Italien på hemmaplan!

Har jag erkänt den skamliga sanningen att vi under tågluffen inte enda gång lyckades äta en hel, riktig italiensk middag med antipasti, primo piatti, secondo piatti och dolce? Jag har grämt mig en hel del för det i efterhand och för att få upprättelse (och för att jag längtar tillbaka!) gjorde jag B&B och G till mina partnes in crime och igår gick vi till That's Amore för "Il Rustico" - en fyrarättersmeny lagat på det som fanns i köket den dagen. Like that!

Antipasti var den klassiska salad Caprese: ljuvliga mogna tomater, vrålgod buffelmozzarella, basilka med olivolja och salt ringlat över. Extra plus för brödet att torka tallriken med!

Primo piatti är (om jag förstått saken rätt) alltid en pastarätt, och vi serverades parpardelle e funghi, bred bandpasta med svamp i gräddig sås, med parmesan i en skål bredvid. Även här kom det bröd för att inte låta ett uns av den goda såsen gå till spillo. :)

Secondo piatti är vanligen kött/fiskrätt, men B&B och jag valde vegetarisk variant och den var tyvärr det enda som var en besvikelse. Vi fick en skiva ungsbakad aubergine, tomat och zucchini med något smul på, lagda på en bädd med spenat och (till min stora förvåning) isbergssallad. I min värld har inte isbergssallad att göra på en restaurang, punkt slut. Något annat som var tråkigt var att det inte kom med något såsliknande. G njöt av små lammracks och en salsiccia med en balsamicoreduktion och att ringla lite balsamico över vår rätt hade definitivt piffat upp den lite. Det smakade inte illa, oh nej. Men det var en jäkligt lam rätt för att vara "huvudrätt". Ugnssteka grönsaker. Suck.

Dolce är efterrätten och VILKEN efterrätt sen! En len och lagom gräddig fyrkant med pannacotta, dränkt i en frisk jordgubbssås med chokladstänk runt omkring och vinbär (som vår servitör hade tagit med sig från busken han planerat i sin trädgård förra året!). I pannacottan stack en tjusig torkad skiva apelsin upp - den gick alldeles utmärkt att äta upp också! Lite diskret satt 3 av oss fyra och försökte låtsas som att vi inte alls torkade av tallriken med våra pekfingrar - hade det inte varit för det där med bordsskick hade vi slickat tallrikarna allihopa. ;)

Väntetiden mellan rätterna var ganska lång, men det var att föredra - vi fick tid att smälta maten lite, prata vad vi tyckte om den (och en massa annat såklart) och dessutom börja längta efter nästa rätt också. Vinval fick vi hjälp med av kyparen och jag som vanligen har lite svårt för rödvin ÄLSKADE vårat Bardolino Classico 2009, som hade en helt ljuvlig eftersmak av hallon. Notan gick förvånansvärt smidigt trots att vi splittade den på 4 pers. That's Amore är helt klart ett ställe jag rekommenderar vidare (men nästa gång väljer jag fisken!).