Sjätte stoppet - Småland!

Hej igen!
Den här veckan har vi varit på besök i Smålands djupaste skogar. Skogen och de många sjöarna som finns där är en förutsättning när glasbruken växte fram i Småland. Veden höll ugnarna varma och sanden från sjöbottnarna behövdes till glasen. Småland är också ganska stenrikt, en minne från när inlandsisen drog fram över Sverige. Kanske är det härifrån som ordet "stenrik" egentligen kommer? ;)

Personligen tror jag att Småland är ett ganska välkänt landskap - vi är många som har fått höra historierna om Emil i Lönneberga när vi var små. "Det stora tabberaset i Katthult" ger en spännande inblick i matkulturen i Småland med hackekorv, korv, skinka, sylta, palt, leverpastej, grynkorv, sillsallat och massa mer. Den omtalade småländska snålheten ser ma inte röken av när det vankas kalas! Om man tycker det minsta om de sagorna är Astrid Lindgrens värld i Vimmerby ett givet resmål. Där ligger också Frödinge mejeri och lite längre söderut, på Café Lovisen kan man äta ostkakebakselser.

Ett annat välkänt resmål i Småland är Gränna, där det bakas polkagrisar i mängder. Numera finns det ännu en specialitet från Gränna - knäckebröd som är smaksatt på många olika goda sätt. Vad sägs om fruktknäcke? Visingsö är också klart värt ett besök! Är man hungrig är det en bra idé att stanna vid Bengtsgården som producerar kallpressad Kravmärkt rapsolja, har ett fiskrökeri, föder upp köttdjur och har en restaurang där många av deras egna råvaror tas om hand.

Småland är också känt för sitt fläsk och sina isterband, men det som vi åt när vi var där var...
Småländsk ostkaka
2,5 l mjölk
3/4 dl vetemjöl
1/2 msk ostlöpe (köpes på Apoteket)
25 g sötmandel
2 bittermandar
1 1/4 dl kaffegrädde
1 dl socker
2 ägg

Kväll, dag 1
1. Värm mjölken till 35 grader. Ta av från värmen, vispa i mjölet och häll i ostlöpen. Rör runt ordentligt och låt stå i 30 minuter - INTE på plattan, utan ta av grytan från spisen! Efter 30 minuter, rör runt igen så att vasslen separerar och vänta i 30 minuter igen.
2. Ta en ren handduk/silduk och lägg i ett durkslag. Ställ durkslaget i lämpligt stort kärl och häll ostmassan i durkslaget. Låt den rinna av i kylskåp över natten.

Nästa dag, dag 2
3. Sätt ugnen på 175 grader. Skålla, skala och finhacka mandeln.
4. Häll den avrunna ostmassan i en bunke och blanda i kaffegrädde, socker, ägg och mandel. Blanda ordentligt.
5. Smörj en lagom stor form med smör och häll i ostsmeten. Grädda ostkakan i ugn (i boken står det "gärna i vattenbad", så det var så jag gjorde) i 1,5-2 timmar. Jag började med att grädda i 1,5 timme - efter det hade ostkakan perfekt färg, men hade inte stannat ordentligt, så jag täckte över den med folie och gräddade i 30 minuter till.
6. Låt ostkakan svalna och häll eventuell vätska. Servera den ljummen med vispad grädde och rårörda/färska jordgubbar.

Juryn tyckte:
Jag hade någon förutfattad mening om att det skulle vara jättesvårt att göra riktig ostkaka (precis som jag hade när jag gjorde egen pasta), men det var det inte alls! Lite planering var allt som krävdes, men inte så mycket mer - man behöver ju inte sitta och titta på när ostmassan rinner av precis... Eftersom ostkaka är en efterrätt, så inleddes middagen med något annat som vi förknippade med Småland, nämligen stekta isterband med persiljestuvad potatis och inlagda rödbetor. Det var lite som att skjuta i öppet mål, det gick liksom inte att göra fel. Jag, C och G satt med saliga leenden och verkligen ansträngde oss att inte äta för fort. "Varför äter man isterband så sällan?" frågade G och ja, varför gör man det? Det är ju supergott!

Efter att vi smält maten lite (ungefär så lång tid det tar att fixa kaffe och duka av disk och fram med rena tallrikar) så var det showtime för ostkakan. För en gångs skull blev det helt tyst runt matbordet - bara väldigt lyckliga suckar hördes. Vi parade ostkakan med mosade (frysta, tinade) jordgubbar och vispad grädde, a match made in heaven. Konsistensen var precis som ostkaka ska vara, lite smuligt kornig men ändå len. Ingen av oss har faktiskt något att anmärka på, utan alla höll med om att det här landskapet förtjänade full pott. G ville till och med dela ut stilpoäng. :) Igår gav jag mig själv ett löfte jag säkert kommer bryta: "Jag ska aldrig mer köpa ostkaka.", men som C sa "Men man kommer i alla fall göra ostkaka själv oftare!". Well spoken!

Nej, det blev inget kvar den här torsdagen heller. Först gjorde jag, C och G vårt bästa, sen hjälpte mamma och pappa till och sista biten moffade Lillebror i sig på tre röda sekunder. Bättre betyg finns inte!

Betyg: Högsta betyg och dessutom stilpoäng - elva griseknoar av tio möjliga!
Nästa vecka: Östergötland (vilket är en personlig favorit... :))

Femte stoppet - Öland!

Från en ö till en annan! Detta landskapet gjorde vi dessutom ett avsteg från torsdagstraditionen och hade middagen på en onsdag istället - allt för att få med mina vanliga jurymedlemmar!

Öland är det minsta landskapet i Sverige och hela ön är en enda stor (eller liten) kalkstensklippa, som ibland kallas "Solarnas och vindarnas ö." Solen, den milda hösten och den kalkrika jorden gör Öland till ett superställe att odla frukt, bär, grönsaker, kryddväxter, potatis och rotfrukter på (ett ställe man gärna hade haft som baksideträdgård till sitt hus, med andra ord. :)), men det som kännetecknar Öland speciellt är bruna bönor, som har odlats där sedan 1700-talet. Idag finns det till och med burna bön-chips att få tag på! Precis som på Gotland är turismen en stor inkomstkälla och det som lockar är bland annat fyren Långe Jan längst i söder, Borgholmss slott och Otterby fågelstation - sen finns det en drös gamla ruiner, fornlämningar, kyrkor och kvarnar att kika på. Besöker man Öland på hösten har man en stor skördefest (3 september-3 oktober) att se fram emot, med en årlig pumpatävling på Solberga gård och smakprov på allt möjligt - det finns pumpa, knäckbröd, grönsaker, lamm, ost, fisk, potatis, majs och honung. Det finns till och med en strutsgård på Öland där man kan få ostkaka gjord på strutsägg!


Mycket spännande finns det, men vi åkte till Öland för att äta...
Öländska kroppkakor 4 pers
(och för de som undrar är skillnaden mellan öländska och småländska kroppkakor att det bara är kokt potatis i de småländska.)

1 kg rå potatis
1 liten gul lök
150 g rimmat sidfläsk
1/2 msk stött kryddpeppar
300 g kokt potatis
1,5 dl vetemjöl
salt

till servering:
skirat smör
lingonsylt

1. Skala och finhacka löken, skär fläsket i små tärningar. Stöt kryddpepparen och blanda med lök och fläsk.
2. Skala och riv den råa potatisen fint. Om du har tid - låt den rinna av ordentligt ett durkslag/sil. Om inte, pressa ut så mycket vätska som möjlig och lägg i en bunke. Pressa i den kokta potatisen, blanda i mjöl och 1 tsk salt och jobba snabbt ihop till en deg.
3. Koka upp lättsaltat vatten i två stora kastruller. Forma potatisdegen till en tjock rulle.
4. Dela rullen i 12 delar, gör en grop i mitten och fyll med fläsk-och lökblandning. Nyp ihop och forma till en rund kroppkaka.
5. Lägg hälften av kroppkakorna i den ena kastrullen och andra hälften i den andra. Småkoka utan lock i 45 minuter.
6. Ta upp kroppkakorna med en hålslev, servera bums med skirat smör och lingonsylt.


Juryn tyckte:
Det här var både största fullträffen och största fiaskot än så länge. Själva kroppkake-görandet gick som en dans - G och C hjälpte mig att hacka, tärna och rulla, inga problem alls... men ungefär hälften av alla kroppkakorna gick sönder vid kokningen. Väldigt moloken stod jag vid kastrullerna när det var dags att plocka upp dem. Mamma fick hjälpa till och efter ett par minuter sa hon försiktigt: "Ni kanske var lite väl frikostiga med fyllningen..." Men, turligt nog så var det ändå väldigt gott, såpass gott att G utnämnde det till det godaste vi ätit hittills, och både jag och C höll med. Konsistensen påminner och gnocchi (potatispasta), kryddpepparen för tankarna lite till julen och det rimmade fläsket bryter väldigt bra med sin sälta... eller ja, den hade säkerligen gjort det om jag inte hade rimmat fläsket lite för kort tid. :P Det skirade smöret var, som G sa: "Verkligen toppen över i:et!" och så mormors hemmagjorda lingonsylt dessutom. Vi rensade faten även denna middagen, inte en gnutta kvar!


Men, det här landskapet kommer det blir en gör-om-gör-rätt på - trots att de smakade jättegott fanns det saker att rätta till... typ att de ska vara hela efter kokningen. :P

Betyg: Godast hittills!
Nästa vecka: Småland! Eeeeemil!

Fjärde stoppet - Gotland!

Den här torsdagen var vi ute på en ö och yrade - Gotland!

Gotland med sina raukar, långa stränder, Visby och medeltidsfestival är en riktig turistfälla - 800000 besökare per år är verkligen ingen siffra att skämmas över! Eftersom Gotland är en kalkstensklippa växer det till exempel kajp och ramslök där, som inte finna någon annanstans. Gotland var en viktig handelsstation under medeltiden och hade tidigt tillgång till saffran och lite mer exotiska varor. Annars är gutefår ett speciellt kännetecken för Gotland och andra spännande saker man kan hitta där är tryffel (man kan faktiskt gå på tryffel-safari!) Gute vingård som har både vinägerfabrik och gårdsbutik och på Stafva gård finns norra Europas enda saffransodling!


Apropå saffran... det var precis därför vi åkte hit! ;)
Saffranspannkaka 6-8 pers
1 liter risgrynsgröt
1 paket saffran
2 msk socker
1 dl sötmandel
3 ägg
1/2 dl vispgrädde
1 tsk vaniljsocker
smör till formen

till servering:
salmbärs/björnbärssylt eller färska bär
vispad grädde

1. Koka risgrynsgröten enligt anvisningarna på paketet - jag kokade upp 6 dl vatten med 3 dl ris + 3/4 tsk salt och kokade på svag värme under lock i tio minuter. Därefter hade jag i 10 dl mjölk, en kanelstång, kokade upp igen, sänkte värmen snabbt, på med lock och så fick gröten stå och svälla på låg! (du vill inte ha bränd gröt i botten!) värme i typ 40-50 minuter. Sen svalna.
2. Sätt ugnen på 175 grader. Stöt saffran med socker i en mortel.
3. Skålla mandel i kokande vatten, skala och hacka den fint (här fick jag nostalgi-flashback, det var det roligare jag visste att ploppa ut skållad mandel ur skalet när jag var liten vid knäckbaket på jul. :))
4. Blanda ihop risgrynsgröt, ägg, grädde, vaniljsocker, mandel och saffran, rör ihop ordentligt och häll i en smord ungssäker form (20x30 cm).
5. Grädda i ugnen 30-45 minuter. Kakan ska ha stannat i mitten, känn med en sticka. Servera med vispad grädde och sylt.



Juryn tyckte:
Överlag så tyckte både C, G och jag att det var väldigt gott, men det blev inga halleluja-utläggningar eller tysta små lyckliga suckar som det blivit veckorna innan. Jag och C tyckte det gott kunde varit lite mer saffran i - G var däremot nöjd och glad och tyckte vi hade kassa smaklökar. Det är verkligen en mäktig och "tung" efterrätt, i alla fall jag tog en för stor bit (eller som B sa när hon fick smaka dagen efter: "Jag tror jag tog mig pannkaka över huvudet). Gott ja... men inget som kommer stanna speciellt länge kvar i mitt minne i alla fall, om inte det hade varit för den ljuvliga gyllengula färgen. Saffran är en underbar krydda! :)

Betyg: Godkänt
Nästa vecka byter vi dag och åker iväg till Öland på en onsdag. Häng på! :)

Trejde stoppet - Halland!

De här landskapsresorna börjar bli en bra torsdagstradition. :)
Förra torsdagen var det dags att besöka Halland, som sägs vara Sveriges mest besökta landskap under sommaren. Med trumfkort som Halmstad, Tylösand, Falkenberg och Varberg med sin imponerande fästning, så kanske det inte så mycket att undra över. Här hittar alltifrn långa sandstränder i söder till karga klippkuster i norr - det finns något för de flesta smakerna, med andra ord. Gillar man inte att bada och sola kan man ta sig en tur till Ullared istället, knö med ett gäng tusen andra människor och förhoppningsvis göra ett och annat fynd.

Mer än hälften av Haland består av skogsmark, där man kan hitta vilt som rådjur, älg och vildsvin. Ljunghedarna som finns där är unika och ger en ljuvlig smak åt den honungs som produceras. I Halland finns också Wapnö gårdsmejeri, vars mjölk kan finnas i Halmstads butiker bara några timmar efter att kossorna mjölkats. Halland kallas ibland "pepparrotslandet" eftersom det odlas en himlans pepparrot i Fjärås - en odling som funnits där i generationer. För oss som är nyfikna på närproducerat finns gårdsbutiken Gudagott med lokalproducerat nötkött och fläskkött i alla möjligt former.

Men, vi begav oss inte till Halland för köttet skull, utan för:
Långkål med skinka
1 kg grönkål (för mig var det dock dött lopp att hitta färsk grönkål, så jag tog fryst, tinade den och kramade ur så mycket vatten jag kunde. Gör du det kan du hoppa direkt till punkt 2.)
5 dl skinkspad (eller 1 köttbuljongtärning+vatten)
2 dl vispgrädde
1 tsk stött fänkål
1 tsk socker/sirap
smör
salt, vitpeppar

till servering:
kokt rimmad skinka

1. Skär bort den grova stammen från grönkålen och koka dem mjuka i skinkspad/buljong i 20 minuter. Ta upp och grovhacka grönkålen (spara spadet till soppgrund, det är gott!).
2. Fräs grönkålen i 2 msk smör i 2-3 minuter. Häll på grädden och låt småkoka utan lock i 10 minuter. Om du som jag inte har kokat grönkålen, så langa ner lite buljong eller fond också!
3. Smaka av med fånkål, socker/sirap (de gånger jag ätit grönkål har det varit sirap i, så det var vad jag tog), 1-2 tsk salt och 1 krm peppar. Servera till skinkan.


Juryn tyckte:
Jag var ytterst skeptisk till att ha fänkål i. Lakritssmak har sällan i mat att göra (enligt mig), och fänkål har jag tidigare dåliga erfarenheter från. Men, jag har sagt att jag ska följa recepten och det gjorde jag. Det smakade inte som långkålen jag ätit förut, men det var helt okej. Efter första smakbiten var det till och med riktigt gott - fänkålen anas bara i bakgrunden och tar inte över. Very nice. :) C och G var också förtjusta, speciellt G kommenterade glatt den mjuka smaken som blir när man gräddstuvar något. Vi alla tre älskade kontrasten av gräddig, lite söt grönkål och den saltare, rimmade skinkan. Jämfört med äggakakan förra veckan var det här lite lättare mat, och precis som förra veckan var det soprent på faten. Grönkål förtjänar definitivt en plats annat än på julbordet!

Betyg: Heja Halland!
Nästa torsdag - Gotland, here we come!

Andra stoppet - Skåne!

Yes, nu har vi tagit oss vidare i Sverige till nästa landskap, vilket som rubriken skvallrar om är Skåne!
Vill man odla något, ska man helst göra det i Skåne - förutsättningarna här är väldigt bra. I Skåne är en stor del av jorden så kallad moränlera som tillsammans med många soltimmar gör landskapet till ett lapptäcke av uppodlade åkrar. Ett axplock av vad som odlar är korn, raps, potatis och äpplen. I Skåne finns det till och med flera vingårdar som experimenterar med att ta fram skånskt vin, där Kullabygdens vingård är en av de stora pionjärerna. Är du sugen på något lite mer matigt kan du alltid svänga förbi någon av de skånska gårdsmejerier som gör egen ost. På Vilhelmsdal kommer getmjölken från deras egna getter och komjölken från en gård i närheten. Lägg namnen Österlen ädel, Lina (kittost) och vit caprin på namnet - de kommer därifrån och är på god väg att bli klassiker. :)

Ganska nyligen öppna ett helt igenom raw food-café i skånska lilla Kivik (som annars är känd för sina äpplen och sin marknad) - har ni vägarna förbi så tycker jag att ni ska ge Kiviks Lilla Råa ett besök, för det tror jag definitivt det är värt! Är det lite för långt kan ni alltid kika in på ägarna Vilda och Eriks blogg och ta del av allt som händer där. :) I Kivik fiskas det också ål, men tråkigt nog har ålförekomsten minskat på senare tid. Numera finns det något som kallas för Ålfonden, som aktivt jobbar med att kompensera det som fiskas upp genom att sätta ut ålyngel.

Men nu, nu ska vi äta riktigt skånsk äggakaka! :)

Skånsk äggakaka
400 g rimmat sidfläsk i skivor
7 ägg
1,5 dl vetemjöl
6 dl mjölk
smör
salt, peppar

Stek fläsket i en panna, lyft ur det och håll varmt så länge. Häll INTE ur stekfettet ur pannan! Vispa ihop ägg, mjölk, mjölk, 1 tsk salt och 1 krm peppar och häll smeten i den varma stekpannan med stekfettet från det stekta sidfläsket. Stick här och där med stekspaden på att lös smet kan rinna ner och stelna. När kakan har stelnat lite på ytan, ska vi vara lite tuffa - vänd över kakan, förslagsvis till en stor tallrik eller en plastskärbräda. Lägg en klick smör i stekpannan och låt kakan smidigt glida tillbaka ner i stekpannan. Grädda tills smeten har stannat. Servera äggakakan med det stekta fläsket och (obligatorisk!) lingonsylt.

Juryn tyckte:
Efter lite panik vid spisen vid själva vändandet av äggakakan, där jag stod och velade och C stod beredd, så slutade det ganska lyckligt - en liten del av kakan landade på golvet och själva stekytan satt fast i stekpannebotten. Efter lite trixandet och fixande blev golvet torkat och jag fick loss stekytan och lade den helt sonika på den vända kakan. Phu. Jag rekommenderar med andra ord att använda en teflonpanna. Jag var något självkritisk mot den väl tillagade skorpan, men C och G försäkrade: "Nej då, den är inte ALLS bränd, den är bara mörkbrun!". Säger ni det så... :) (Jag hade faktiskt lite samma tanke under matlagningen som Tina på Pickipicki när hon lagade äggakaka...)

Själva smaken var det däremot inget fel på, nej långt därifrån! Det blev moltyst runt köksbordet när vi började äta, bortsett från lite spridda kvidanden av sorten: "Det här är så gott!" och lite lyckligt suckande. Alla tre hyllande konsistensen - det var som en fint tillagad äggröra, alldeles mjuk och krämig. Äggakakan ihop med det stekta rimmade fläsket och lingonsylten var väldigt snarlik vanlig fläskpannkaka, fast bättre på något sätt. G kommenterade den här veckan också: "Nu är jag alldeles varm om öronen!" och både C och jag satt med blossande kinder. Det känns verkligen som rustik, rejäl mat. Trots det lyckades vi med konststycket att sätta i oss en hel stekpanna äggakaka på tre personer - tjejer kan, minsann. ;) Äggakakan var inte särskilt svår att göra eller tidskrävande och är precis något jag skulle få för mig att göra en mörk och ruggig höst/vinterkväll. Comfort food all the way. :)


Betyg: Återigen väl godkänt!
Nästa stopp - Halland, here we come!

Ruccolafisk till dotter och (kanske?) pappa.

Idag bestämde jag mig för att vara snäll dotter och laga lunch till pappa också. Eftersom han kom lite senare och jag var vrålhungrig så åt jag min lunch ensam. Halvvägs igenom började jag fundera på om inte pappa kunde typ... värma en korv och koka lite makaroner istället? Så kunde jag spara den andra portionen till middag också?
Men nej, riktigt så åpen (åpen=girig på göteborska) är jag inte... men den här fisken är så god att det inte är långt ifrån. :P

Ruccolafisk
4 vita fiskfiléer
salt, peppar, citronjuice
1 påse ruccola (70 g står det på tror jag)
1 dl rostade solrosfrön
1 dl parmesan (eller annan ost med smak)
olivolja

Sätt ugnen på 175 grader. Lägg fiskfiléerna i en ugnssäker form. Salta lite, peppra lite och stänk citronsaft över dem. I din mixer hystar du ruccola, solrosfrön och parmesan. Kör tills det blir en finsmulig röra, sen tillsätter du olivolja efterhand tills du får en trevlig pestokonsistens på det hela. Smeta röran rättvist (nej, du får inte ha mest på din fiskbit) och täck över fiskfiléerna (jag började med en smörkniv och slutade med fingrarna) och sen in i ugnen i ca 20 minuter. Servera bums med valfritt tillbehör!

(Receptet kommer ursprungligen från "Klaras GI-mat" och är väl i princip likadant, med skillnaden att det receptet säger pinjenötter istället för solrosfrön. Jag lovar att min variant är minst lika god!)

Receptfusk i tid och otid.

Av någon mystisk anledning lyckas jag väldigt sällan följa de nya recepten som jag bestämt mig för att pröva. Antingen så tycker jag de gör saker onödigt krångligt, eller har för mycket/lite av ditten och datten, eller så har jag inte en ingrediens hemma... och så vidare. Det kunde irritera min kära mor en hel del när jag bodde hemma: "Du kan väl i alla fall följa receptet FÖRSTA GÅNGEN! så vet du hur det var tänk att smaka, så kan du börja ändra på det sen?" Hrrm. Ja. Så kan man ju också göra. Men det är inte rätt. ;)

Igår hade jag tänkt att göra en macka med strömming ur Mannerströms bok "Sill och strömming", (jag köpte den på bokrean och avgudar den redan). En shoppingtur efter träningen MED inköpslista och när jag kom hem hade jag likt förbaskat glömt typ 4 ingredienser. Stod lite rådvill i köket ett slag - jaha, vad ska jag göra nu då? - innan hungern tog över och jag gjorde det bästa jag kunde med det jag hade. Mackan blev, trots fusk med receptet, jättegod, så jag ser fram emot att pröva den riktiga versionen lite senare i veckan. :)

Fuskversion av Mannerströms strömmingsmacka 1 pers
2 skivor bröd
4 strömmingsfiléer
ca 2 msk smör
en rejäl nya persilja
2 sardellfiléer
salt+ peppar
gurka, tomat, rödlök skivad i tunna skivor
några spenatblad
groddar
stark, grovkornig senap
citronsaft
riven pepparrot

Börja med att mosa ihop rumsvarmt smör, persilja och sardellfiléer med en gaffel, smaka av med salt och peppar. Skiva gurkan, tomaten och rödlöken tunt. Lägg två strömmingsfiléer med skinnsidan ner, fördela smörblandningen på dem och lägg de andra två filéerna med skinnsidan upp ovanpå så du får två dubbelfiléer. Rosta brödet och stek strömmingen i het stekpanna ca 2-3 minuter på varje sida (tänk på att det kommer osa jättemycket, så brassa på med köksfläkten!). Bred senap och ha på riven pepparrot efter smak på den ena brödskivan. Ha på groddar och sen strömmingen. Droppa över lite citronsaft och langa sedan på gurka, tomat, rödlök och spenatblad. Dela mackan på tvären med en vass kniv och servera på studs. Försök äta utan att fyllningen ramlar ut. Lycka till. :)

Upprättelse!

Ha! Icke nedslagen av gårdagens uteblivna halleluja-upplevelse gav jag mig på ett nytt recept idag igen - och score! Den här blev allt jag hade förväntat mig och var till på köpet ruskigt lättlagad. That's how we like it!
(tror det blir snäppet bättre om man grillar fisken... men det får vänta några månader. :P)

Stekt vitling med bönröra och balsamicotomater
1 vitlingfilé (eller annan vit fisk)
2 dl kokta vita bönor
1 stor vitlöksklyfta
olivolja
citronsaft
honung
salt och peppar
ev. lite varmt vatten

en rågad handfull körsbärstomater
balsamvinäger
timjan och oregano

Börja med att plocka fram allting på diskbänken, det här går i ett huj! Hacka vitlöken, dela körsbärstomaterna. Bryn vitlök och bönor i olivolja i en kastrull. Ta kastrullen av plattan och sätt på plattan till stekpannan. Mixa bönorna med ett par matskedar olivolja, en matsked citron, en tesked honung, salt och peppar efter smak. Tycker du att röran blir för torr, tillsätt lite vatten och mixa till lagom konsistens. Låt röran vara kvar i kastrullen (så håller den värmen lite bättre tills du är klar med resten.) Ha olivolja i stekpannan, lägg tomaterna på ena sidan och fiskfilén på andra sidan. Salta och peppra fisken, krydda tomaterna med timjan och oregano. När du vänder fiskfilén, ringla balsamvinäger över tomaterna och stek tills fisken är klar. Lägg upp fisk, tomater och bönröra på en tallrik och smaklig måltid!

Jag hade lättkokt broccoli till, en fröjd både för mage och öga!

Felsökning tack!

Ni vet de där recepten som man går och kikar på lääänge, äntligen får tummen ur och prövar och sen... jaha? Det här receptet hade alla förutsättningar för att få stående ovationer, men det blev gott. Ganska så intetsägande. Suck. Hjälp mig felsöka, det här BORDE ha blivit en underbar krock mellan sött, hett och salt!

Stekt fisk med mango-avokadosallad
en portion fisk (vitling i mitt fall)
ruccola
romansallad
1/2 mango
1/2 avokado
5 cm purjolök
en halv röd chili
sesamfrön

olja
honung
soja
citronsaft

Skär romansallad, lägg upp den och ruccolan på en tallrik. Tärna mango och avokado, skiva chilin och purjolöken tunt och blanda med salladen. Gör en dressing på olja, honung, soja och citronsaft. Ringla över salladen och strö över sesamfrön. Stek fisken i smör, salta och peppra. Servera fisken med salladen.
(jag hade för lite chili i i alla fall. Och fisken var för snäll. )

Ni ser? Vad gick fel?!

Inte den bästa dagen, MEN...

Idag har varit en dag som inte blev som den skulle. Hittills inbegriper dagen ett trasigt badkar (som passade på att gå sönder när jag satt i det), en trasig centrifug i tvättstugan med följden att det hänger tvätt överallt i min lägenheten, försening till handledarmöte och kalla, kalla tår eftersom jag får för ont av mina vinterskor för att kunna ha dem på mig. Och så har jag en rejäl dunderhuvudvärk.

MEN, jag har prövat att göra polenta för första gången idag - det var en trevlig ny bekantskap som jag tänkt mig starta för ungefär två år sen. Bättre sent än aldrig? :)
Polenta med persilja och ost 2 portioner
3,75 dl vatten
1 dl polenta
0,5 tsk salt
1/2 dl persilja (fryst)
1/2 dl ost
1 msk olivolja
svartpeppar efter smak

Sätt ugnen på 250 grader. Koka upp vatten och salt. Häll i polentan, sänk värmen tills det sjuder och koka tills polentan har samma konsistens som fluffig gröt, RÖR HELA TIDEN (mig tog det knappt 5 minuter). Ta kastrullen av värmen, rör i olivolja, ost och persilja, smaka av med svartpeppar och kanske lite mer salt. Smörj en ungssäker form med olivolja, häll ut gröten i den och smeta ut till en ganska tunn kaka, runt 1-2 cm. Ställ in i ugnen tills den fått fin färg, ca 10-15 minuter. Skär i bitar och servera.

Jag åt min polenta med överblivna grönsaker från lergrytan och en sallad. Mums!

Tillfällig hemmafru.

Vad gör man när en av ens bästa vänner är broken-hearted och lite småskraj för att flytta tillbaka till sin egen lägenhet? Man flyttar med och blir hennes tillfälliga hemmafru, hjälper henne att packa upp, ser till det spelas bra musik och lagar massa god mat såklart! En sorts fyllning på pizzan, det blir ju svårt att bestämma... så varför begränsa sig? ;)

Plåtpizza för obeslutsamma
25 g jäst
2,5 dl ljummet vatten
2 msk olivolja
3 dl grahamsmjöl
1 dl rågmjöl (dinkel är snäppet vassare enligt min åsikt)
rågsikt tills bunken släpper kanterna


Smula jästen i en bunke, häll på vatten och rör tills den löst sig. Ha i oljan, grahamsmjöl, rågmjöl och arbeta undan för undan in rågsikten tills det är en smidig deg. Täck över och ställ att jäsa i 45-60 minuter. Kavla/tryck ut degen på bakplåtspapper och täck med god tomatsås, extra oregano och timjan, valfri fyllning och ost. Vi gräddade vår pizza i gasugn, vilket gjorde tillagningstiden något utdragen, runt 25 minuter på 200 grader (jag höjde till 225 sista 7 minutrarna). I vanlig ugn borde det vara 15-20 minuter på 225 grader, håll koll helt enkelt. :)

Fyllningsförslag!

- Skinka, champinjoner, ost

- Pepparsalami, brie, toppa med ruccola efter pizzan kommit ut från ugnen

- Makrill i tomatsås, hackade svarta oliver, lite chilipeppar

- Banan, jordnötter curry

Till semlorna (semmelrecept finns det tusen och en av, vi använde gamla hederliga Vår Kokbok) prövade vi att göra egen mandelmassa efter Leilas recept. Jaha, så behöver jag aldrig köpa det mer igen. Så gott, så enkelt!

Mandelmassa

100 g mandel

100 g socker

ev. någon matsked vatten

Mixa mandeln till ett fint mjöl i mixer. Häll i sockret och mixa tills det går ihop i en varm, smulig massa. Ha i lite vatten om du tycker konsistensen är för torr (i ursprungsreceptet ska mandeln skållas, men jag tycker det är onödigt pill, så jag struntar i det. :))

Snäppet vassare än semlan jag åt i tisdag, men jag fick minst lika mycket grädde på näsan. :)

Torsk på eko-reko.

Vår kära torsk har haft det lite besvärligt i våta vatten ett tag, men börjar enligt de senaste rapporterna att hämta sig. Riktig glad blev jag förra veckan när mitt Willys annonserade ut extrapris på fryst ekologisk torsk. Fisk är så otroligt tacksam mat, lätt att tillaga och gifter sig perfekt med citrus och tänka sig, vad fanns i mitt kylskåp om inte en nästan bortglömd lime? Ett säkert kort som förgyllde både min onsdag och torsdag.

Limetorsk i ugn
400 g fryst ekologisk torsk
1 lime
bladspenat (tinad och urkramad om den varit fryst)
svartpeppar och salt
rapsolja

Tina torsken i kylen över natten. Sätt ugnen på 200 grader. Smör en ugnssäker form med rapsolja, bottna formen med bladspenat. Lägg fisken ovanpå spenaten och riv limeskalet över. Pressa också limesaften över, salta och peppra. In i ugnen ca 15-20 minuter och mums!

Vem blir inte glad av knallgrön fisk? :)

Helgens tidmonster.

Jag fick besök av ett äta-tid-monster under helgen (vi säger så i alla fall), så jag kompletterar med att skriva i efterhand vad som hände, bortsett från jäskorgarna i trolldeg och kycklingen.

Mina onsdagarskvällar är helt crazy och innebär träning i ett fyra-timmars-svep (jag är inte ansvarig för den planeringen!) uppdelat på en timme, paus, tre timmar. Det svåra är att äta så att jag håller energinivån uppe, inte blir hungrig och inte har alltför mycket i magen. Mina två tidigare onsdagar har innehållt smoothie x 2 plus macka = på tok för lite, och omelett med sallad =låg som en sten i magen. Så, efter lite grävande i mitt mentala arkiv tyckte jag mig minnas att jag någon gång läst något om något som var förvillande likt chokladbollar, men inte var det utan tvärtom små trevliga energipaket baserat på nötter och torkad frukt som skulle passa bra i samband med träning. I fredags gjorde jag lite research och hittade dem på Mikkans blogg. Med utgångspunkt därifrån och lite höftande med ingredienser åkte följande ner i mixern:

Energibollar
- 7 dadlar
- 3 aprikoser
- en liten näve havregryn
- en näve paranötter
- en näve cashewnötter
- någon (kanske två) matsked tahini
- en tesked honung
- ett par teskedar kakao
- några stänk vatten
kokosflingor, kakao eller sesamfrön att rulla i.

Jag hade lite problem med att få till konsistensen, men efter lite tålamod och pytsande med ingredienserna blev det hela riktigt bra och gick lätt att forma till bollar. Några rullades i kokos, andra i sesamfrön och en tredje variant i kakao - sen åkte dem in i frysen för att hålla sig till på onsdag. Av sista klicken gjorde jag tre små yttepyttebollar för att se om de höll måttet smakmässigt och det kommer definitivt inte bli någon uppoffring att pröva om de funkar på onsdag. :)


När jag var på besök uppåt landet för ett tag sedan, upptäckte jag en påse skorpor i det hemmets skafferi och efter att ha knaprat på en av dem fick jag en aha-upplevelse av typen: "Varför har jag inte ätit det här på länge, det är ju JÄTTEgott!" När jag kom hem igen köpte jag samma typ av skorpor, men de smakade inte alls lika gott, så jag bestämde mig helt sonika för att baka egna. Ett lass skorpor följde också med mig när jag flyttade, men de tog slut förra veckan, så jag svängde ihop några nya för att underhålla mitt beroende. :)

Mitt recept har jag hittat i den gulligt rosarutiga "Hälsokokboken", men jag är som vanligt inte så noga med att följa receptet exakt. En varning dock - mina skorpor innehåller inget vetemjöl och blir inte så spröda som vanliga köpteskorpor, utan ganska hårda. Det är så jag tycker om dem, men du blandar givetvis precis som du vill. :)

Knaperskorpor ca 50 st
50 g jäst
5 dl mjölk
1 dl rapsolja
2 tsk honung
2 tsk salt
1 dl polenta (havrekli i orginalreceptet, men jag bara tog något annat istället)
7 dl grahamsmjöl
ca 6 dl dinkelmjöl

Om du vill, ljumma mjölken till ca 37 grader, annars smular du bara jästen i en bunke och häller mjölken. Rör tills det löst sig och tillsätt sedan honung, salt och rapsolja. Arbeta in grahamsmjöl och polenta, sedan dinkelmjöl undan för undan tills du får en smidig deg som släpper från bunkens kanter. Täck över och låt jäsa i 40 minuter (gärna en timme om du använder kall mjölk). ta upp degen på bakbord, knåda igenom den och forma 25 bullar, platta till dem lite med handen, täck över och låt dem jäsa 20-30 minuter till. Sätt ugnen på 250 grader och baka av bullarna i ca 15 minuter. När bullarna är klara, sänk ner värmen till 100 grader och dela de fortfarande varma bullarna, förslagsvis med en gaffel för rätta skorpstuket (håll dem i en handduk/grytlapp så slipper du bränna fingrarna), lägg tillbaka på plåten och torka i ugnen tills de är torra. Orginalreceptet anger två timmar, men det har inte stämt någon gång. jag har gjort lite olika - fyra timmar på 100 grader, eller 50 grader med ugnsluckan på glänt över natten, båda funkar. Sen är det bara att knapra på. :)

"Knaperi, knaperiknus...

"Vem är det som knaprar på (i) mitt hus?"
(citat: elaka häxan i hans och Greta. ;))

Omegakick x 3.

Fisk är gott, fisk är förhållandevis billig mat (beroende på fisksort, naturligtvis) och går att variera i det oändliga. Allt från old school inkokt lax, inlagd sill och strömmingsflundror, till hoki inlindad i bacon, lax med ingefära och kokosmjölk och en och annan fisksoppa med saffran.

I måndags blev jag bjuden på en jättegod rimmad laxburgare med coleslaw på rödkål med dill. Väldigt enkelt - gör en coleslaw på fint strimlad rödkål, morötter och en dressing på lite majonäs, yoghurt/creme fraiche/gräddfil, fransk senap/citronsaft och dill (det är så olika hur man vill att ens coleslaw ska smaka, så prova dig fram!) Om du har hel lax, skär i portionsbitar och lägg i en rimlag gjord på vatten och salt, ca 1/2 dl salt till 5 dl vatten (jag minns inte exakta proportionerna, men det kommer!) och låt stå i 15 minuter. Rosta två brödskivor per person, gärna surdegsbröd, med olivolja i en stekpanna. Stek laxen ca 2 min på varje sida så att den fortfarande har en rosa kärna i mitten. Lägg upp laxen på den rostade brödet och servera med coleslaw, salladsblad och tomater. Mums!

Onsdagens lunch bestod av en favorit i repris med nytt tillbehör som jag hittade i "Klaras hälsomat", skriven av Klara Desser, nämligen små zucchinipajer gjorda i muffinsformar. Jag trodde starkt på dem, men blev faktiskt lite besviken. Den mjuka snälla zucchinin försvann nästan smakmässigt i den lilla pajen, vilket var väldigt tråkigt. Frågan är om de inte tål att vara tillbehör, utan ska spela huvudrollen själva istället? Eller så fick jag tag på en tråkigt zucchini. Jag ska nog pröva igen och ge dem lite mer krydda till sällskap, kanske steka dem innan till och med?
Såhär gjorde jag i alla fall:
en halv zucchini
3 ägg
ca 1/2- 1 dl mjölk
150 g fetaost
salt och peppar

Sätt ugnen på 225 grader. Riv zucchinin och krama ur så mycket vätska du kan. Blanda den med smulad fetaost, ägg, mjölk och lite salt och peppar. Jag använde min muffinsform i silikon, som passade perfekt - vanliga muffinsformar skulle jag nog inte rekommendera, bättre att ta en ungssäker form istället då. Skjuts in i ugnen i 15-20 minuter!

Och så idag, tredje gången gillt. Något så enkelt som en portion grönsaksgratäng ur frysen och inlagd strömming på knäckebröd - varför krångla till det? :)

Kalashelg!

OJ, det blev mycket i helgen, men på ett jättehärligt och kul sätt.

I fredags kom min tipsoptimitiske far hem till mig och skruvade upp mina kryddhyllor när jag var iväg och tränade, så det blev en glad överraskning när jag kom hem. Sen var tanken att han skulle sätta upp en lampa i köket och en i hallen, men det blev inte förrän senare på kvällen... ganska mycket senare på kvällen, men lamporna kom upp och fungerar utmärkt, så jag är en mycket glad och tacksam dotter. :) Passade på att förena nytta med nöje på fredagskvällen, åkte hem till föräldrarna, blev bjuden på raketpizza och lånade ett antal campingstolar till min inflyttningsfest på lördagen. Sen kom jag på att jag faktiskt inte äger en golvmopp än och såg till att låna med mig det också.

Lördagen var en orgie i pyssel, städning och matlagning. C var första gästen och sen följde resten i ganska rask takt. Alla fick sittplats, maten blev jättegod, alla blev mätta, det värsta som hände var att en öl tappades på köksgolvet och min kreativa idé om att skapa ett soffbord genom att ställa två papplådor på varandra och sen lägga en fin broderad duk över lockade fram ett antal leenden under kvällens lopp.

Världens godaste hummus, knäckebröd och chilinötter (inte på mitt samvete).

Det experimentella brödet tillsammans med olivolja och salt.

Pizzakalas! Uppe till vänster vanlig Capricciosa med champinjoner och skinka, uppe till höger färska tomater, champinjoner, rödlök och fetaost (personlig favorit) och nere till höger halva pizzan med vitlöksstekt zucchini med soltorkade tomater och andra halvan med bacon och gul lök.

Kvällens efterrätt stod C för, som även var kvällens födelsedagsbarn. Hennes choklad- och hasselnötstårta ur "A piece of cake" hann jag inte ta kort på innan den försvann, men den var otroligt god och sådär härligt mäktig som en chokladtårta sig bör vara. Här hittar du receptet på den, ifall du inte är lycklig ägare till kokboken (det är jag. :))

Söndagen var jag bjuden på C:s födelsedagsmiddag och satt glatt och stoppade i mig bakpotatis med lax-pepparrotsröra, räkröra och kyckling-curry-röra, för att avsluta middagen med att för första gången i mitt liv äta tiramisu. Det blir definitivt inte sista gången vill jag lova! :)

Vegobiffar och kick-ass rotfruktssallad.

Mitt enda möte med vegetariska biffar har varit rätt avskräckande. För ett par somrar sedan snokade jag upp ett recept på Arla, på bönbiffar med tacosmak. Sen övertalade jag mamma att vi skulle laga det till någon lunch, bara hon och jag. Pappa och bröder är inte riktigt så openminded gällande vego som jag skulle önska, så jag tyckte det var bäst att vi prövade själva först. Det var tur. Bortsett från den allt annat än bildsköna smeten, så smakade biffarna ganska... unket. Mamma och jag satt och tuggande tyst, tittade på varandra, tuggade lite till och sen sa mamma: "Du... bli inte ledsen nu, men det här var faktiskt inget vidare." Jag blev inte ledsen, och så hittade vi på en annan lunch.

Sen dess har jag varit lite vaksam mot bönbiffar av alla de slag och inte försökt på mig det igen, förrän idag. I veckan sprang jag på det här receptet, som verkade busenkelt och gott. Kikärter påminner mig om falafel och det älskar jag, så jag tänkte "Hur fel kan det bli?" och körde igång. Resultatet blev mycket bättre än jag trodde och vips! så var skräcken för vegobiffar borta. Nästa gång prövar jag biffar med bönor i, eller kanske grönsaker? Betungande beslut. :P


Till biffarna hade jag upptäckt ett till spännande och enkelt raw food-recept, nämligen rotfruktssallad. Jag hade inte alla ingredienser i receptet, men körde på dem jag hade. Riv en morot, en liten bit kålrot, en liten bit rotselleri. Skär några cm purjolök i tunna skivor. Skala en apelsin och skär i så små bitar du vill ha. Riv ingefära efter smak och blanda alla ingredienser. Skvätt lite citronjuice över och toppa med lite mungbönsgoddar. Kombinationen rotfrukter-ingefära-citrus är verkligen kick-ass!

Raw food-mellis.

Jag var ju på biblioteket i helgen och kom därifrån med ett antal böcker, varav en var "Raw food" av Erica Palmcrantz. Jag vet mycket väl att raw food inte är en modediet egentligen, utan tvärtom en mycket seriös kost som inte förespråkar "Nu ska du bara äta groddar resten av ditt liv, annars är det ingen idé!", utan tvärtom förespråkar i alla fall Palmcrantz en stegvis övergång och tycker att "Bättre lite grann ibland om det är det som funkar för dig." Det är bara en utbildning på tre år som gör mig lite för kritisk ibland och ett alltför stort antal löpsedlar som utmålat raw food som en av dessa ständiga mirakelmetoder för att gå ner fem kilo i vikt innan midsommar/jul/bikinisäsongen/påsk/festen på jobbet, och så vidare i all oändlighet. Jag är medveten om att min misstänksamhet är rätt missriktad och att raw food med största sannolikhet skulle innebära en hel del nya spännande recept och möten med nya råvaror. Så, jag försöker läsa med ett öppet sinne och tänka efter innan jag rynkar på näsan.

Ett recept på mellanmål fångade min uppmärksamhet när jag bläddrade i boken häromkvällen - det såg så busenkelt och jättegott ut! Idag blev det premiär och jag gillar det skarpt, det kommer definitivt dyka upp fler gånger i mitt kök. :)




Raw food-mellis
1 äpple
1 näve groddar
lite honung
kanel

Tärna äpplet i små bitar. Blanda med groddarna och ringla över lite honung. Ha på så mycket kanel du tycker passar.

Den som påstod att strömming är fattigmansmat har fel!

"Strömming står på menyn, strömming ska det bli." tänkte jag tjurigt när jag konstaterat att fiskdisken i Saluhallen inte hade någon strömming inne och en promenad senare upptäckte att Feskekörka hade stängt. Något nedslagen började jag traska mot närmsta spårvagnshållplats för att åka till ett Coop där jag vet att de har fryst strömming. Plötsligt får jag syn på en skylt med "Fiskhandel" som jag aldrig sett förut. Smått hoppfull hittar jag in och möts av en disk som är ganska så tom förutom på lite sej, lax och kolja. "Har du någon strömming?" frågar jag lite uppgivet fiskhandlaren som glatt ler åt mig: "Jajamensan! Hur mycket vill du ha?" Underbara man! Middagen var räddad!

Strömmingsflundror med persilja, pepparrot och rotsakspuré
strömming
persilja
pepparrot
rågmjöl
de rotfrukter du tycker bäst om
buljongtärning
salt
smör

Skala rotfrukterna, skär de i tunna skivor och koka i vatten med en buljongtärning ca 10 minuter. Häll av buljongen och spara den. Mixa rotfrukterna till en slät puré, späd med kokbuljongen till bra konsistens. Smaka av med salt och lite peppar. Salta en strömming på köttsidan, klipp över persilja och fördela så mycket pepparrot du tycker om (jag är pepparrotsfantast, så jag har massor) över en strömming. Lägg en annan strömming på, köttsida mot köttsida - nu har den helt magiskt blivit en strömmingsflundra. Panera (vänd) strömmingsflundran i rågmjöl och stek gyllenbrun i smör. Gör samma sak med resten av strömmingen. Servera med rotsakspuré och rivna morötter. Mums!

Mat för fint folk, minsann!

När du ändå är igång (om det blir något över kanske är närmre sanningen...) kan du varva några varma strömmingsflundror med skivad rödlök, några krossade vitpepparkorn och slå över en kall ättikslag på 2,5 dl vatten, 4 msk ättikssprit, 3 msk socker och 1 tsk salt, så har du världens godaste kvällmacka imorgon också!

Okej, det kanske inte syns någon strömming för all rödlök, men den är där, jag lovar!

Överflöd av inspiration är min dags I-landsproblem.

Mitt problem är inte inspiration just nu, mitt problem är att inspirationen kokar över och jag vill göra tusen saker, helst samtidigt på samma dag. Jag har ett antal rätter jag vill pröva på, både mat jag aldrig gjort själv, mat jag aldrig ätit och recept jag aldrig prövat. Jag skriver listor på listor på listor för att inte glömma av vad jag vill göra (jag kan ju säga att det inte direkt gör saken lättare att läsa massa härliga matbloggar heller...).

Okej, okej, dags att lugna ner sig och tänka på att jag har en hel lång vårtermin med en magisteruppsats som jag kommer behöva ha tankepauser ifrån. Bäst att ta saker i lite lagom takt (och ja, jag inser att det här är ett lyxproblem). Den här veckan kommer det i alla fall:

• lagas strömming i någon form
  
• bakas minst två sorters bröd + skorpor
• bakas en paj, jättekrig mellan rotfruktspaj eller grönkålspaj
  
• göras plåtpizza och någon röra (för jag har inflyttningsfest på lördag! :D)
• något mer som jag inte riktigt vet. Göra egen ketchup? Sweet chili-sås? Jordnötssmör?

OCH jag tjuvstartade lite igår med att lägga nya baljväxter i blöt för groddning, denna gång black eye-bönor, gröna linser (igen, de var så goda!) och mungbönor. Mungbönorna ligger en dag efter, för först blötla jag röda linser och när jag hade gått och lagt mig tillsammans med en av mina nylånade böcker ("Raw food" av Erica Palmcrantz) läste jag att nehej, röda linser går visst inte att grodda. Se där, nybörjarmisstag gör vi alla. :)

En gång är ingen gång, två gånger är en vana.

Myskväll igår igen, den här gången tillsammans med G. Det börjar bli en återkommande trend i mina veckor känner jag, och jag är inte den som tänker sätta stopp för det. Tanken var traditionell och enkel - pizza, TV-spel och updates om våra liv. Så blev det också. Först lite shopping inför pizzabaket, sen diverse hyss i köket som resulterade i två kanongoda pizzor med väldigt icke-experimentella pålägg: skinka, champinjoner, ananas, egengjord tomatsås, ost och massa oregano. Svårare än så behöver det inte vara. :)

Nu kommer jag förmodligen aldrig mer vilja ha en köpt pizza igen, tusen gånger godare att baka själv! Sugen på att baka egen pizza? Gör som jag och sno recept och inspiration från Pickipicki! :)


Är det förresten någon som vet vart jag kan hitta KRAV-märkt kyckling i Göteborg? Jag medger att jag inte varit på någon ekobutik än, jag hyser ett hopp om att kanske hitta hos en "vanlig" mataffär. Tips anyone?