"Alltså, hur svårt kan det vara?" tänkte jag glatt och frimodigt när jag i söndags ställde in min croissantdeg för att den skulle få vila och jäsa i lugn och ro över natten. Ungefär ett dygn efteråt, slängde jag ner samma deg med ett ilsket DUNS! i soporna (efter att ha konstaterat vid andra treslaget att hela bänken var kladdig av allt smör som krupit ur degen) och tänkte "JÄKLA FRANSKMÄNNISKOR ATT GÖRA KRÅNGLIGA BAKVERK!".
Johan kom på den eminenta idéen att skicka runt en vandringskokbok - "Sötebröd från Brunkebergs bageri". För mig som väldigt sällan bakar klassiska bakverk var det med lite skräckblandad förtjusning jag bläddrade i boken - jag älskar att pröva saker jag aldrig gjort förut, men OJ, vad jag är ovan vid den här sortens millimeterprecisions-bakning.
Som ni nog förstått - några croissanter blev det inte. Däremot står sen igår en tallrik med utomordentligt svingoda biskviser i min kyl! Om croissantbaket blev en total katastrof, så gick biskvibaket bättre - men under tiden hann jag med att nästan bränna bottnarna, skvätta sockerlag&vispad äggvita över halva köket, bli tvungen att twittra om hjälp för att få den italienska smörkrämen att tjockna, panikcykla till affären för att köpa choklad (VAD är oddsen för att jag inte ska ha choklad hemma?!) och avslutningsvis bränna fingrarna på nyss nämnda, smälta choklad.
Jamensåatte... konditor kanske inte är mitt spontana yrkesval, men med lite övning kommer det nog bli en hyfsad sötebrödsbagarinna av mig med. De där croissanterna tänker jag ganska snart ta en storstilad revansch (lika snygga som Körsbärets blev!) på - jag ska bara återfå mitt bak-självförtroende... och köpa lite mer smör först!
Mycket stök för liten kaka - men jag hade väldigt kul på vägen!
Att göra sina egna coissanter är det bästa och jag har ett recept på bloggen som jag alltid använder mig av. Så goda. Lycka till :)
SvaraRaderaHaha, jag vet ju inte det, jag fick ju slänga mina! Men jag fick smaka på Cillas (Körsbärets Kök) när hon hade vandringsboken hemma och de var underbara. Ska kika in ditt recept! :)
RaderaBiskvierna blev ju superfina! Fransmän gillar det där med svåra saker. Se svåra ut, prata svårt och baka svårt. Men gott är det ju. Sånt har jag inte tålamod till :)
SvaraRaderaTack Sara! Jag var lite missmodig någonstans i mitten, men är också väldigt nöjd med resultatet (speciellt med tanke på croissanternas icke-existens...)). Tålamod är inte min starka sida heller... däremot är nyfikenhet ganska högt i topp, så prova kan man ju alltid! :)
RaderaFast det är ju sant, fransoserna har ju en förkärlek för att krångla till det (bakverken). Hoppas du kokar mycket plommonmarmelad och har en fin sommar! Kram
SvaraRaderaSkönt med medhåll! Synd bara att många av bakverken dessutom är förbaskat goda också... och TUR att det finns goda croissanter att köpa när suget väl kommer! :) Inga plommon mogna än, men däremot massa flädersaft och vinbärssaft hittills! Hoppas ni har det tokfint också! Kram!
RaderaModigt att ens ge dig på det tycker jag! Credd!
SvaraRaderaTackar och bockar! :)
RaderaFy fabian vad svettigt, det hade jag aldrig vågat mig på,hade jag dessutom misslyckats hade jag aldrig gett mig på't igen, du vet hur det var med mig och glasen!
SvaraRaderaHaha, det är tur att det finns croissanter att köpa när man blir missmodig! ;) Men NU är du banne mig igång med glassen och med besked dessutom! :)
RaderaHahaha, jag ÄLSKAR dina beskrivningar. Och jag förstår precis - mitt tålanmod är NOLL när det gäller bakning.
SvaraRaderaSom nämnt igår - det värsta är när man FÖLJER de förbaskade instruktionerna och ändå inte lyckas. Morr. Macarons och croissanter alltså. Jäkla Franrike!
Radera