, kokt ägg och lite rom (som sparades i samband med räkskalningen). Det finns en jättegod hembakt tekaka därunder allt, även om den inte syns!

 I samma veva fick jag också tillfälle att känna mig väldigt kompetent när jag fick vara ansvarig för att hitta och hittade en lösning som räddade den (på fjärde-äggulan-försöket) ohjälpligt skurna majonäsen. Trolleriet? Några matskedar kallt vatten och en stavmixer. Häpp!