Att vara kär, till exempel.

Hur vet man egentligen om man är kär?

 

 

Ett tecken på det skulle kunna vara att du kommer på att du kan göra glass på din älsklings favoritgodis som present, oroar dig hela vägen till födelsedagen om personen kommer tycka om det och när personen ifråga (faktiskt) blir väldigt jätteförtjust i ditt hitte-på, så gör du två versioner till av samma glass för att komma fram till det riktigt ultimata recpetet.

 

 

Till exempel.

Tandglass, version 3.0

2 dl mjölk

3 dl grädde

5 äggulor

1 dl socker

1 krm vaniljpulver

 

300 g godislöständer

2 dl mjölk

 

Vispa äggulor och socker fluffigt. Blanda i mjölk, grädde och vaniljpulver. Värm blandningen försiktigt under vispning i en kastrull tills des att den tjockar på sig lite grann (använder du termomenter är du ute efter ca 82-85 grader). Ställ glassmeten att svälla i kylskåp över natten.

 

Dagen därpå lägger du godiständerna i mjölken och smälter dem på låg värme ca 10 minuter. Stavmixa den rosafärgade sörjan slät och ställ att svalna en stund (men inte för länge, för då kommer den att börja stelna. 15-30 minuter är lagom.) Blanda därefter glassmeten med din godislösning och kär den i glassmaskin ca 30-40 minuter. Frys i 2-4 timmar.

Så, min fråga till er är:
Vad har du lagat till någon annan som varit mest utanför din vanliga tankelåda?