De allra flesta känner till dem och jag har hittills inte träffat någon som inte får något lätt lyriskt i blicken när de nämns. Min lillebror är galen i dem och i julas upptäckte jag själv att de är lite extra goda om man tar dem direkt ur frysen. The one and only -
kolakakor.
Om det är någon speciell kaka från min barndom jag minns, så är det kolakakor (
fast de delar förstaplats med mormors kanelbullar och schackrutor). Förra året bakade jag dem till en workshop och det sa
swoosch! så var dem borta. I onsdags lovade jag i ett svagt ögonblick att baka i år igen, men tji fick jag när jag frågade vilken annan kaka jag skulle baka år då?
"Neeej, ingen annan, kan du inte gör samma? De är så himla goda!" Allright, vad gör man inte för att skapa traditioner? :P
Kolakakor
100 g smör, rumsvarmt
1 dl socker
1 msk vaniljsocker
1 msk ljus sirap
2,5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
Sätt ugnen på 175 grader. Rör ihop smör och socker. Blanda mjöl med bakpulver och tillsätt resten av ingredienserna till smör-sockerröran. Arbeta ihop till en deg. Tittar latmasken i dig fram kan du bara häva ner allt i en matberedare, men då ska smöret vara kallt. Dela degen i 3 bitar, rulla ut till plåtlånga längder och lägg på bakplåtspapperplåt. Platta till dem lite och grädda i 10-12 minuter tills kakorna fått härligt gyllene färg. Skär dem fort som attan i sneda längder när de fortfarande är varma, annars blir det en smulig historia att få dem i bitar. Låt svalna. Om det mot all förmodan skulle finnas några kakor kvar efter första dagen, går det jättebra att frysa dem. :)
MEN, eftersom jag är som jag är (
och TTx2 kommer vara på workshopen, vilket innebär att allt ätbart kommer försvinna med dubbel hastighet...) så passade jag på att göra en egen variant ändå. :)
Plommonets chokladvariant på kolakakor
100 g smör, rumsvarmt
1 dl socker
o,5 dl kakao
1 msk honung
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
Gör på samma sätt som du hade gjort kolakakorna! De här kakorna smakar
rejält med kakao, så är man inte lika förtjust i det som jag, så dra ner på kakaomängden lite.
Konst med kakor. :) 
Efter att hela min uppväxt ha delat otaliga och stundtals mycket bråkiga timmar i baksätet med mina bröder var det en lisa för själen (och benen...) att ha hela baksätet för mig själv igår under de timmarna det tog för oss att åka till mormor och morfar igår. En påse med kokböcker och en med tetermos, kaffetermos och äpplen packades, sen hade jag några ljuvligt inspirerande timmar innan vi kom fram runt 10-tiden. Som alltid hade mormor gjort mackor till oss på kvällskvisten - jag vet inget tillfälle som äggmacka och knäckebröd med ost och kaviar smakar så gott som då. :)
Frukosten började runt 9-tiden och har inte riktigt tagit slut än. Efter att ha fått blåbär plockade i somras och mackor med mormors hemgjorda rullsylta, kalvsylta och som bästa avslutningen - rostad surdegsbröd med plommomarmelad. Jag kommer ner från sjunde himmelen... snart.
Konst med kakor. :) 
Detta, mina vänner, är min mormors pölsa. Jag älskar det, lika mycket som jag älskar hennes kalvsylta och mammas levergryta. Pölsa är en rätt där man förr i tiden tog tillvara på sånt som blev över efter slakt, malet/finhackat kokt kött och/eller någon form av inälvor, lök, korngryn och kryddor, som kokas i spad från köttkoket. Vad jag kan minnas så har mamma sagt att mormor gör sin pölsa på kalv eller kyckling - i vilket fall är den tokigt god, mild och snäll i smaken med en lite "tuggig" konsistens av korngrynen. Vanligast idag är att man köper pölsa färdig (men det är inte rätt. :P). Pölsa värms innan servering, vi har alltid gjort det i stekpanna, och serveras med fördel till inlagda rödbetor och ett gott knäckebröd. Ända sen jag var liten har jag fått det och trots alla pikar om "grå gröt" och andra mindre smickrande kommentarer under tonårstiden är det fortfarande en solklar favorit i mitt kök!