Från sparris till flapjacks.

 Om vi väljer att bortse från att jag har gått från en hysterisk sparrisperiod (hela sommaren) till en lika hysterisk broccoliperiod (den senaste månaden) till en minst lika intensiv period av vitkål/fänkål/K-Å-L (nu - helst smörstekt, gärna till allt.) som förmodligen kommer sträcka sig till någonstans i vår när vi får vettiga grönsaker igen, så har jag en väldigt, väldigt passionerat förhållande till flapjacks just nu. 

 Den senaste månaden har jag väldigt målmedvetet provar mig igenom hela Wholebake's sortiment för att komma på vilken smak jag tycker bäst om. Jag är svag för kombinationen aprikos och mandel, men det som finns i färdigköpt form från Wholebake smakar helt vedervärdigt av konstgjord mandelessens. Jag slänger sällan mat, men den åkte i soporna på en gång. Semper har en trevlig aprikos-flapjack, men där fanns det inga mandlar och den var alldeles för smulig för min smak.

Så ja, jag fick helt enkelt kavla upp ärmarna och fixa det själv. Det är inte en identisk kopia av Wholebake (jag älskar konsistensen på deras), men banne mig inte långt ifrån... och med en trevligt knäckig smak, dessutom! Jag ska experimentera vidare, men till dess rekommenderar jag varmt det här receptet!

Flapjacks med aprikos och rostad mandel

(härifrån!)

100 g ljus sirap

85 g smör

30 g ljus muscovadoscoker

1 tsk vaniljpulver

140 g havregryn

1 dl mandlar

100 g torkade aprikoser

Sätt ugnen på 160 grader.
Rosta mandlarna i torr stekpanna och grovhacka dem och aprikoserna.
Antingen smörj eller bakplåtspappra en form (jag använde en limpform).
Värm sirap, smör och socker i en kastrull tills dess att smöret och sockret är helt smält. Ta av från värmen och rör ner havregryn, vaniljpulver , hackade aprikoser och mandlar. Rör om så allt blandar sig ordentligt och tryck sedan ner havreblandningen i din form. Baka flapjacksen 20 minuter i ugnen och låt de svalna helt innan du skär dem i bitar.

Är du inte lika überpetig som jag med att de ska ha samma storlek, går det utmärkt att göra utan måttband!

Varsågoda, nu är det mat(bloggsträff!)!

Mitt i veckan, på en gråmulen, regnig onsdag, finns det knappast något bättre man kan göra än att gå på matbloggsträff med Göteborgs bästa matbloggare. Mat med skördetema, prat, skratt... och lite bubbel minsann! 

Jag låter bilderna tala - varsågoda, nu är det mat!

 En snudd på perverst god kantarellpaj med ädelost, signerad Rebecka.

Piffigt hemfriterade tortillachips med masserad grönkål och en röra på kronärtskocka, rostad paprika och ricotta från Åsa.

... och bubbel från Åsa också! :)

Kim hade gjort de snyggaste (och godaste) rödbetspuckarna med quinoa och vita bönor. Hemligheten stavas s-t-a-n-s-m-å-t-t, mina vänner!

 Det här är vad jag bistod med - och då menar jag inte en bild med taskig ljussättning, utan rostade rosmarinlökar. Receptet är rakt av från tidningen Buffé - precis så gott som jag tänkt mig, hurra!

Pernilla (upphovskvinnan till den livsnödvändiga kunskapen om att "Nutella är en ost")  bakade bagels, som efter en utebliven mjöl-incident, blev en underbar limpa med bland annat kanel (och pumpa?) i. Charlotta hade med sig en underbart sötsyrlig lemonad (med motiveringen "Någonstans skördar man citroner just nu!").

 Kalastallrik! I glaset hittar ni pumpasoppan Sofie hade med sig, och den vita röran längst fram var en dip med fänkål och getost att ha till Kims röbetspuckar.

 SEN... var det efterrätt!

Mjuk äppelkaka med knäckigt toscatäcke med pumpakärnor och crème fraiche med vanilj från Linda fick mig nästan att fria på studs.

 Framifrån och bak: mjuk kaka med nötter och kanel, Sofie igen.

Mitten: snyggaste pumpapajen med lingongrädde, tack Beata!

Längst bak: Pernillas äpplepaj med jordnötscrumble. Mmm, jordnöt...

 Vi avslutade kvällen med den sedvanliga sockerkoman.

Tack kära ni, snart igen! :)

Det enda som slår en macka är en macka med smält ost.

Om det är något som slår en schysst macka 

- så är det en schysst macka med smältande varm ost!

Av all mat som finns därute, så kommer jag alltid älska bröd och mackor i alla former, färger och storlekar. Bröd som bas och sen är det fritt fram att gå fullständigt bananas med vilket pålägg och pynt som faller en på läppen just nu. Det är genialiskt och löjligt enkelt. Sån mat är bra mat!

Quesadillas är alltid en vinnare i min bok - här är den ena varianten med pulled pork, sallad, majs och tomatsalsa och den andra med ruccola, ajvar relish och skinka... och givetvis massa, MASSA ost! På med pålägget, hetta upp en torr stekpanna, toppa med en tortilla till och stek quesadillan på varje sida tills den blivit trevligt gyllenbrun och osten smält. Om nom nom.

Kycklinggryta med en herrans massa svamp.

Matlådeverkstad! 

Stöka fram, stöka runt, stöka bort. 

Jag började med att ta någon slags utgångspunkt här, dissade potatisen, dubblade vitlöken, upptäckte att jag inte hade några hela tomater hemma, kände mer för timjan än oregano och hittade en liten burk med kantareller i kylskåpet. Sen höftade jag helvilt och älskade mig själv lite extra tre luncher under veckan. 

Häpp! 

Söndagskycklinggryta med en herrans massa svamp
3 stora kycklinglår (klubba+lårdel)
10 steklökar
1 burk champinjoner+svampspadet
100 g kantareller (frysta och förvällda)
2 dl vitt vin
1 burk krossade tomater
4 vitlöksklyftor
1 buljongtärning
1 tsk salt
1 tsk peppar
MASSA färsk timjan
smör att steka i

Dela kycklingdelarna i lårdel och klubba. Putsa och ta bort skinnet (i den mån det går). Bryn kycklingdelarna i smör och lägg över i en stor gryta.

Skala lök och vitlök. Dela löken i båtar, vitlöken i skivor och dela champinjonerna (och eventuella stora kantareller) i hälften. Stek svampen tills vätskan kokat in, lägg därefter i smör, vitlök och lök. Krydda med salt&peppar och fräs en stund.

Lägg över fräset i grytan, koka ur stekpannan lite snabbt med vinet och häll även det i grytan. I med de krossade tomaterna och timjan och sjud hela härligheten i 1,5 timme - första timmen med lock, sista halvtimmen utan lock.

Tack för tårtan!

Det dök faktiskt upp ett födelsedagsbarn till - och precis som förra gången var jag snabb som blixten med att snappa åt mig tårtbakandet! Betydligt mer lösa riktlinjer den här gången, men istället för att experimentera hejvilt bäddade jag för succé genom att gå efter ett beprövat recept (beprövade recept hittar man till exempel inne hos tårtmästarinnan Karin). Kutym är ju annars att jag freestylar ihop något och sen spenderar dagen jättenervös för att det ska ha blivit äckligt...

 

Så, jag besparades en dag av nervositet, fick ta emot folkets jubel och dessutom en rejäl dos matkoma. Nästa vecka finns det (än så länge...) inga kalasfikor i sikte. Dock har jag hört ett rykte om att det kommer vara en sån här tävling på lördag - då är det väl inte mer än rätt att man firar sin favoritdeltagare med seger-fika efteråt, eller hur?

Favoriter!

En episk macka med inspiration från Pickipicki och Jonas Cramby.

Mitt livs första ölprovning  - på mitt älskade favorithäng Ölrepubliken. Lycklig, salongsberusad och om möjligt ännu mer förtjust i öl. Himmelriket i ett glas ---> Péché Mortel. Halleluja!

Löjligt enkla kycklingburgare - hacka i chipotle in adobe och koriander, salta och peppra. Forma burgare. Stek. Omnom!

Ny morgonkopp för kaffet - och ä-n-t-l-i-g-e-n ordentligt mjölkskum! 

Smakar det så kostar det - men värt varenda krona!

Champagnebubbel och en 80 år ung morfar!

Finfika - wienerbröd och wienerpecan fortfarande varma från ugnen. 

En matnörd som jag dog lycklighetsdöden.

HURRA-HURRA-JAG-ÄR-FÄRDIGREHABAD-I-RYGGEN!-middag på Krakow! Först ut till mig blev det zürek...

min favorit-middagsdejt valde barszcz med köttfylld, panerad och friterad pannkaka...

sen fick jag bigos som varmrätt - helt värdelös att fotografera (ni vet hur det är att försöka snyggfota brun mat...), men OJOJ så gott!

och på andra sidan bordet kunde jag snatta åt mig ett par bitar panerad ost. 

Ja, vi rullade hem. Ja, Krakow blev en favoritretaurang.

Vad har du för favoriter just nu?

Det bästa man kan få är tid... och födelsedagspaj!

Födelsedagar innebär i min värld födelsedagsfika, närmare bestämt gärna någon variant på födelsedagstårta. Det kan vara så att jag helt sonika snodde åt mig den uppgiften genom att helt enkelt fråga gårdagens födelsedagsbarn: "Får jag baka födelsedagstårta åt dig?"

Födelsedagsbarn önskade sig frozen key lime pie.
Födelsedagsbarnet fick givetvis frozen key lime pie, men jag tror minsann det var bakerskan som var nöjdast av alla när folket gick hem och det inte fanns så mycket som en smula kvar i kakformen!

Frozen Key Lime Pie
(recept taget rakt av härifrån - tack Martha!)

15 st Digestivekex
75 g smör
6 äggulor
2-2,4 dl pressad limejuice (6-8 limefrukter)
1 msk limezest + lite mer till pynt
1 burk kondenserad mjölk

Sätt ugnen på 190 grader.
Mixa kexen till smulor i en matberedare. Smält smöret och blanda med smulorna. Tryck ut i en pajform (⌀ 22 cm) och grädda i 10-12 minuter. Ta ut och låt svalna så länge.

Vispa ihop äggulor och limejuice. Sjud över vattenbad (vispa hela tiden) tills det tjockar på sig, ca 6 min/70 grader. Ta av från vattenbadet och vispa i kondenserade mjölk och limezest. Fyll pajskalet, pynta med lite mer zest och frys hela härligheten i minst 3 timmar. Ta fram den ca 30 minuter innan servering.