Bananflugornas skräck!

I dessa sommartider, med värme och solmogna frukter i 4 skålar i mitt ganska lilla kök så finns det något som jag hatar mer än allt annat - till och med mer än att mina persikor möglar! - och det är bananflugor.

Det tycks inte spela någon som helst roll hur många gånger jag går ut med soppåsen och städar i diskhon och ser till att inte ha övermogen frukt framme - likt förbannat så surrar de omkring vd diskbänken och köksbordet, fladdrar upp till ansiktet och är små och allmänt irriterande och äckliga.

Men, NO MORE! säger jag, för kolla in vad som flyttade in i mitt kök idag!

Så, vem ser mest skräckinjagande ut - ett morrande Plommon eller en köttätande monsterplanta? ;)

Bildregn från Bagaren och Kocken.

I fredags tog jag, C och G en tur till Bagaren och Kocken, där vi ägnade en hel del tid åt att suktande tråna efter i princip allt i hela butiken. Standardfras: "Åh, titta på DEN!". Tur att man alltid kan drömma. ;)

Ljuvligt porslin i lång banor.

Kärlek vid första ögonkastet!

Mer porslin! Blommiga tekoppar och muggar och handdukar och förkläden och allt. :)

Tehylla!

Nej, jag har inte kak-och bullkalas så ofta, men jag lovar att det kommer bli mycket oftare om jag får ett galet rosa kakfat! ;)

Söta muffinsformar och slickepottar.

Muffinsformar i papper i alla möjliga (och omöjliga) varianter.

KitchenAid! Jag vill ha en rosa... eller en lila. Eller en grön. Nej, definitivt en orange! Oj, den finns i guld! ... Kan man få en i varje färg tro?

Mera porslin!

Och avslutningsvis ännu mer porslin. ;)

Behåll barnasinnet!

Jag, C och L har alla börjat leka med surdegsbakning under den senaste månaden och i bakandets kölvatten har vi också upptäckt att
1.vi inte har några jäskorgar, och att,
2. att jäskorgar är skamligt dyrt.
C och jag stod någon dag inne på Werner&Werner och satte nästan i halsen när vi såg att en sketen liten korg skulle kosta oss 249 spänn. Det hela ledde till en hel del svordomar, men också idéen att hur svårt kan det vara att göra själv? Göra jäskorgar som de i affären kan ju vara lite väl knepigt, men med lite kreativitet kan man väl göra något snarlik? Så idag har vi tre haft lekstuga hemma hos mig och försökt oss på att göra jäskorgar i trolldeg. Det gick kanske inte precis som vi hade tänkt oss, men det var väldigt roligt, vi fick till en korg var och nu står de och torkar i ugnen (skulle torkat på en timme, är i skrivandets stund inne på sin tredje timme.). Särskilt bildsköna är de inte, men väldigt... ska vi säga personliga? :)

Vi kom på en massa andra bra idéer när vi hade städat undan och satt med varsitt glas nästan-glass och tog igen oss, bland annat innehållande korgflätning med grenar och hur vi egentligen borde gjort med trolldegen för att få ett snyggare resultat. De idéerna sparar vi till nästa gång. :)

Igår var jag annars ute på lite upptäcksfärd i mitt centrum och titta vad jag hittade då! :)Minsann om inte min ostbutik är återförsäljare av ekologiskt kött! :)

Vill ha!

En eftermiddag som den här när jag inte gör så mycket mer vettigt än att slösurfa runt och läsa diverse mat/träningsbloggar och få en massa roliga uppslag på hur jag skulle kunna minska min fritid ännu mer dyker frågan upp om:

Hur länge ska man längta efter något som man kanske egentligen inte livsnödvändigt behöver, men verkligen vill ha, innan det blir legitimt att köpa det? (speciellt om man är student, nyss har flyttat hemifrån och inte har stans bästa ekonomi?)

Jag hittar nämligen en attans massa recept med citronskal, limeskal, riven ingefära och pepparrot, och gud vet allt som man samtidigt gnor av sig knogarna när man river (i alla fall på mitt apkassa rivjärn). Ända sedan mamma fick ett riktigt zestjärn i födelsedagspresent vet jag ju hur enkelt det kan gå om man faktiskt har riktiga doningar att riva på. Ja, jag suktar alltså efter ett zestjärn, gärna precis ett sånt som mamma har (se bild). Herregud nej, jag behöver det egentligen inte... men jag vill ha det. :P


Vad säger ni? En månad? Två? Rädda ett barn ur en brinnande skyskrapa? Botemedel mot cancer? Eller bara tjata om det tills mina närmaste vänner säger åt mig att köpa det för att få tyst på mig? ;)

Kalashelg!

OJ, det blev mycket i helgen, men på ett jättehärligt och kul sätt.

I fredags kom min tipsoptimitiske far hem till mig och skruvade upp mina kryddhyllor när jag var iväg och tränade, så det blev en glad överraskning när jag kom hem. Sen var tanken att han skulle sätta upp en lampa i köket och en i hallen, men det blev inte förrän senare på kvällen... ganska mycket senare på kvällen, men lamporna kom upp och fungerar utmärkt, så jag är en mycket glad och tacksam dotter. :) Passade på att förena nytta med nöje på fredagskvällen, åkte hem till föräldrarna, blev bjuden på raketpizza och lånade ett antal campingstolar till min inflyttningsfest på lördagen. Sen kom jag på att jag faktiskt inte äger en golvmopp än och såg till att låna med mig det också.

Lördagen var en orgie i pyssel, städning och matlagning. C var första gästen och sen följde resten i ganska rask takt. Alla fick sittplats, maten blev jättegod, alla blev mätta, det värsta som hände var att en öl tappades på köksgolvet och min kreativa idé om att skapa ett soffbord genom att ställa två papplådor på varandra och sen lägga en fin broderad duk över lockade fram ett antal leenden under kvällens lopp.

Världens godaste hummus, knäckebröd och chilinötter (inte på mitt samvete).

Det experimentella brödet tillsammans med olivolja och salt.

Pizzakalas! Uppe till vänster vanlig Capricciosa med champinjoner och skinka, uppe till höger färska tomater, champinjoner, rödlök och fetaost (personlig favorit) och nere till höger halva pizzan med vitlöksstekt zucchini med soltorkade tomater och andra halvan med bacon och gul lök.

Kvällens efterrätt stod C för, som även var kvällens födelsedagsbarn. Hennes choklad- och hasselnötstårta ur "A piece of cake" hann jag inte ta kort på innan den försvann, men den var otroligt god och sådär härligt mäktig som en chokladtårta sig bör vara. Här hittar du receptet på den, ifall du inte är lycklig ägare till kokboken (det är jag. :))

Söndagen var jag bjuden på C:s födelsedagsmiddag och satt glatt och stoppade i mig bakpotatis med lax-pepparrotsröra, räkröra och kyckling-curry-röra, för att avsluta middagen med att för första gången i mitt liv äta tiramisu. Det blir definitivt inte sista gången vill jag lova! :)

Vad gör jag om jag är osams med min tvättstuga?

Det här med att vara nyinflyttad innebär att vänja mig vid ganska mycket nya vardagliga grejer: nytt område, nya promenadvägar, nya kollektivtrafikvanor (tågen och bussarna matchar förvånansvärt dåligt för det mesta), nya grannar och sist, men inte minst - ny tvättstuga. Jag hade ett mycket avslappnat förhållande till min förra tvättstuga, den hade samma nyckelbrickelås som in till huset, två stora tvättmaskiner, låg två dörrar bort och orsakade mig aldrig några problem... utom den gången jag låste in nycklarna i tvättstugan, skulle på fest och fick sitta hyperstressad och vänta på att det skulle gå två timmar så nästa människa som skulle tvätta kunde komma och öppna. Hur som. Orsakade mig väldigt sällan problem.

Men den här tvättstugan... den är oförskämd. Den låser in mina kläder i maskinerna, både i tvättmaskinen och centrifugen, torktumlaren torkar inte mina kläder torra och jag får aldrig torrt mina kläder i torkrummet. Det ligger/hänger följaktligen en massa tvätt på allt man kan hänga tvätt på i lägenheten sen igår och jag förstår inte vad jag gör för fel? Hur gör man för att bli sams med sin tvättstuga? Anyone?

En hyllning till min pappa!

Igår fick min överdrivet tidsoptimistiske far för sig att han skulle hinna jobba, vara tränare, hämta mig, åka hem, äta mat, hämta en slagborr och sen åka tillbaka hem till mig och borra hål i min köksvägg så jag kunde få upp mina tavellister. Han konstaterade klockan kvart över åtta att: "Oj... det blir nog lite väl sent det här..." Dessa pappor. De kan verkligen klara allting, strunt i en sån liten petitess som realistisk tidsuppfattning. ;)

Ingen skada skedd, han dök upp hos mig strax efter nio, fick en kopp kaffe och borrade lite i min vägg - nu finns det fyra hyllor snyggt uppsatta som jag ska fylla med så mycket kokböcker som hyllorna orkar med! :) Tack pappa!

Doftorgie.

Ganska nyligen hemkommen sitter jag vid datorn med en kastrull rödbetor på spisen, (en del av min matlåda imorgon kväll när jag ska åka upp till Umeå för att avsluta en distanskurs) och kom att tänka på hur mycket olika dofter det har varit i det här köket på kort tid.

Först var det surdeg, sen äpplekaka, efter det lingonsylt, efter det kom skaldjuren och grönkålen på besök och igår doftade hela lägenheten av raggmunkar och nybakt bröd. Nu doftar det kokande rödbetor, lite jordigt och sött. Det är häftigt hur mycket som är knutet till smak- och luktminnet. I december bakade jag och mamma en omgång kokosmazariner som hon lovade högt och heligt att hon hade bakat jättemånga gånger när vi barn var små, men jag kunde inte för mitt liv minnas dem. Ingen bild i huvudet alls. Men när de åkte in i ugnen och det började lukta varma kokosmazariner började det krypa fram en liten aning om att "Men det här känner jag väl igen?" och när jag väl fick smaka på dem kom allting liksom tillbaka. Så, smakminnet och luktminnet fanns kvar, men inget bildminne. Häftigt hur man minns. :)

Vilken lukt/doft förknippar du starkt med ett minne?


(Jag fick förresten en komplimang som heter duga igår när B var här. "Jag blir så inspirerad av att vara med dig!". Det är så jag rodnar av glädje, sånt är underbart att veta. Glöm inte tala om för de i er närhet som inspirerar er i vardagen att de gör det!)