Guldkorn och vidgade vyer.

 

 

Det är solsken och varmt och det är nu... det är nu jag återigen konstaterar att jag förmodligen skulle kunna leva bara på solvarma smultron och krusbär tills de ta slut.

Det är nu jag alltid har lila fläckar på händer när jag kommer till/från bussen, för på vägen dit är det ett körsbärsträd. 

Det är nu jag alltid missar spårvagnen jag tänkt ta, för på vägen som leder till mitt gym finns det vildhallonbuskar.

 

Det är nu, när jag har lite ro i kroppen, som jag tar mig tid att kolla upp saker jag varit nyfiken på. Härom veckan tog jag mod till mig och steg försiktigt in på "Hos Kovalski" och kom ut med ingredienserna till vad som skulle bli en minst sagt välsmakade polsk grillkväll. Rökt ost, surkål och två sorters korvar. Jag blev så förtjust i både maten och den fantastiskt trevliga ägarinnan att det var dit jag styrde kosan i fredags när det vankades grillfest i helgen. Mera korv, blodröda, bigarråer och en rosaröd tomat som var så långt ifrån de luktlösa tråktomaterna på Ica som en tomat kan vara. Om jag är frälst och fast? Jepp!