Jag ar i Rom!

Mina kara blogglasare - jag ber om ursakt for att jag har varit urdalig pa att blogga (och for att nar jag val gor det - bloggar utan svenska bokstaver). Saken ar sahar - mitt i roran av sommarjobb och en Lillebror som tog studenten har jag akt ivag och ar pa taglugg i tva veckor. Sa, anledningen till min avhallsamhet ar helt enkelt att jag haft valdigt liten tillgang till Internet och annu mindre till de bilder som jag vill kunna lagga upp. Jag kan tyvarr fortfarande inte lagga upp bilder, men jag ska ge er en liten snabb update om vart jag har varit och vad jag har atit. Har ni egna tips eller bara vill ropa hej - snalla, gor det, det vore JATTEkul! :)

Tagluffen haller sig mest i Italien - vi har varit ute i 6 dagar hittills och hunnit med:
Kopenhamn - smorrebrod
Innsbruck - apfel-strudel
Hamburg&München - bara pa genomresa
Venedig - pizza med ruccola, korsbarstomater, parmesan
fornarnia
Firenze - buffalomozzarella (MUMS!), foccacia
Rom - ett glasscafe med 170 sorters glass, mer foccacia, pecorino, korsbar, gula plommon
Tagliatelle et fughi

Sa - vad har jag missat (risotto star redan pa listan. ;))? Finns det nagon restaurang som jag ska prova? Stader jag vet att jag ska till ar Genoa, Napoli och Firenze igen - formodligen Berlin pa hemvagen ocksa. Bring it on!

/ Soliga kramar fran Plommonet!

Jag är sugen på vad?

Det här är, mina vänner, resultatet av gårdagens craving efter något obestämt. Jag hatar att ha cravings efter obestämda saker, jag ju inte bara stoppa i mig saker på måfå och hoppas att jag ska pricka rätt? Nej, det funkar inte. Tydligen var jag i alla fall sugen på något av det som åkte ner i stekpannan, för jag var väldigt nöjd efteråt. :)

I en stekpanna:
Några skivor halloumi
ett knippe sparris, nedre delen avskuren
smör
olivolja

I en annan stekpanna:
1/2 paprika, strimlad
3 champinjoner, i skivor
3 stängler knipplök, grovhackade
olivolja

Stek allt lite lätt tills grönsakerna fått lite färg med ändå är krispiga och halloumin trevligt gyllene. Salta och peppra. Jag hade ett himla sjå med att hitta något att ha till, men efter lite botaniserande i farmors kylskåp hittade jag en svensk äpplesalsa med chili som satt som en smäck. Mums! :)

Passion för mat.

I helgen var mässan "Passion för mat" i Eriksbergshallen och jag med sällskap av mamma och C drog dit och spenderade 3,5 timme i princip konstant ätande av allsköns godsaker. Det var som en bit av himmelen för en sån som jag - det fanns ostar av alla de sorter, choklad i en massa varianter, fisk i form av inlagd sill, rå och rökt lax och en saltrökt makrill (som skickade iväg mig på en resa till sjunde himlen), musslor, kött som var rått, tillagat, rökt, kokt, i en massa olika korvformar, knäckebröd, surdegsbröd, vanligt bröd, en herrans massa olika honung och en uppsjö exotiska frukter. Bland annat, jag har säker glömt något. :)

Det som stannar speciellt i mitt minne är mannen i Gäsene mejeris monter som verkligen verkligen brann för sitt yrke och propsade på att vi skulle smaka på varenda ostsort de hade uppe på disken. Det bara lyste om honom, han älskade varenda en av sina ostar! De hade en egen 17%-ig Gäsenes egna ost som jag föll pladask för, en av de bästa jag ätit. Eftersom singelhushåll inte gör av med så mycket åt gången, bestämde jag och C oss för att dela på en bit. :) Även den saltrökta makrillen stannar i minnet, för den var enkelt ljuvlig. Likaså den mörka chokladen med salt och en försiktig ton av saltlakrits. En enkelt soppa med salvia på butternut squash fick mig att köpa med mig min första butternutsquash hem. Det blir soppa i veckan. :)

Här är mina skatter som fick följa med mig hem!
Ananas, papaya, butternut squash, chokladpraliner... och så Gäseneosten, men den lyckades jag glömma kvar i mina föräldrars kylskåp. Hoppas den finns kvar när jag ska hämta den...

Kvällen spenderade jag hemma hos föräldrarna, där mammas förslag om att göra ugnsgratinerade nachos lyckades få mig att förtränga det faktum att vi hade ätit typ halva dagen. Enkelt och tokigt gott!

Gratinerade nachos
Nachos
Köttfärs
En burk bönor
En burk majs
Tacokrydda
Mera kryddor ifall köttfärsen inte bli tillräckligt spicy
Ost
Vitlökssås
Salsa

Sätt ugnen på 225 grader. Bryn köttfärsen, krydda den efter behag med tacokrydda och andra kryddor (jag körde på chilipeppar, chiliflakes, paprikapulver, lite svartpeppar och salt.). Häv i majs och bönor, låt det bli genomvarmt och smaka av. Lägg ut nachos i botten på en (eller flera, beror på hur många som ska äta) ugnssäker form, häll över köttfärsröran och strö ost över. Gratinera i ugnen ca 10 minuter och servera med vitlökssås och salsa. Se till att ha servetter framme. :)

Och såhär avslutade jag min kväll - på golvet. Nachoskoma. :)

Bortglömd husmanskost.

Nu tänker jag slå ett slag för en gammal maträtt som, enligt mina erfarenheter, har oförtjänt dåligt rykte, nämligen följande:Detta, mina vänner, är min mormors pölsa. Jag älskar det, lika mycket som jag älskar hennes kalvsylta och mammas levergryta. Pölsa är en rätt där man förr i tiden tog tillvara på sånt som blev över efter slakt, malet/finhackat kokt kött och/eller någon form av inälvor, lök, korngryn och kryddor, som kokas i spad från köttkoket. Vad jag kan minnas så har mamma sagt att mormor gör sin pölsa på kalv eller kyckling - i vilket fall är den tokigt god, mild och snäll i smaken med en lite "tuggig" konsistens av korngrynen. Vanligast idag är att man köper pölsa färdig (men det är inte rätt. :P). Pölsa värms innan servering, vi har alltid gjort det i stekpanna, och serveras med fördel till inlagda rödbetor och ett gott knäckebröd. Ända sen jag var liten har jag fått det och trots alla pikar om "grå gröt" och andra mindre smickrande kommentarer under tonårstiden är det fortfarande en solklar favorit i mitt kök!

... jag kom precis på att jag aldrig har gjort pölsa själv. Jag ska snoka reda på mormors recept och göra ett försök någon dag minsann. :)

Nyfiken i en strut.

Nyfikengenen har legat lite latent i veckan, men är i full gång igen efter gårdagens raw lasagne. Under den senaste veckan har jag bara blivit mer och mer nyfiken på spirulina, hampafrön och kakaonibs, som Mikkan bloggar om ibland. Att sitta och glutta i Råvarubutiken och på Kiviks Lilla Råa gör inte saken ett dugg bättre. Det mest geniala verkar för tillfället vara Råvarubutiken, där man kan få köpa "smakprov" med lite mindre mängd produkt än vad som anges, till en billigare penning. Jag tippar på att jag håller ut i kanske en-två dagar till innan jag ger upp och beställer hem lite nya matvaror för att stilla min nyfikenhet. :)

Makrill-låda to die for!

Gårdagens knäckebrödsbak blev inte riktigt den avkoppling som jag tänkt mig, men det berodde mest på att jag fick för mig att börja laga lunch mellan kavlandet och mjölandet, så att helt plötsligt var allting färdigt samtidigt och jag stressade runt som en yr höna och visste inte vilken del av maten eller baket som behövdes ta hand om först. Till min stora grämelse brände jag nästa hela första brödet och fick vackert slänga större delen. Jag försökte faktiskt äta en liten bit, men usch, bränt knäckebröd är INTE gott.

När jag började bryta dem upptäckte jag att de fortfarande var lite sega... så skjuts in i ugnen på eftervärmen för att torka ordentligt!

Tre och en tredjedels plåtstora knäckebröd blev det i alla fall - en och en tredjedel med sesamfrön och solrosfrön, en med valnötter och en tredje med hasselnötter. Jag har bara provat den brända varianten med solros- och sesamfrön, för när jag prövade att bryta bröden var de sega och jag skjutsade in dem i ugnen på eftervärmen för att torka till sig ordentligt. Sen fick jag oplanerat hastigt och lustigt åka hemifrån... men ikväll så. :) Det lilla jag smakade hade onekligen den där karakteristiska surdegssmaken, men rent spontant så tycker jag faktiskt inte att knäckebröd ska smaka så. Det är inte knäckebröd för mig. Alltid roligt att ha prövat dock. :)

Idag har jag fått lunch hemma hos farmor igen, och det var snudd på paltkoma. Hon gör den mest fantastiska makrill-låda och jag är inte den som tänker behålla ett så galet lätt och gott recept för mig själv, så här kommer det!

Farmors makrill-låda (to die for!)
4 makrillfiléer
2-3 tomater
en bit purjolök
citronsaft (+ eventuellt skal)
peppar + salt

Sätt ugnen på 200 grader. Lägg makrillfiléerna med skinnsidan nedåt i en ungssäker form, peppra och pressa över ordentligt med citron (och känner du dig lite extra citrussugen, riv över lite av skalet). Skiva purjolöken i tunna ringar och fördela över fisken, gör samma sak med tomaterna. Strö lite flingsalt över tomaterna. In med fisken i ugnen i ca 20 minuter tills fiskköttet skivar sig och är ogenomskinligt (samma som alltid - håll koll! Torr fisk är tråkigt!). Servera lådan med massa stuvad spenat, och om du vanligen inte har i grädde i en stuvning - now is the time, för det förgyller smaken otroligt! Kokt potatis är också gott till (men det brukar jag strunta i, för då kan jag äta mer fisk och spenat. ;)).

Det blev inte mycket kvar, men jag lovar att vi gjorde vårt allra bästa! :)

Lördagsmiddag på enklast möjliga sätt.

Kommer ni ihåg den här uppmaningen om att äta upp maten? Kvällens middag blev ett hopsläng av saker som legat lite för länge i kylskåpet för att jag skulle lita på när de skulle sluta vara snälla och börja mögla. Icke desto mindre blev det helt ljuvligt gott!

Blomkålssoppa toppad med persilja, det beroendeframkallande knäckebrödet med världens godaste hummus och lite stekta champinjoner, gul lök, en morot, lite persilja och som pricken över i:et, smulad fetaost on the top.

Solsken i miniförpackning.

Grodda har jag ju gjort i princip sen jag flyttade in, och nu är det dags att gå till nästa level, nämligen odla. Solrosskott är något som är barnsligt gott och, i mina ögon, lite för dyrt i affären för att det ska vara värt att ha hemma som vardagsgrej. Så - kan jag grodda, kan jag säkert odla solrosskott också. Hur svårt kan det vara? :)

Efter lite googlande så fick jag bekräftat att det duger med vanliga fågelfrön att odla av, så jag har i veckan försökt att hitta någonstans där de säljer fågelfrö i mindre kvantiteter än 8 kg åt gången... vilket inte har gått. Tur att jag har en farmor som är fågelfantast som jag kan snatta av! :)

Klapp på kinden, någon? :)

Frön, blomjord och en improviserad "odlingskruka"

(läs: förvaringsbox för underkläder från IKEA).

Vem behöver ett växthus när man klarar sig lika bra med lite kreativitet, en sax, en plastpåse och ett element?

Nyfiken på raw food.

Nu är det helg och jag har äntligen tillräckligt med ro för att skriva om raw food. Efter ett biblioteksbesök för ett tag sen kom jag hem med bland annat Erica Lagercrantz "Raw food på svenska" i väskan och vid det här laget har jag läst den upprepade gånger, både framlänges och baklänges. Det är så jag funkar - hittar något intressant, tar reda på fakta och läser. Känner efter. Läser igen. Och så håller det på så tills jag är nöjd (vilket jag sällan blir) och antingen diggar det, tycker njaaa eller dissar det.

Raw food har jag haft en lätt skeptiskt inställning till innan, men inte alls särskilt mycket längre. Just den tillåtande tonen i Lagercrantz bok är väldigt tilltalande - gör det du känner passar dig. Köp hem groddar om du inte pallar att grodda själv. Bättre lite än inget. Var nyfiken.

Jag har inte på något sätt levt slaviskt efter raw food, men stoppat in lite frukostar här, lite mellis där, haft en del av lunch eller middag raw, eller en hel här och var. Provat på som attans. Jag trodde magen skulle protestera, i och med att det är mer fibrer än vanligt, men nej, snarare åt andra håller. Så glad mage var det ett bra tag sen jag hade.

I frukostväg har jag prövat på söt morgongröt - mixad päron, banan och äpple, med kanel och lite hackade nötter/frön. Konsistensen kan inte beskrivas som något annat än barnmat, men smaken är ljuvlig, lätt och mjuk. Bovetevällingen var jag väldigt nyfiken på (en dl blötlagt bovete, mixat med en dadel och ett äpple och kanel), men njae... ingen direkt favorit. Smaken blev lite mjölig av mixandet. Bärfrukosten (en dl blåbär, en trekvarts dl röda vinbär och några jordgubbar, en banan, riven ingefära, hackade hasselnötter och kanel) blev en smashing hit! Ännu godare blev den med lite sojamjölk till, även om det inte är helt raw.

På mellissidan - groddade gröna linser med äpple var löjligt enkelt och förvånansvärt gott. Fikon- & päronkompotten bestod av fyra blötlagda fikon (8 h) + en dl blötläggningsvatten, mixat med ett stort päron, lite ingefära, kanel och muskot. Muskot är en krydda jag är ovan med, så det blev lite för mycket av den, bortsett från det var det en väldigt fräsch kombination. Bovetemums (en dl blötlagd bovete, blandat med en sharon och tre dadlar i bitar, lite hackade valnötter och kanel) var jag lite skeptiskt till efter bovetevällingen, men smaken var helt annorlunda när vetet var helt och inte mixat. Verkligen mums! I onsdags inför mitt 4 timmars danspass laddade jag med bland annat en flaska mandelshake med bär (två dl mandelmjölk, mixat med två färska dadlar + 1/2 dl vardera av blåbär och jordgubbar) och den söta energikicken var precis vad jag behövde mellan passen. En riktig höjdare, även om jag kan tycka att mandelmjölken var lite väl omständlig att göra.

Som lunch och middag har jag redan skrivit om kick-ass rotfruktssalladen, men jag har också lagat rödkål vs. groddar som totalt vann mitt hjärta. Strimlad rödkål, hackade valnötter, en apeslin i bitar, en näve vardera av svarta lins-groddar och mungbönsgroddar och jag var såld. En kväll gjorde jag en variant på broccolisallad med russin, med blomkål istället för broccoli. 1/2 huvud blomkål, brutet i mindre bitar, masseras med 1 tsk salt och 1 msk olivolja. Blanda ihop med tre finrivna morötter, en finhackad rödlök, en tomat i bitar, ett tärnat äpple, fem soltorkade tomater, 1/2 dl russin och solrosfrön vardera och pressa över en msk citronjuice. Mycket god smakbrytningen med de söta russinen! Dock enda gången magen inte gillade mig, men så hör ju inte blomkål till en av de mest lättsmälta grönsakerna heller...

Det är så långt jag kommit hittills. Så, vad tycker jag nudå?
- Det är en omställning i köket, helt klart. En hel del ovant, som att blötlägga och grodda. Men, mycket enkla tillagningstekniker - riva, skär, mixa , blanda. Det är definitivt inte svårt.
- En del nya ingredienser poppar upp - jag tycker det är jättekul att pröva på nya, men det kan säkert verka avskräckande på andra, att "behöva" handla hem massa nya varor. Sen följer jag inte recepten slaviskt. Hoppsan, hade jag inte det? Då prövar jag med det här eller struntar i det.
- Mättnadskänslan upplever jag som väldigt annorlunda, kanske främst för att det inte är något kött. Hittills har jag inte fått någon proppmätt-känsla efter något mål, och då är det inte snålt tilltagna portionsstorlekar i boken.
- Hungrig mellan målen? Nee-ej. Hungrig när jag borde vara det? Ja. Portionsstorlekarna tycks i varje fall passa mig bra, jag blir mätt och håller mig mätt en 3-4 timmar, precis som det brukar vara.
- Maten är otroligt vacker och färgstark och det är rena nöjet att både äta och tillreda den. Jag älskar grönsaker, så det är lite som att skjuta sparv med kanon. :P

Rent vetenskapligt kan och tänker jag inte säga någonting, men jag tycker det är gott, fräscht och jag mår bra av det. Framförallt är det sjukt kul att vidga mina vyer och prova på nya recept och råvaror. Bovete är en ny, mycket trevlig bekantskap. :) Jag gillar raw food, inte helt ensamt, men som ett mycket bra komplement i min vardagliga kost. Jag tror på att kroppen mår bra av mycket grönsaker av alla de slag, frukt och nötter, gärna ekologiskt och närodlat. Är du nyfiken, så rekommenderar jag att testa. :)

Omegakick x 3.

Fisk är gott, fisk är förhållandevis billig mat (beroende på fisksort, naturligtvis) och går att variera i det oändliga. Allt från old school inkokt lax, inlagd sill och strömmingsflundror, till hoki inlindad i bacon, lax med ingefära och kokosmjölk och en och annan fisksoppa med saffran.

I måndags blev jag bjuden på en jättegod rimmad laxburgare med coleslaw på rödkål med dill. Väldigt enkelt - gör en coleslaw på fint strimlad rödkål, morötter och en dressing på lite majonäs, yoghurt/creme fraiche/gräddfil, fransk senap/citronsaft och dill (det är så olika hur man vill att ens coleslaw ska smaka, så prova dig fram!) Om du har hel lax, skär i portionsbitar och lägg i en rimlag gjord på vatten och salt, ca 1/2 dl salt till 5 dl vatten (jag minns inte exakta proportionerna, men det kommer!) och låt stå i 15 minuter. Rosta två brödskivor per person, gärna surdegsbröd, med olivolja i en stekpanna. Stek laxen ca 2 min på varje sida så att den fortfarande har en rosa kärna i mitten. Lägg upp laxen på den rostade brödet och servera med coleslaw, salladsblad och tomater. Mums!

Onsdagens lunch bestod av en favorit i repris med nytt tillbehör som jag hittade i "Klaras hälsomat", skriven av Klara Desser, nämligen små zucchinipajer gjorda i muffinsformar. Jag trodde starkt på dem, men blev faktiskt lite besviken. Den mjuka snälla zucchinin försvann nästan smakmässigt i den lilla pajen, vilket var väldigt tråkigt. Frågan är om de inte tål att vara tillbehör, utan ska spela huvudrollen själva istället? Eller så fick jag tag på en tråkigt zucchini. Jag ska nog pröva igen och ge dem lite mer krydda till sällskap, kanske steka dem innan till och med?
Såhär gjorde jag i alla fall:
en halv zucchini
3 ägg
ca 1/2- 1 dl mjölk
150 g fetaost
salt och peppar

Sätt ugnen på 225 grader. Riv zucchinin och krama ur så mycket vätska du kan. Blanda den med smulad fetaost, ägg, mjölk och lite salt och peppar. Jag använde min muffinsform i silikon, som passade perfekt - vanliga muffinsformar skulle jag nog inte rekommendera, bättre att ta en ungssäker form istället då. Skjuts in i ugnen i 15-20 minuter!

Och så idag, tredje gången gillt. Något så enkelt som en portion grönsaksgratäng ur frysen och inlagd strömming på knäckebröd - varför krångla till det? :)

Tapas, ¡qué bien!

Vardagslyx är något man ska unna sig, speciellt nu när det är januarigrått och solen inte tittar fram i första taget (och skrivandet stund är det snöstorm utanför fönstret), till exempel att dra ihop ett gäng med vänner och gå på restaurang. Igår var jag på "Mañana" och åt tapas i gott sällskap - vilken genial form av servering det är!
Restaurangen är klart värd ett besök för den goda maten och den mysiga inredningen.
Fram på bordet kom, utan inbördes favoritordning:
- Stekta vetetortillas med ost, rostad majsaioli
- (mycket!) Getost med rödbets- & ruccolasallad
- Friterade calamares, aioli & citron
- Baconlindade dadlar (to die for!)
- Spanska köttbullar i tomatsås
- Chorizo stekt i rödvin och örter
- Vitlöksbröd

Vi satt i grupper om fyra (det var också så vi fick notorna senare, värt att tänka på om man är ett större sällskap), så vid de andra borden förekom det bland annat serranoskinka, potatistortilla och små basilikaostfyllda paprikor. Ingen av tapasen utgjorde någon besvikelse för någon, även om vissa höjdes till skyarna - själv rekommenderar jag varmt de baconlindade dadlarna och vetetortillas med majsaioli. :)

Dock några minustecken i kanten som inte hade med maten att göra; vi kände oss en aning ignorerade av servitrisen när vi skulle betala. Ett annat litet irritationsmoment var garderoben, då man var tvungen att hänga in jackan och betala 20 kr. Det är inte det att 20 kr är mycket, men det är ju samma grej som att man egentligen betalar 20 kr i inträde? En sak som det utan tvekan blir bakläxa på är att de inte hade crema catalana på dessertmenyn, men däremot hemlagad äpplekaka med vaniljglass? Hallå, hur kan man inte ha crema catalana spansk restaurang?


Något som garanterat slår ett restaurangbesök med hästlängder är givetvis att samla ihop lämplig mängd vänner och laga tapas hemma själva. Låna ett gäng tapasböcker på biblioteket, bestäm ett antal rätter och dela ut ansvarsområden. Garanterat pyssligt och det kan vara lite trixigt att få allt klart samtidigt (och att få plats i köket, beroende på i vems hus/lägenhet och hur många man är), men otroligt roligt och socialt. Och gott. ;)

Farmor vet mina svagheter.

På lördag dag var jag en sväng förbi farmor och farfar för att låna lite plastbestick, sisådär runt lunchtid. "Men då vill du väl ha något att äta?" undrade farmor och jag svarade ganska bestämt att nejtack, jag ska hem och fixar något där och hon fortsätter som om jag aldrig sagt något "... för jag har ugnsbakad gös på spenatbädd och färsk pasta i kylen.", sen var det liksom inte på kartan att gå hem och fixa ihop något där. Helt enkelt en bit av himlen!

Lördagslyxlunch!

Ugnsbakad gös på spenatbädd med citron
en fin bit gös (vilka fiskar som är OK hittar du här)
fryst/färsk spenat
en citron, saft och skal
grädde
salt
peppar

färsk pasta, hemgjord eller köpt

Börja med att tina spenaten om den är fryst. Lägg hälften av spenat i en ugnssäker form, lägg gösen ovanpå. Salta och peppra efter smak. Riv citronskalet från citronen, dela citronen och kläm ena halvan över gösbiten. Om du använder färsk spenat, hacka den lite grovt. Blanda resten av spenaten med en skvätt grädde och citronskal, bred ut röran över fisken och skjuts in i ugnen på 175 grader i ca 20 minuter. Tillaga fisken varsamt (torr fisk är tråkig fisk), köttet ska vara ogenomskinligt vitt och skiva sig när du trycker på den. När fisken nästan är klar, koka upp en stor kastrull med vatten, salta och koka den färska pastan. Lägg upp pastan på en fin tallrik, lägg fisken ovanpå och glöm inte att ta av det som ligger i botten formen! Servera med den andra halvan av citronen.

Vegobiffar och kick-ass rotfruktssallad.

Mitt enda möte med vegetariska biffar har varit rätt avskräckande. För ett par somrar sedan snokade jag upp ett recept på Arla, på bönbiffar med tacosmak. Sen övertalade jag mamma att vi skulle laga det till någon lunch, bara hon och jag. Pappa och bröder är inte riktigt så openminded gällande vego som jag skulle önska, så jag tyckte det var bäst att vi prövade själva först. Det var tur. Bortsett från den allt annat än bildsköna smeten, så smakade biffarna ganska... unket. Mamma och jag satt och tuggande tyst, tittade på varandra, tuggade lite till och sen sa mamma: "Du... bli inte ledsen nu, men det här var faktiskt inget vidare." Jag blev inte ledsen, och så hittade vi på en annan lunch.

Sen dess har jag varit lite vaksam mot bönbiffar av alla de slag och inte försökt på mig det igen, förrän idag. I veckan sprang jag på det här receptet, som verkade busenkelt och gott. Kikärter påminner mig om falafel och det älskar jag, så jag tänkte "Hur fel kan det bli?" och körde igång. Resultatet blev mycket bättre än jag trodde och vips! så var skräcken för vegobiffar borta. Nästa gång prövar jag biffar med bönor i, eller kanske grönsaker? Betungande beslut. :P


Till biffarna hade jag upptäckt ett till spännande och enkelt raw food-recept, nämligen rotfruktssallad. Jag hade inte alla ingredienser i receptet, men körde på dem jag hade. Riv en morot, en liten bit kålrot, en liten bit rotselleri. Skär några cm purjolök i tunna skivor. Skala en apelsin och skär i så små bitar du vill ha. Riv ingefära efter smak och blanda alla ingredienser. Skvätt lite citronjuice över och toppa med lite mungbönsgoddar. Kombinationen rotfrukter-ingefära-citrus är verkligen kick-ass!

Ser inte fågeln för alla burar?

Jag har varit ganska enveten när det kommer till det ekologiska, det känns som om det är nu i början när jag startar upp mitt eget lilla hushåll som de principerna ska hållas hårt på, annars är jag snart tillbaka till bara-4,50-för-en-burk-krossade-tomater-vad-bra! och sen inte en tanke på hur tomaterna producerats och fraktats för att kosta så lite. Så, trots att jag längtar ihjäl mig efter att få pröva på att göra hel kyckling i min sprillans nya lergryta jag fick i födelsedagspresent, så har jag inte hittat någon ekologisk kyckling och därför har det ingen kyckling blivit. I fågeljakten har jag bett vänner och familj hålla utkik och för en halvtimme sen ringer C.
"Jo, jag tänkte att jag skulle hjälpa dig leta efter ekologisk kyckling, så jag skrev på det här forumet, och om du googlar på Bosarp kyckling, så hittar du vilka butiker de säljer sin kyckling i på hemsidan."
Och jajamen, det hittade jag. Tur för mig att jag har så omtänksamma vänner, tusen tack C! :)

Annars har jag ätit världens godaste kvällsmacka med egeninlagd strömming och har en plåt med baka-på-en-höft-bröd i ugnen. Inte till mig, utan till en av mina bröder som pluggar på annan ort. Den ena brodern ska dit för lite sportevenemang och jag passar på att få tillfälle att baka bröd och skicka med. Jag får baka, han får bröd - alla nöjda. :)


(Dessutom, som en vis kvinna en gång sa: "Fjäsk biter." Och fjäska, det kan man göra i förebyggande syfte. ;))

Den som påstod att strömming är fattigmansmat har fel!

"Strömming står på menyn, strömming ska det bli." tänkte jag tjurigt när jag konstaterat att fiskdisken i Saluhallen inte hade någon strömming inne och en promenad senare upptäckte att Feskekörka hade stängt. Något nedslagen började jag traska mot närmsta spårvagnshållplats för att åka till ett Coop där jag vet att de har fryst strömming. Plötsligt får jag syn på en skylt med "Fiskhandel" som jag aldrig sett förut. Smått hoppfull hittar jag in och möts av en disk som är ganska så tom förutom på lite sej, lax och kolja. "Har du någon strömming?" frågar jag lite uppgivet fiskhandlaren som glatt ler åt mig: "Jajamensan! Hur mycket vill du ha?" Underbara man! Middagen var räddad!

Strömmingsflundror med persilja, pepparrot och rotsakspuré
strömming
persilja
pepparrot
rågmjöl
de rotfrukter du tycker bäst om
buljongtärning
salt
smör

Skala rotfrukterna, skär de i tunna skivor och koka i vatten med en buljongtärning ca 10 minuter. Häll av buljongen och spara den. Mixa rotfrukterna till en slät puré, späd med kokbuljongen till bra konsistens. Smaka av med salt och lite peppar. Salta en strömming på köttsidan, klipp över persilja och fördela så mycket pepparrot du tycker om (jag är pepparrotsfantast, så jag har massor) över en strömming. Lägg en annan strömming på, köttsida mot köttsida - nu har den helt magiskt blivit en strömmingsflundra. Panera (vänd) strömmingsflundran i rågmjöl och stek gyllenbrun i smör. Gör samma sak med resten av strömmingen. Servera med rotsakspuré och rivna morötter. Mums!

Mat för fint folk, minsann!

När du ändå är igång (om det blir något över kanske är närmre sanningen...) kan du varva några varma strömmingsflundror med skivad rödlök, några krossade vitpepparkorn och slå över en kall ättikslag på 2,5 dl vatten, 4 msk ättikssprit, 3 msk socker och 1 tsk salt, så har du världens godaste kvällmacka imorgon också!

Okej, det kanske inte syns någon strömming för all rödlök, men den är där, jag lovar!

Överflöd av inspiration är min dags I-landsproblem.

Mitt problem är inte inspiration just nu, mitt problem är att inspirationen kokar över och jag vill göra tusen saker, helst samtidigt på samma dag. Jag har ett antal rätter jag vill pröva på, både mat jag aldrig gjort själv, mat jag aldrig ätit och recept jag aldrig prövat. Jag skriver listor på listor på listor för att inte glömma av vad jag vill göra (jag kan ju säga att det inte direkt gör saken lättare att läsa massa härliga matbloggar heller...).

Okej, okej, dags att lugna ner sig och tänka på att jag har en hel lång vårtermin med en magisteruppsats som jag kommer behöva ha tankepauser ifrån. Bäst att ta saker i lite lagom takt (och ja, jag inser att det här är ett lyxproblem). Den här veckan kommer det i alla fall:

• lagas strömming i någon form
  
• bakas minst två sorters bröd + skorpor
• bakas en paj, jättekrig mellan rotfruktspaj eller grönkålspaj
  
• göras plåtpizza och någon röra (för jag har inflyttningsfest på lördag! :D)
• något mer som jag inte riktigt vet. Göra egen ketchup? Sweet chili-sås? Jordnötssmör?

OCH jag tjuvstartade lite igår med att lägga nya baljväxter i blöt för groddning, denna gång black eye-bönor, gröna linser (igen, de var så goda!) och mungbönor. Mungbönorna ligger en dag efter, för först blötla jag röda linser och när jag hade gått och lagt mig tillsammans med en av mina nylånade böcker ("Raw food" av Erica Palmcrantz) läste jag att nehej, röda linser går visst inte att grodda. Se där, nybörjarmisstag gör vi alla. :)

En av höjdpunkterna med resan.

Det här är vad jag kallar en top notch-salladsbuffé!

Hotell och tråkmat.

Efter en intensiv dag som började med väckning 06:10 av en tågkonduktör, sitter jag till slut på mitt hotellrum. Dagen har innehållit en himlans massa redovisningar, lång väntetid i kyla på bussen och en alltför kall promenad till fel Scandic. Men också en väldigt god lunch, en filmjölksmuffin till mellis och avslut på distanskursen.

Jag har rosiga kinder och är helt slut i hela kroppen. Efter att inte haft vare sig ekonomi eller lust att betala 139 kr för en buffé bestämde jag mig för att köpa vad som måste ha varit världshistoriens tråkigaste sallad i hotellets lobby. Pastasallad med kallrökt lax som var bottnad med tråkig isbergssallad, två tjocka skivor skalad gurka, tre skivor tomater, tre kapris, ett par nävar pasta och fyra skivor kallrökt lax. End of story. Jag förstår inte! Ett hotell, med ett kök som uppenbarligen har kapacitet att ställa fram en buffé och erbjuda en hel del andra rätter och dessutom skryter med att ha någon form av Jamie Oliver-koncept - ska inte de kunna frambringa något annat än en tröstlöst, tråkig sallad? En god vinägrette, lite fint skivade lättkokta grönsaker, en citronklyfta, lite dill? Någonting kan de väl göra?

Fy katten. Ibland är det synd att jag måste äta när det bara finns helt ointressanta alternativ. Jag hoppas på att frukostbuffén imorgon erbjuder något roligare och roar mig med att planera näsa veckas veckomatsedel. :) Vad sägs om falafel i egenbakade pitabröd, hemgjord pasta med linssås, strömming fylld med persiljepesto och rotsaksmos eller grönkålspaj/soppa?
...bättre än en Scandicsallad i alla fall!