Problemsökning: Knapriga tortillabröd?

För ett tag sen var jag vansinnigt sugen på att testa det här receptet på enchiladas, men ärligt talat så är jag inget fan av köpta tortillabröd. De ser plastiga ut, de smakar plastigt och deras förmåga att hålla i all evighet trots att de inte är frysta skrämmer mig lite.

"Hur svårt kan det vara?" tänkte jag glatt som vanligt, kollade upp lite recept och fastnade till slut för ett i (den underbara och alltigenom fantastiska boken) "Jorden runt på 80 degar". Allt går bra - jag gör degen, jag kavlar ut tunna degrundlar och jag gräddar bröden i stekpannan. Jag bränner inget, brandlarmet går inte, jag lyckas till och med få dem ganska runda! Allt fine and dandy - tills jag upptäcker att tortillabröden helt otippat har stelnat och numera är betydligt mycket mer likt knäckebröd än mjuka tortillabröd.

Och jag fattar inte! När jag för en gångs skull gör enligt receptet - så blir det fel! Morr, morr och fräs (inte för att det påverkade enchiladaslagandet. Jag bröt bröden och byggde en trekant runt fyllningen. :P).

Så, ni otroligt kompetenta bloggläsare, hjälp mig!
Vilka magiska ord kan jag ha glömt att viska under bakningsprocessen?

(Åh så god!) Vårig quinoapilaff.

Igår stötte jag på ett sånt där recept igen, som man kikar på, tänker: "Tja, men det ser väl gott ut.", efter en tid faktiskt får tummen ur och prövar och sen inte vill sluta äta den för att det var så gott!

Jag kan inte riktigt förklara magin med den, den verkar nästan lite för simpel... men neeej. Try it out and make you day. :)

Genas våriga quinoapilaff (2 personer)
2,4 dl kokt eller groddad quinoa
1,8 dl sparris, choppas i mindre bitar
1,2 dl gröna ärtor (färska eller frysta&tinade)
1 msk citronjuice (jag hade vitvinsvinäger igår - tänk syra)
0,6 dl choppad dill
1 msk olivolja
1/2 tsk salt

För att grodda quinoa: Blötlägg quinoa (tänk på att det blir mer än du har från början) i 12 timmar i en glasburk. Häll av vattnet och skölj. Lägg tillbaka i glasburken igen (utan vatten) och sätt för typ en gasbinda/nylonstrumpa/nötmjölkspåse för öppningen. Lägg burken på sidan och lämna i ungefär ett dygn. När du ser att quinoan fått små svansar är det klart! :)

För att göra pilaffen: Blanchera sparris och (om du använder färska) ärtor i kokande vatten en minut. Skölj i iskallt vatten och låt rinna av. Blanda alla ingredienser och that's it. :)


Jag hade en sallad på blandade salladsblad, morot hyvlad med potatisskalare, tomater, gurka och avokado, toppad med Angelas fanatiska Better Than Bottled Balsamic Vinaigrette - det är vad som lyser i bakgrunden. :)

Helglyx typ-pudding-glass.

Med benen bekvämt uppslängda i solskenet och värme nog att sola i bikini njöt jag av mitt livs första banana soft serve vegan overnight oats i helgen, och det lovar jag er - den kommer förgylla mina helger flera gånger!

Rödbetsbiffsexperimentet.

Inför en familjemiddag gjorde jag mina andra veganska biffar i världshistorien! Efter lite tips från Lotta på Loveggie så bestämde jag mig för att satsa på rödbetsbiffar och kikade på Vegania för inspiration. Jag har tyvärr inget riktigt recept att ge er, eftersom det var experimentstuga i köket.

Jag vet i alla fall att jag rev rödbetor och sen (av någon anledning som var smart just då) körde det i mixern med lite andra ingredienser så att det blev som ett smul... sen försökte jag mig på att steka biffar av det. Mamma kikade upp bakom min axel: "Steker du... rödbets...färs?" och det enda jag kunde göra var att flina. Mitt räddningsförsök bestod av att riva ner en potatis i smulet, och det funkade faktiskt riktigt bra! Nu i efterhand inser jag att biffarna hade hållt ihop mycket bättre om det hade varit bara riv och inte smul. I slutändan kryddade jag dem med timjan och pimpade med lite sesam- och solrosfrön.

Trots smul och experiment smakade de jättegott på familjemiddagen! Eftersom jag frös in de som blev över, smakade de fortfarande jättegott till lunch idag som salladsburgare, med gurka, senap, hummus, gräslök och avokado på. :)

Grönt monster och sneak peak!

Jag tar ett snabbt stopp här för att tala om för er att jag fortfarande lever och har vrålkul! med mina leksaker från Råvarubutiken. Dessutom har jag hittat en ny bra blogg att läsa, Oh, She Glows, som ger mig jättemycket ny inspiration! Hon har en jätterolig avdelning med "Green monsters", gröna smoothies som är riktiga energikickar. Det här i mitt första gröna monster, riktigt lyckat! :)


4 frysta, tinade "puckar" spenat
1 apelsin
1 msk citronsaft
1/2 banan
1 tsk spirulina
vatten

Mixa apelsinen i en blender tills den är finfördelad. Lägg i bananen och gör samma sak.Tillsätt resten av ingredienserna och blanda igen. Späd med vatten till önskad konsistens. Dagens vitaminkick! :)

Idag har jag gjort en chokladpudding med mina chiafrön och kakonibs - ni får tyvärr inget recept än, jag måste fixa till det lite bättre först! Men, ni kan få en sneak peak på hur den såg ut och om du verkligen inte kan bärga dig finns det recept på chiapudding här, här och här. :)

Hello, you little piece of chocholaty awesomeness! :)

Kvälls-hitte-på-sallad.

En hitte-på-sallad som kom till vid köksbänken och blev oväntat god och färgglad. Ackompanjerat av lättkokt sparris var det en alldeles lagom avslutning på kvällen. :)

- ett par nävar färsk spenat
- en lite stjälk selleri
- en knipplök
- en näve mörkröda vindruvor
- en näve groddade svarta belugalinser
- en halv gul paprika

citronjuice
olivolja

Grunda tallriken med den färska spenat och strö över de groddadelinserna. Dela vindruvorna på hälften och skär knipplöken, den gula papikan och stjälksellerin i mindre bitar. Sprid ut det lite tjusigt över tallriken och skvätt över vad du tycker är passande mängd citronjuice och olivolja. Trevlig måndagkväll på er! :)

Blodgivarsmoothie, en bättre version.

Jag utlovade ju en lite mer smakrik, godare och allmänt bättre variant på min blodgivarsmoothie. Den här gången smakar den frisk av citrus och lite svagt av "grönt" (är det klorofyllen som smakar tro?),
men jag gillar det faktiskt.
Utan ytterligare krusiduller - I give you:

Blodgivarsmoothie, version 2
1/2 dl blåbär
3 puckar spenat (ni vet, formen på fryst hackad spenat. Spenatpuck.)
1 apelsin
1/2 banan
1 tsk spirulina
2 msk citronjuice

valfri topping (det hade inte jag den här gången)

Om du använder frysta bär, tina vad som behövs tinas. Skala apelsinen och dela den i klyftor. Kör i blender till en hyfsat slät röra, blanda sedan i spenat, blåbär och spirulina. Kör blendern en stund. Släng i en halv banan bruten i bitar. Kör igen tills smoothien är slät och häll upp i mugg (med fördel ogenomskinlig, färgen är inte alltför tilldragande den här gången heller tyvärr.) Smaka av med citronjuice och toppa med något trevligt, om så önskas. Drick och känn dig blod-boostad. :)

Raw bröd - svårare än jag trodde.

Helt inne i raw food-svängen är det mycket experimenterande som händer i mammas och pappas kök just nu (jag är ju tillfällig hemlös pga. stambyte och badrumsrenovering i min lägenhet). Det har resulterat i ganska många bra grejer, som Genas indienwraps,
Gullfots favorit eggless egg-salad och ett gäng väldigt trevliga smoothies, där det senaste guldkornet är gårdagens päron- och blåbärsfluff.

Men, allt blir inte bra. Jag har pysslat lite med att försöka mig på raw bröd... men det har inte varit någon höjdare hittills. Det första var ett helt eget hitte-på, på groddat kamutvete och lite grönsaker och smakade kort och gott äckligt och gräs. Ner i komposten. Andra försöket var carrot-rainsin bread, och även om det var bättre, smakar det fortfarande gräs och ger mig aningens kväljningar. Så, idag är jag inne på mitt tredje försök och tänker att botten på en rawpizza borde väl kunna vara en bra brödbas?

Stay tuned, jag återkommer med hur det hela invecklar sig. Lite missmodig är jag dock, så under tiden - om det är någon som har ett idiotsäkert och gott recept på raw bröd (eller liknande, jag är inte kinkig) så snälla, dela med dig! :)

Blodgivar-smoothie.

Jag är blodgivare. Den dagen jag råkar illa ut (eller någon annan gör det) och hamnar på sjukhus vill jag helst veta att jag gjort mitt bästa för att bidra till att det ska finnas tillräckligt. Det tog mig dock ett par år att bli godkänd. Första gången tittade de på mina armar och sa: "Du har för små vener, men det kan växa till sig, så kom tillbaka om ett år!" Jag gick hem, väntade och efter ett år gick jag tillbaka och fick samma besked. Då blev jag putt på riktigt, la in ordentligt med bicepsträning på gymmet - ett halvår senare fick jag ge blod. Skam den som ger sig. ;)

Jag har bara ett problem med det - järntabletterna man får efteråt. Tjejer och järnvärden är inte alltid en munter historia, så jag äter snällt järntabletter. Men, efter att ha upplevt Förstoppningen Från Helvetet förra helgen tänker jag att jag har ju faktiskt kunskapen att pimpa min mat så att den blir järnrik ändå och dessutom ha en glad mage på köpet. Ikväll gjorde jag en smoothie med de i åtanke - den blev OK. Ingen smak dominerande, så det blev ganska lam. Jag ska jobba lite på den, men håll till godo med utgångspunkten så länge! :) (undvik gärna mjölkprodukter i den här smoothien, eftersom kalcium påverkar järnupptaget negativt.)

Blodgivar-smoothie
1/2 dl blåbär
8-10 jordgubbar
3 puckar spenat (ni vet, formen på fryst hackad spenat. Spenatpuck.)
1 skiva färsk ananas
1 tsk spirulina
1 dl kokosvatten
valfri topping

Om du använder frysta bär, tina vad som behövs tinas. Mixa ihop ingredienserna till önskad konsistens och toppa med något trevligt (jag hade hasselnötter). Varning utfärdas för att smoothien får en väldigt mörklila, snudd på svart färg som inte ser alltför aptitlig ut (mamma kallade den till och med äcklig), men smaken är det inget fel på. :)

Kikärtor, version 2.0

Bönor och sånt kan vara lite kinkigt för magen, speciellt kikärtor tydligen, om jag ska gå på erfarenhet från vänner och bekanta. Det är synd, för det finns nog ingen baljväxt som jag tycker så mycket om som kikärter. Och, om jag gillar kikärter, så älskar jag hummus. Tyvärr uppskattar inte min mage det lika mycket som jag, som sagt.

Med ena foten inne i raw food-svängen poppade det upp en tanke i huvudet på mig härom dagen - men om man groddar dem då? Groddning gör att det hela blir lite mer lättsmält, vilket i alla fall har funkat med allt annat jag har groddat hittills. Sagt och gjort - för en tre dagar sen la jag kikärtor i blöt och sen har de fått stå och grodda sig. Jag sköljde de typ 2-3 gånger om dagen och det växte svansar så det bara knakade. Efter att ha konsulterat Google har jag förstått att man inte kan äta groddade kikärter rätt av, utan måste förvälla dem 5-10 minuter först (är det någon som vet om det stämmer eller om det bara är ljug?).

Sen skulle de bli hummus, men jag kunde inte låta bli att pröva några naturella. My. God. Om kikärter är goda i vanliga fall, så var det här en uppdaterad version. Alldeles ljuvligt nötig, precis som vanligt, men smaken har på på något sätt blivit mer komplex under groddningen. Yummie. Verkligen yummie. Sen gjorde jag världens godaste hummus, som vanligt på Mikkans recept. Nu återstår bara att se om det funkade att grodda dem innan.
Utvärdering kommer!

Jag är sugen på vad?

Det här är, mina vänner, resultatet av gårdagens craving efter något obestämt. Jag hatar att ha cravings efter obestämda saker, jag ju inte bara stoppa i mig saker på måfå och hoppas att jag ska pricka rätt? Nej, det funkar inte. Tydligen var jag i alla fall sugen på något av det som åkte ner i stekpannan, för jag var väldigt nöjd efteråt. :)

I en stekpanna:
Några skivor halloumi
ett knippe sparris, nedre delen avskuren
smör
olivolja

I en annan stekpanna:
1/2 paprika, strimlad
3 champinjoner, i skivor
3 stängler knipplök, grovhackade
olivolja

Stek allt lite lätt tills grönsakerna fått lite färg med ändå är krispiga och halloumin trevligt gyllene. Salta och peppra. Jag hade ett himla sjå med att hitta något att ha till, men efter lite botaniserande i farmors kylskåp hittade jag en svensk äpplesalsa med chili som satt som en smäck. Mums! :)

Helgnöje.

Min variant av avkoppling är att ta mig lite tid att baka och pyssla lite extra, så efter varje helg brukar det finnas något nytt och kul i mitt kök. Den här helgen passade jag på att baka lite beroendeframkallande knäckebröd . När jag ändå var igång prövade jag, efter en lång tids nyfikenhet, att göra bovetecrunch efter Mikkans regi. Efter lite insikt i raw food-världen är jag helt såld på bovete och älskar det. Blötläggning över natten, hacka lite nötter, ett par dadlar, en frukt, dofta över en hög med kanel och halleluja. Så, hur fel kan lite bovetecrunch bli? Jag prövade det på min smoothie imorse och det visade sig inte vara fel överhuvudtaget. :)

Bovetecrunch efter blötläggning, före en 20timmarsvända på 40 grader i ugnen.

På söndagsmorgonen vidgade jag G:s vyer och bjöd henne på american pancakesfrukost, där hon prövade dadlar för första gången. Jag ångrar att jag inte tog kort på hennes ansiktsuttryck - med pannan i djupa veck och blicken förlorad långt i fjärran verkligen smakade hon noga på dadeln och försökte känna in alla dimensioner av smak, konsistens och textur. Damn right girl! Så ska man smaka på mat!

Hittepåsoppa med avokado och fisk.

Läste ett jättegott recept på fisksoppa med kokosmjölk och inser att jag inte har någon kokosmjölk och inte heller någon lust att bege mig till affären endast för det. "Men... om man mixar avokado..." börjar jag tänka och ett tu tre har jag uppfunnit en ny soppa. Trevligt. :)

Avokadosoppa med röd currypasta och vit fisk 1 port
1/2 avokado
vatten
lite buljongtärning
en tesked röd currypasta
10 cm strimlad purjolök
en fiskfilé i tärningar

Mixa avokadon med vattnet till den konsistensen du vill ha. Krydda med lite buljongtärning, en tesked currypasta och smaka av om du vill ha någon mer krydda i. Ha i purjolöken och fisken, låt soppan sjuda försiktigt i 5-10 minuter och servera.

Rawlunch 1-2-3.

Senaste guldkornet inom raw är egentligen inget nytt utan bara en nyupptäckt klassiker - guacamole. Ljuvlig avokado i krock med lite citronsaft, chili och tomater tar min sallad till nya höjer varje gång!

Igår prövade jag ett recept på raw majonäs, men det knockade mig inte riktigt. Lite grann var gott, men efter några tuggor blev den lite väl sötsliskig - jag tar lärdom och ska pröva mig fram med mängden sirap istället för att följa receptet (vilket jag faktiskt gjorde den här gången. Är det någon erfaren raw:are som har förbättrande synpunkter så bring it on!).

Raw majonäs
1 avokado
1 dl naturella cashewnötter
3 msk agavesirap
1-2 msk äppelcidervinäger
1/2 dl vatten
En nypa salt

Mixa allt i matberedare eller med mixerstav. Smaka av (var försiktig med sirapen!).


Idag lyckades jag med att med lite citronsaft, chili, en tomat, en vitlöksklyfta och en hel del tur göra om den sliskiga majonäsen till en helt fantastisk guacamole, som jag åt med taconötfärs (den ordvitsen skrattade jag ganska länge åt) och lite ihop-plock av gurka, sallad, spenat, morot och paprika. Det lustiga är att det verkligen smakade tacos! :)

Taconötfärs, 4 portioner
1 dl mandlar (inte blötlagda)
1 dl valnötter (inte blötlagda)
1 msk malen spiskummin
1 msk malen koriander
½ dl olivolja
En nypa salt, och en tesked sojasås

Kör nötterna i en mixer och tillsätt resten av ingredienserna och rör om. Servera i salladsblad, med vanligt tacotillbehör och gucamole.


Annars vill jag återigen promote:a den supergoda raw lasagnen - väl värd en plats på just din lunchtallrik. :)

Butternut squashsoppa 1.0.

Efter helgen besök på matmässa fick jag ju en hel del skojiga saker med mig hem, bland annat en butternut squash. Den och jag lekte i köket idag i ett försök att återskapa soppan jag fick smaka på mässan. Efter att ha upptäckt att jag saknade ungefär hälften av ingredienserna gjorde jag en mässans recept kombinerat med ett recept ur "Soppor, bröd och röror", för soppa ville jag ha! Det blev OK och gott, men inte så gott som jag mindes den. Återkommer med recept när jag faktiskt lagat det på riktigt - tills vidare får ni hålla till godo med bilder på butternutsoppa, version 1.0. :)

Bubbel i grytan!


Soppa med tillhörande rostad ostmacka.

Inte den bästa dagen, MEN...

Idag har varit en dag som inte blev som den skulle. Hittills inbegriper dagen ett trasigt badkar (som passade på att gå sönder när jag satt i det), en trasig centrifug i tvättstugan med följden att det hänger tvätt överallt i min lägenheten, försening till handledarmöte och kalla, kalla tår eftersom jag får för ont av mina vinterskor för att kunna ha dem på mig. Och så har jag en rejäl dunderhuvudvärk.

MEN, jag har prövat att göra polenta för första gången idag - det var en trevlig ny bekantskap som jag tänkt mig starta för ungefär två år sen. Bättre sent än aldrig? :)
Polenta med persilja och ost 2 portioner
3,75 dl vatten
1 dl polenta
0,5 tsk salt
1/2 dl persilja (fryst)
1/2 dl ost
1 msk olivolja
svartpeppar efter smak

Sätt ugnen på 250 grader. Koka upp vatten och salt. Häll i polentan, sänk värmen tills det sjuder och koka tills polentan har samma konsistens som fluffig gröt, RÖR HELA TIDEN (mig tog det knappt 5 minuter). Ta kastrullen av värmen, rör i olivolja, ost och persilja, smaka av med svartpeppar och kanske lite mer salt. Smörj en ungssäker form med olivolja, häll ut gröten i den och smeta ut till en ganska tunn kaka, runt 1-2 cm. Ställ in i ugnen tills den fått fin färg, ca 10-15 minuter. Skär i bitar och servera.

Jag åt min polenta med överblivna grönsaker från lergrytan och en sallad. Mums!

Experimentell bakning (eller konsten att misslyckas med stil), del 2.

Jag har hittat åtminstone EN anledning till varför degen uppförde sig lite konstigt! När jag stod och slamrade med mina teburkar, som i brist på hylla (inte så länge till dock, pappa kommer på handy-man-besök ikväll... kanske. :P) står staplade längs ena diskbänksväggen fick jag syn på en av de små skålarna jag vanligtvis har salt i. Enda problemet med det hela var att jag bara har framme flingsalt och den här skålen var fylld med vanligt salt.
"Men... det ska ju inte stå framme" tänkte jag, "... när och varför hällde jag upp det?" Och DÄR trillade poletten ner - jag glömde ha saltet i degen! Tro sjutton att inte glutennätet utvecklades som det skulle!

Det känns på något underligt vis bättre att det bara var ett vanligt klantskalle-fel och inte att degen kände sig bortglömd och kärlekslös där i kylskåpet. Nu är bröden i alla fall avbakade och utseendet är det inget större fel på (bortsett avsaknaden av baguetteform), smaken är däremot en annan femma som jag inte kan uttala mig om än. Återkommer när jag vågat mig på att smaka. :)

Det ser ut som bröd... men smakar det som bröd?
Fortsättning följer...

Experimentell bakning (eller konsten att misslyckas med stil).

För några dagar sedan åkte surdegen fram ur kylen och fick sig en matning, med tanke på hur bra brödet blev sist kliade det i fingrarna av lust att pröva att baka ett annat bröd. Efter att ha kikat igenom "Surdegsbröd" bestämde jag mig för att jag skulle pröva att göra baguetter på rågsurdeg. Sagt och gjort, surdegsgrunden matades och ställdes in ugnen (den trivdes så bra där sist) och den var med på noterna och bubblade glatt morgonen efter. På måndagkvällen rörde jag ihop surdegen till baguetterna och på tisdagsmorgonen var degen fortfarande glad och bubblig. Jag skulle iväg under dagen och en halvtimme innan jag skulle gå började jag väga upp ingredienser och hysta i bunken. Det var inte förrän jag började köra igång min Kenwood som jag kom på att "Nej, det var ju inte nu jag skulle göra degen, det var ju ikväll!". Inte så mycket att göra åt saken, men vad gör man med en deg som man vet att man inte kommer kunna baka ut enligt receptet (och den här skulle dessutom vikas under tiden.)? "Ja, jag sätter den på kalljäsning i kylen" tänkte jag och sagt och gjort, in i kylen med degbunken. Där har den fått stått till idag och jäsa, ja, alldeles ovikt.


Jag kan sammanfatta degen med ett enkelt ord: Fail. Den härligt sega, lösa konsistensen med det välutvecklade glutennätet som förra degen hade var ett minne blott och det här var mer en... smet. En väldigt ohanterlig smet.

En bagare och hon smet?

Jag gjorde ett tappert försök att vika degen två gånger (måste ju pröva i alla fall), men trots blöta händer ena gången och mjölade händer andra gången fastnade den hopplöst på händerna. Men det tog rejält emot att bara slänga bort den, det är ju inte degens fel att min planering slog helt slint. Så, i ett sista desperat försök att rädda vad som skulle ha blivit baguetter tog jag fram mina bakformar och hällde ner degen i dem. Nu står de lite på vänt och strax ska ugnen i gång, så får vi se vad det blir av det här. :)

Kladdig smet/deg, kladdig platsjäsbunke, kladdiga formar och kladdig slickepott. Kladdkaka? :P