Plommonet hjärta chiapudding.

Min nya förälskelse är chiafrön, eller mer exakt chiapudding. Chiafrö har gelbildande egenskaper, precis som linfrön, innehåller omega 3, kalcium och massa bra fetter, för att nämna något. Med andra ord - det är lätt, det går fort, det går att variera på tusen olika sätt och är nyttigt as hell. Vad mer kan man önska sig? :)

Choklad- och kokoschiapudding
1 näve osaltade jordnötter
1-2 msk kakao (beror på hur stark chokladsmak du vill ha)
1 msk kokosolja
2 dadlar
1,8 dl vatten
2,5 msk chiafrön

vindruvor
kokos

Lägg jordnötter, kakao, kokosolja, urkärnade dadlar och vatten i en mixer och kör tills det är så finfördelat det går (vill du ta vanligt mjölk/sojamjölk/nötmjölk istället går det lika bra). Häll chiafrön i en skål, häll på mixerblandningen och vispa ordentligt (jag använder en gaffel). Ställ skålen i kylskåpet i 5 minuter, ta sedan ut och vispa lite till. Ställ tillbaka skålen i kylskåpet i 15-20 minuter till. Garnera puddingen med delade vindruvor och lite kokos. Enjoy! :)

<3!

Den söta, fruktiga och grönsakiga delen av Italien.

Matkultur upphör aldrig att fascinera mig. Den sötare sidan av Italien var också riktigt spännande - som jag ser det jobbar de mycket mer med utseende och konsistenser än i Sverige. Mycket av de typiska smakerna jag är van vid i bakverk (kardemumma, kanel) var inte alls särskilt ofta förekommande (i alla fall inte i det jag åt). Det var inte lätt att väl bestämma mig för vad jag skulle pröva de olika gångerna, eller att inte köpa något varje gång jag gick förbi en affär - det finns sötsaker precis överallt!

Och angående frukt och grönsaker... få mig inte ens att börja. Persikor, plommon, aprikoser (de första goda jag ätit i mitt liv), mango, så saftiga att det alltid följdes av högljudda sörplanden när vi åt, söta tomater från den rundaste och djupaste röda till knöliga gulgröna små saker, vindruvor så saftiga att de sprack med ett knäpp när man tuggade på dem, de vackraste melerade paprikor, aubergine och bönor jag sett... Att jag inte rymde från B & G och bosatte mig under ett marknadsbord är en gåta. :P

Nog babblat, här kommer bildregnet! :)

I Innsbruck fick vi alla tre äta apfel-strudel för första gången i vårat liv - och det var en vinnare! Som en äpplekaka med frasigt skal i bakelseform och inte alls så söt som den utger sig för att vara. Heja Österrike! :)

I Venedig var det den här lilla skapelsen som vann mitt hjärta - min fornarnia var som en pain au chocolat, men bara liite mer och lite bättre. Lite fras, lite mjukt, lite sött, mycket choklad och så knaster på toppen! Sittande på kanten invid floden var det en ljuvlig fikastund. :)
























































Ett av de ställen som gjorde att jag förälskade mig i Rom var Campo dei Fiori. Det är en fantastisk utomhusmarknad på piazzan mellan 7 och 12 (ungefär) och vi gick dit varje morgon för att fixa frukost. Jag gick bananas varje morgon - så mycket vackra frukter och grönsaker! För att inte tala om hur de smakade... Kärlek!

Utanför en restaurang hade de varit kreativa och ställt upp en fotbollsplan där allt var gjort av mat! Vem har sagt att matlagning och fotboll inte går att kombinera? ;)

I närheten av Campo de' Fiori hittade jag i ett bageri ett bakverk som hette ravioli - fylld med ricotta och lite försiktigt smaksatt med kanel. Ganska intetsägande smak, men jätterolig känslan mellan konsistenserna!

När B & G gick för att spana insidan av Colosseum gick jag till ett bageriet Dolce Marinara istället - man får ha koll på sina prioriteringar. ;) Jag fick tag på en cannoli fylld med ricottakräm och små chokladbitar, en croissant med choklad och något som såg ut som en stor baklava. Den sistnämna hade massa lager med tunt kavlad mördeg, ett lager vaniljkräm, mera tunna lager mördeg, ett lager med aprikossylt och avslutades med lite mer mördeg och överpudrad med florsocker.

G följde med mig på mina matäventyr i Florens och efter mycket bekymrat pannrynkande blev det en lite paj, en florsockerpudrad kringla och vad som såg ut som en vaniljkrämskanelbulle. Tråkigt nog ingen höjdare något av det - kringlan var menlös och för stor och bullen hade en läskig bismak av jästa russin. Den lilla pajen var bäst med sin fyllning av passerade svarta vinbär (tror vi) men jag hade föredragit ett tunnare skal och någon form av smaksättning - kanske lite malda nötter i pajdegen? :)

Och eftersom det är Italien
- glass, glass i stora lass! =D






Min tiramisu från Genova har ni redan sett, men den får vara med en gång till. (Thanks again Simone! =D)

































Sista sötsaken i Italien - torta della nonna (Mormors/Farmors tårta) för min del en underbar historia med mjuk kräm innuti, toppad med pinjenötter och pudrad med florsocker. G satsade på en citronmarängpaj och deklarerade efter första tuggan: "Ni får ursäkta, men den här vill jag ha för mig själv!". B var nöjd och glad med sin vaniljkrämsfyllda croissant. Ja, vi var rätt nöjda och glada allihopa faktiskt. :)

Vad som var alldeles för gott för att hinna komma med på bild var alla de underbara foccaciorna jag åt - naturella, med tomater, med lök och med rosmarin. Alltid med samma ljuvliga sälta, seghet och efteråt var jag alltid olivoljig på både fingrarna och runt munnen. :)

Som ni säkert förstår - det har varit en otrolig matresa och jag har shoppat en hel del med mig hem (det var värt den aptunga ryggsäcken på hemvägen!) och vad det var? Fortsätt kika in, så dyker det snart upp också! ;)

Helglyx typ-pudding-glass.

Med benen bekvämt uppslängda i solskenet och värme nog att sola i bikini njöt jag av mitt livs första banana soft serve vegan overnight oats i helgen, och det lovar jag er - den kommer förgylla mina helger flera gånger!

Skulle liknat marängswisch.

Alltså, tanken var att på något vis försöka efterlikna marängswisch (ja, jag vet att det inte stavas så egentligen!) i en raw food-variant, men jag hittade inget som kunde stå för marängerna, så jag tänkte att lite bär gör ju ingen ledsen. :)

Skulle liknat marängsswisch, 2 portioner
1 dl cashewnötter
1 tsk vaniljpulver
2 msk honung
vatten till bra konsistens

2 frysta bananer
2 msk kakao
1 msk honung
2 dadlar
1/2 banan
jordgubbar, björnbär och hallon efter smak

1. Gör cashewgrädde genom att mixa cashewnötter, vaniljpulver, honung och vatten till en fluffig konsistens.
2. Gör chokladglass genom att mixa frusna bananer med kakao och honung tills det blir glasskonsistens. Det låter en massa och tar en stund, men det går!
3. Lägg glassen i botten på två skålar. Klicka cashewgrädde över. Skiva över bananer och klipp över dadlar i små bitar. Ha på bär efter smak. Smaska på!

Äpplepaj!

Hmm, jag inser ju i efterhand att det är lite utav en teaser att bara lägga ut en bild på något som jag kallar "världens godaste äpplepaj" och sen inte delge receptet. Det är till och med lite åpet, för att vara ärlig, och sån vill jag ju inte vara. Här kommer receptet!

Världens godaste äppelpaj för 2 väldigt sötsugna

Till degen:
2 dl mandlar
1 msk rapsolja
2-3 färska dadlar
2 tsk kanel
en nypa salt
1 msk honung
2 msk kakao

Fyllning och garnering:
1 äpple
1 banan
2 färska dadlar
kanel efter smak
2 tunt skivade äpplen till garnering

Fram med mixern och kör mandlarna finhackade. Ha sedan i olja, dadlar (glöm inte ta ur kärnan!), salt, honung, kanel och kakao och kör tills det bildats en mjuk deg. Tryck ut degen i två djupa tallrikar. Diska ur mixern en snabbis och hiva sedan ner ingredienserna till fyllningen och mixa till en slät smet. Fördela fyllningen på pajskalen och garnera med tunt skivade äpplen. (Citat från baket: "Räcker det med äpple eller ska jag ha mer?" C tittar på pajen, tittar på mig med ett stort leende och säger: "Äpple är gott!". Vi hade massa äpple på, med andra ord. ;))

Pudra över lite kanel, intag soffposition framför valfri Disneyfilm och njut. :)

Hur man överlever att skriva en magisteruppsats.

Björnbär, mango, hallon, röda vinbär. Varva med turkisk yoghurt, rostade solrosfrön och lite honung - och så en kopp te by the side.

Fettisdag med tillhörande semmeleufori!

Ja, ni vet ju redan vad jag anser om Fettisdagen. Nu är jag faktiskt inte hemma ikväll, utan iväg i en helt annan stad, hälsar på E och skaffar mig träningsvärk i muskler jag inte visste jag hade på dagarna. Som tack för att jag får äta av hans mat och bo på hans golv var det givetvis jag som stod för semmelbaket idag. I brist på en bra kokbok gick jag helt enkelt efter det på Pickipicki, även om mina semlor inte är det minsta mini-format. :)Kardemummadoftade (och jättegod!) deg som jag gjorde med degkrokar. Första gången. Lite skumt, men fullt funktionellt. Jag föredrar dock min röda Kenwood i alla väder. :)

Ojästa bullar.

Jästa tjockisbullar.

Ljuvliga gräddade bullar.

Semlor på gång 1.

Semlor på gång 2.

Världens godaste små tjockisar!

Och jag med en näsa som Ture Sventon. Det var förresten värt varje sekund av längtan! :)

Som ytterligare tack (och för att ta tillfället i akt då min frys är ganska välfylld för tillfället och inte tillåter något bakande) så lovade jag E att baka bröd åt honom och efter ett uttalande om att han var svag för lantbröd, svängde jag ihop ett lantbröd med en fördeg som fick stå och gotta sig i kylskåpet över natten. Mitt bästa tips på lantbröd är annars det italienska lantbrödet som finns i boken "Jorden runt på 80 degar" av Annica Triberg (fantastisk bok förresten). Det var jättegott som det var och ännu godare rostat som bruschetta dagen därpå.

I brist på det receptet får ni hålla tillgodo med mitt egna lantbröd med timjan och graham. :)

Plommonets lantbröd från Jönköping
Fördeg:
5 g jäst
3 dl kallt vatten
4 dl vetemjöl

Rör ut jästen med vattnet. Blanda i mjölet, rör ordentligt och trä en plastpåse över bunken. Ställ den i kylskåpet över natten.

Hela degen:
Fördegen från igår
resterande 20 g jäst (alltså ett halvt paket totalt)
2,5-3 dl vatten
1 msk honung
2 msk olivolja
2 tsk salt
1 msk timjan
4 dl grahamsmjöl
vetemjöl tills det blir en smidig, något kladdig deg

Rör ut jästen i vattnet och blanda ihop med fördegen. Häll i honung, olivolja, salt, timjan och grahamsmjöl. Rör ihop och ha i vetemjöl undan för undan tills det blir en smidig, något kladdig deg.

Andra gången i mitt liv jag använde degkrokar. :)

Täck över och jäs i ungefär en timme. Ta upp degen på väl mjölat bakbord, dela den i två delar. Rundriv varje del till en avlång limpa och lägg med verket ner på bakplåtsklädd plåt. Snitta tre djupa skåror, täck över och jäs i 30 min till. Sätt ugnen på 175 grader och ställ en plåt längst ner. Innan bröden ska in i ugnen, pensla dem med olivolja (i brist på pensel så fick jag klappa olivolja på mina bröd. :)) och strö över lite havssalt. Sätt in bröden i mitten av ugnen, släng en dl vatten på den undre plåten och grädda i 30-40 minuter.


Hoppas ni haft en underbart semmelfylld tisdag!

En upprörd åsikt om Fettisdag (eller alla andra "traditions"-dagar).

Jag ska försöka fatta mig kort i det här ämnet, fast det ligger nära till hands med en lång utläggning (men den har jag redan dragit ett antal gånger för släkt och vänner vid det här laget...).


Första semlan äter man på Fettisdagen.
Efteråt känns det rätt okej att kalasa på, och face it - det kanske inte är väldens bästa grej att trycka i sig fem semlor på en dag bara för att det är Fettisdag en gång om året - men varför detta hysteriska semmelfrosseri INNAN Fettisdagen? Vad är det roliga och härliga med att gå och längta och gotta sig åt tanken på årets första semla om man helt sonika struntar i att det faktiskt är en traditionell dag att äta första semlan på och hinner äta en tre-fyra stycken typ en månad i förväg?
- "Äsch, midsommarafton, det är ju länge kvar, vi kan väl dra upp midsommarstången och äta sill och jordgubbar en månad innan, orka vänta!"

Speciella tillfällen är en del av det roliga. Julafton, Fettisdagen, påsk, midsommar - alla speciella dagar förknippade med mat som i alla fall jag längtar till. Och jag vill längta, tycker det är aptråkigt att det finns semlor tillgängligt en månad innan det "ska" finnas. Som julskinka i maj, eller äggmålning i november. Väntan förhöjer njutningen, gör det lite extra speciellt. Lite som första dagen på sommarlovet - oj, vad man väntade på det. Det är med andakt och barnslig förtjusning jag varje år försiktigt tar första semmelbettet. Så vill jag ha det - inte bara ett bakverk i mängden.



(En sak till - inget klår en hembakad semla. Men jag är ju bakfantast också, så jag förstår till fullo dem som inte orkar stå i köket och kladda med deg, grädde och mandelmassa bara för att det är Fettisdag. :))

Helgens tidmonster.

Jag fick besök av ett äta-tid-monster under helgen (vi säger så i alla fall), så jag kompletterar med att skriva i efterhand vad som hände, bortsett från jäskorgarna i trolldeg och kycklingen.

Mina onsdagarskvällar är helt crazy och innebär träning i ett fyra-timmars-svep (jag är inte ansvarig för den planeringen!) uppdelat på en timme, paus, tre timmar. Det svåra är att äta så att jag håller energinivån uppe, inte blir hungrig och inte har alltför mycket i magen. Mina två tidigare onsdagar har innehållt smoothie x 2 plus macka = på tok för lite, och omelett med sallad =låg som en sten i magen. Så, efter lite grävande i mitt mentala arkiv tyckte jag mig minnas att jag någon gång läst något om något som var förvillande likt chokladbollar, men inte var det utan tvärtom små trevliga energipaket baserat på nötter och torkad frukt som skulle passa bra i samband med träning. I fredags gjorde jag lite research och hittade dem på Mikkans blogg. Med utgångspunkt därifrån och lite höftande med ingredienser åkte följande ner i mixern:

Energibollar
- 7 dadlar
- 3 aprikoser
- en liten näve havregryn
- en näve paranötter
- en näve cashewnötter
- någon (kanske två) matsked tahini
- en tesked honung
- ett par teskedar kakao
- några stänk vatten
kokosflingor, kakao eller sesamfrön att rulla i.

Jag hade lite problem med att få till konsistensen, men efter lite tålamod och pytsande med ingredienserna blev det hela riktigt bra och gick lätt att forma till bollar. Några rullades i kokos, andra i sesamfrön och en tredje variant i kakao - sen åkte dem in i frysen för att hålla sig till på onsdag. Av sista klicken gjorde jag tre små yttepyttebollar för att se om de höll måttet smakmässigt och det kommer definitivt inte bli någon uppoffring att pröva om de funkar på onsdag. :)


När jag var på besök uppåt landet för ett tag sedan, upptäckte jag en påse skorpor i det hemmets skafferi och efter att ha knaprat på en av dem fick jag en aha-upplevelse av typen: "Varför har jag inte ätit det här på länge, det är ju JÄTTEgott!" När jag kom hem igen köpte jag samma typ av skorpor, men de smakade inte alls lika gott, så jag bestämde mig helt sonika för att baka egna. Ett lass skorpor följde också med mig när jag flyttade, men de tog slut förra veckan, så jag svängde ihop några nya för att underhålla mitt beroende. :)

Mitt recept har jag hittat i den gulligt rosarutiga "Hälsokokboken", men jag är som vanligt inte så noga med att följa receptet exakt. En varning dock - mina skorpor innehåller inget vetemjöl och blir inte så spröda som vanliga köpteskorpor, utan ganska hårda. Det är så jag tycker om dem, men du blandar givetvis precis som du vill. :)

Knaperskorpor ca 50 st
50 g jäst
5 dl mjölk
1 dl rapsolja
2 tsk honung
2 tsk salt
1 dl polenta (havrekli i orginalreceptet, men jag bara tog något annat istället)
7 dl grahamsmjöl
ca 6 dl dinkelmjöl

Om du vill, ljumma mjölken till ca 37 grader, annars smular du bara jästen i en bunke och häller mjölken. Rör tills det löst sig och tillsätt sedan honung, salt och rapsolja. Arbeta in grahamsmjöl och polenta, sedan dinkelmjöl undan för undan tills du får en smidig deg som släpper från bunkens kanter. Täck över och låt jäsa i 40 minuter (gärna en timme om du använder kall mjölk). ta upp degen på bakbord, knåda igenom den och forma 25 bullar, platta till dem lite med handen, täck över och låt dem jäsa 20-30 minuter till. Sätt ugnen på 250 grader och baka av bullarna i ca 15 minuter. När bullarna är klara, sänk ner värmen till 100 grader och dela de fortfarande varma bullarna, förslagsvis med en gaffel för rätta skorpstuket (håll dem i en handduk/grytlapp så slipper du bränna fingrarna), lägg tillbaka på plåten och torka i ugnen tills de är torra. Orginalreceptet anger två timmar, men det har inte stämt någon gång. jag har gjort lite olika - fyra timmar på 100 grader, eller 50 grader med ugnsluckan på glänt över natten, båda funkar. Sen är det bara att knapra på. :)

"Knaperi, knaperiknus...

"Vem är det som knaprar på (i) mitt hus?"
(citat: elaka häxan i hans och Greta. ;))

Lillebror, ba pa pa!

Ibland kommer den över en, den där känslan av att allt är förgängligt. Nu när jag ganska nyligen flyttat känns det lite extra viktigt att komma ihåg att säga till familj och vänner att jag tycker väldigt mycket om dem, och att se till att de kommer hit på fika med jämna mellanrum. Vad kan säga "Jag älskar dig Lillebror!" bättre än en, eller rättare sagt fyra (och resten i en påse med sig hem) nybakta kanelbullar? :)










Kanelbullekorv, det kanske vore nåt?

Kanelbullar innan ugnen.

Jag tyckte att kanelbullarna blev lite för tjocka - det tyckte INTE Lillebror. :P

Det var ju det här med sötsaker.

Julen blev orgie i sötsaker, på ett annorlunda sätt än vad det brukar bli. Under en promenad i sena november började mamma och jag prata om att längta efter viss mat och att viss mat kan man få craving efter så man nästan dör, och ungefär där kläckte min kloka mor tanken om en julkakskalender. Vi bestämde oss för att baka en sorts kaka/julgodis varje dag fram till jul och sen ställa till med kakkalas, och sen började vi spåna. Kakor och godis som väckte minnen, som fick oss att utropa: "Åhh, DET, det var det hundra år sen jag åt!" i kombination med nya recept vi ville pröva (mamma hade precis låna hem "Vinterns söta". Underbar bok!) Med på listan kom mozartkulor, mandelmusslor, kokosmazariner, cappuccinofudge, rocky road, cornflakestoppar, pepparkakstoffee, chokladpraliner med salt och massa annat spännande. Så, godis i princip varje dag fram till julafton.

Ja, det det både låter och var mäktigt. Poängen var ju att det inte var några galet stora mängder, utan bara en smakbit och sen spara till julafton (julafton blev det å andra sidan mer än bara en smakbit, men det är en annan historia. :P). MEN ändå varje dag och det märks i efterhand.


Så, nu för jag återigen kampen mot sötsuget. Lyckligtvis behöver jag inte bekymra mig så mycket över godis (om det inte är choklad), utan jag är i grund och botten ett kakmonster.

Kanelbullar, mjuka pepparkakor, chocolate chip cookies, brownie... you name it. Där är min akilleshäl och jag vet om det. Men det finns en fördel med att ha bakat eget godis hela december och det är just det egna. Den där chokladmuffininen på 7-11 blir helt plötsligt bra mycket mindre lockande när jag vet att den inte smakar hälften så mycket som min egen hembakade chokladmuffin skulle göra. Så, enkelt sötsug på sätt och vis, men svårt eftersom det fortfarande finns där och ännu svårare om jag blir bjuden av vänner. Mat och fika är väldigt socialt och att sitta med te och en muffin tillhör guldkanten i livet. Det har inte alls med att göra med att jag inte unnar mig det eller att jag kommer bli tjock av en muffin - just nu känner jag bara att jag riktigt har kontroll över det och DET känns inte alls bra. Jag vill kunna säga nej tack utan att ånga mig halva eftermiddagen. OCH jag vill längta efter något för sakens skull, inte bara för att "Åh, jag vill äta något med socker."

Så, det jobbar jag på nu. Börjar med att ta en dag i taget och sikta på att det är OK med en kaka någon dag i veckan. Fortsättning följer. :)