En upprörd åsikt om Fettisdag (eller alla andra "traditions"-dagar).

Jag ska försöka fatta mig kort i det här ämnet, fast det ligger nära till hands med en lång utläggning (men den har jag redan dragit ett antal gånger för släkt och vänner vid det här laget...).


Första semlan äter man på Fettisdagen.
Efteråt känns det rätt okej att kalasa på, och face it - det kanske inte är väldens bästa grej att trycka i sig fem semlor på en dag bara för att det är Fettisdag en gång om året - men varför detta hysteriska semmelfrosseri INNAN Fettisdagen? Vad är det roliga och härliga med att gå och längta och gotta sig åt tanken på årets första semla om man helt sonika struntar i att det faktiskt är en traditionell dag att äta första semlan på och hinner äta en tre-fyra stycken typ en månad i förväg?
- "Äsch, midsommarafton, det är ju länge kvar, vi kan väl dra upp midsommarstången och äta sill och jordgubbar en månad innan, orka vänta!"

Speciella tillfällen är en del av det roliga. Julafton, Fettisdagen, påsk, midsommar - alla speciella dagar förknippade med mat som i alla fall jag längtar till. Och jag vill längta, tycker det är aptråkigt att det finns semlor tillgängligt en månad innan det "ska" finnas. Som julskinka i maj, eller äggmålning i november. Väntan förhöjer njutningen, gör det lite extra speciellt. Lite som första dagen på sommarlovet - oj, vad man väntade på det. Det är med andakt och barnslig förtjusning jag varje år försiktigt tar första semmelbettet. Så vill jag ha det - inte bara ett bakverk i mängden.



(En sak till - inget klår en hembakad semla. Men jag är ju bakfantast också, så jag förstår till fullo dem som inte orkar stå i köket och kladda med deg, grädde och mandelmassa bara för att det är Fettisdag. :))

Det var ju det här med sötsaker.

Julen blev orgie i sötsaker, på ett annorlunda sätt än vad det brukar bli. Under en promenad i sena november började mamma och jag prata om att längta efter viss mat och att viss mat kan man få craving efter så man nästan dör, och ungefär där kläckte min kloka mor tanken om en julkakskalender. Vi bestämde oss för att baka en sorts kaka/julgodis varje dag fram till jul och sen ställa till med kakkalas, och sen började vi spåna. Kakor och godis som väckte minnen, som fick oss att utropa: "Åhh, DET, det var det hundra år sen jag åt!" i kombination med nya recept vi ville pröva (mamma hade precis låna hem "Vinterns söta". Underbar bok!) Med på listan kom mozartkulor, mandelmusslor, kokosmazariner, cappuccinofudge, rocky road, cornflakestoppar, pepparkakstoffee, chokladpraliner med salt och massa annat spännande. Så, godis i princip varje dag fram till julafton.

Ja, det det både låter och var mäktigt. Poängen var ju att det inte var några galet stora mängder, utan bara en smakbit och sen spara till julafton (julafton blev det å andra sidan mer än bara en smakbit, men det är en annan historia. :P). MEN ändå varje dag och det märks i efterhand.


Så, nu för jag återigen kampen mot sötsuget. Lyckligtvis behöver jag inte bekymra mig så mycket över godis (om det inte är choklad), utan jag är i grund och botten ett kakmonster.

Kanelbullar, mjuka pepparkakor, chocolate chip cookies, brownie... you name it. Där är min akilleshäl och jag vet om det. Men det finns en fördel med att ha bakat eget godis hela december och det är just det egna. Den där chokladmuffininen på 7-11 blir helt plötsligt bra mycket mindre lockande när jag vet att den inte smakar hälften så mycket som min egen hembakade chokladmuffin skulle göra. Så, enkelt sötsug på sätt och vis, men svårt eftersom det fortfarande finns där och ännu svårare om jag blir bjuden av vänner. Mat och fika är väldigt socialt och att sitta med te och en muffin tillhör guldkanten i livet. Det har inte alls med att göra med att jag inte unnar mig det eller att jag kommer bli tjock av en muffin - just nu känner jag bara att jag riktigt har kontroll över det och DET känns inte alls bra. Jag vill kunna säga nej tack utan att ånga mig halva eftermiddagen. OCH jag vill längta efter något för sakens skull, inte bara för att "Åh, jag vill äta något med socker."

Så, det jobbar jag på nu. Börjar med att ta en dag i taget och sikta på att det är OK med en kaka någon dag i veckan. Fortsättning följer. :)