Krogveckan: Restaurang ETT.

Krogveckan tog (till min besvikelse) slut i onsdags, men jag och mina numera Krogeveckan-bitna föräldrar hann med att besöka restaurang ETT också, och det säger jag er - om Jalla Jalla var mysigt kvarterskrog, så är ETT betydligt mer fine dining. Att kunna gå på en sån restaurang, äta gott och INTE ruinera sig är det fina med Krogveckan. Jag är helt såld på konceptet, men det kanske ni har märkt vid det här laget?

Som sagt - restaurang ETT, tisdagkväll kl. 20.30.
Snabb och vänligt blev vi placerade i burspråket närmast fönstret (med filtar över stolryggarna om någon kände sig lite kylslagen) och fick en genomgång av menyn. När servitrisen kom tillbaka för att ta beställningar, gjorde hon det med en liten korg hembakt bröd - en härligt seg baguette, ett tunt skivat mörkt bröd (som var så gott att jag åt både min och pappas skiva) och så ett menlöst knäckebröd. Till det serverades en linsröra (plus i kanten!), olivolja och ett vispat smör med vinäger - smöret var fortfarande lite varmt och fluffigt och, och... alldeles, alldeles underbart (jag lovar att vi hade slickat skålen om vi hade varit hemma!).

Jag hade beslutsångest deluxe när jag valde förrätt, men efter tips av servitrisen så valde jag löjromstortilla med rödlökskräm, citronglace och dillsallad. I efterhand så undrar jag vad i hela friden som var "sallad" med några helt vanliga dillvippor, men det är verkligen skit samma i sammanhanget, för det var Så. Jäkla. Gott. Alla smakerna gifte sig fint ihop och så kom citronglacen och gav det hela lite välbehövling schwung. Party i min mun!

Mamma valde ostronen till förrätt och fick dem med ett par skivor citron och en scharlottenvinäger (går det förresten att ta snygga bilder på ostron? Tvivlar starkt.) och var även hon supernöjd. Pappa gick på hjortcarpaccion med västerbottenskräm, syltade kaltareller och lingon. Det lät verkligen som en fullträff, men han tyckte att den var lite för liten i smaken. Jag föreslog i sann göteborsk anda att den kanske var lite "tam" (eftersom hjort är vilt, höhö), men nej, "liten" var ordet som passade.

Till varmrätt gick både mamma och jag på den halstrade kungsfisken med karljohansvampravioli, som serverades med blomkål och tryffel. På tallriken dessutom en drös med ärtskott, en ljus sås och hårt rostade nötter av något slag (mandel tror jag). Pappa valde fläsksidan med citron och timjan och potatisgratäng, serverat med lökringar, tomatsallad, bearnaise, rödvinssås och chimichurri.

Det är såna här rätter som gör det roligt att gå ut och äta. Välkomponerat, genomtänkt och riktigt, riktigt gott. På ETT fick jag verkligen det som jag är ute efter när jag går ut och äter - sån mat som jag inte gör hemma. Fisken var anledningen till att bo i Göteborg - p-e-r-f-e-k-t tillagad (jag bugar mig för kocken!). Samma sak med raviolin och så lite trevligt crunch med nötterna. Min och mammas enda önskan var något med syra på tallriken, antingen i såsen eller bredvid. Vi diskuterade lite och kom fram till att ugnsbakade cocktailtomater eller någon vinäger hade passat bra (jag tror det hade varit sjukt gott med en limevinäger/vinegrette!). Pappa var däremot helt igenom nöjd med sin fläsksida och hade inget att klaga på alls.

Servicen då? Jotack, alldeles utmärkt. Personligt utan att vara påträngande, snabb och trevlig. Kanske inte helt genomtänkt att sätta en ensam person i ett rum med sex bord att betjäna... så att tre bord bestämmer sig för att betala samtidigt gör att det blir ganska naturligt att vänta en extra stund. Annars ger både jag och mitt sällskap plus i kanten för rejäla bestick till köttet och jag blev förtjust över att barnen slipper serveras den mer eller mindre obligatoriska korv&pommes /pasta bolognese. Heja! 

Slutsats: Restaurang ETT är riktigt bra grejer, de kan både sin fisk och sitt fläsk. Vegoalternativen? Jodå, där var det en pasta som vanligt. Säkerligen en god pasta, men ändock pasta.
Jag sällar mig till Charlotta och Åsa i väntans kö på Göteborgs första riktigt bra vegetariska restaurang.