Etiketter och du äter vad sa du?

Bara en lätt notering om att det är lite lustigt det där med att alltid vilja sätta etiketter på saker. Efter att ha prövat på raw food och blivit förälskad med hur kroppen helt plötsligt kändes och hur glad magen var, får jag numera stolt presentera mig med titeln typ-vegetarian/vegan.

En typ-vaddå? Många äro de undrande blickarna när jag försöker förklara att jag äter i princip inte kött, men jag gör det ibland, när jag känner för det (speciellt om det är vilt morfar jagat). Och fisk och skaldjur är OK! Nej, särskilt mycket mjölkprodukter blir det inte, men jag älskar ost. Ägg händer också väldigt sällan - inte för att jag ogillar det, utan för att jag inte handlar hem det. Oh, förresten, jag planerar att ta jägarexamen inom en överskådlig framtid. :)

Egentligen - det handlar inte om något titelsättande, utan bara om att jag äter på ett sätt som gör mig och min kropp glad och energifylld utan att förbjuda mig något som jag tycker om. Vissa saker kan jag äta väldigt ofta utan problem, andra saker inte.

Och, kära vänner och bloggläsare, svårare än så är det inte. :)

(Åh så god!) Vårig quinoapilaff.

Igår stötte jag på ett sånt där recept igen, som man kikar på, tänker: "Tja, men det ser väl gott ut.", efter en tid faktiskt får tummen ur och prövar och sen inte vill sluta äta den för att det var så gott!

Jag kan inte riktigt förklara magin med den, den verkar nästan lite för simpel... men neeej. Try it out and make you day. :)

Genas våriga quinoapilaff (2 personer)
2,4 dl kokt eller groddad quinoa
1,8 dl sparris, choppas i mindre bitar
1,2 dl gröna ärtor (färska eller frysta&tinade)
1 msk citronjuice (jag hade vitvinsvinäger igår - tänk syra)
0,6 dl choppad dill
1 msk olivolja
1/2 tsk salt

För att grodda quinoa: Blötlägg quinoa (tänk på att det blir mer än du har från början) i 12 timmar i en glasburk. Häll av vattnet och skölj. Lägg tillbaka i glasburken igen (utan vatten) och sätt för typ en gasbinda/nylonstrumpa/nötmjölkspåse för öppningen. Lägg burken på sidan och lämna i ungefär ett dygn. När du ser att quinoan fått små svansar är det klart! :)

För att göra pilaffen: Blanchera sparris och (om du använder färska) ärtor i kokande vatten en minut. Skölj i iskallt vatten och låt rinna av. Blanda alla ingredienser och that's it. :)


Jag hade en sallad på blandade salladsblad, morot hyvlad med potatisskalare, tomater, gurka och avokado, toppad med Angelas fanatiska Better Than Bottled Balsamic Vinaigrette - det är vad som lyser i bakgrunden. :)

Stuffad Mexicopaprika.

Idag läste jag om Angela som gjorde enchiladas och fick vrålcravings efter det. Oturligt nog (efter att ha letat igenom hela frysen) fick jag vackert inse att det inte fanns ett enda litet skruttigt tortillabröd hemma, än mindre ett med fullkorn. Hungrig som jag var letade jag i huvudet efter en plan B och upp i huvudet poppade i idéen: "Men fylld paprika då?"

Ju mer jag tänkte, desto mer bra blev idéen. Inget krångligt, men ruskigt gott. Kvällsmat alltså - röd paprika, stuffad med enchiladasfyllning. Nammi nammi. :)

Stuffad enchiladaspaprika (1 person + fyllning över)

1 röd paprika
2/3 tetra krossade tomater med chili
2 msk tomatpuré
2 klyftor vitlök, pressad
1-2 msk citronjuice

Fyllning:
1 burk cannelinibönor
1/3 zucchini, tärnad
1 gul lök
2 rejäla nävar färsk spenat
salt
peppar
spiskummin
ost

Sätt ugnen på ca 200 grader. Skär av ett lock av paprikan, kärna ur den, pensla med olja och ställ in i en ugnsfast form i ugnen typ 10 min. Gör fyllningen under tiden - hacka löken i passande bitar (personligen gillar jag lite större bitar), lägg i en kastrull i lite olja och låt den bli mjuk, ca 5-10 minuter. Blanda sedan i zucchini, bönor och spenat och fräs i 3-4 minuter tills spenaten mjuknat. Ha sedan i tomatkrosset, tomatpuré, pressade vitlöksklyftor och citronjuice. Smaka av med salt, peppar och spiskummin. Fyll paprikan med röran och toppa med ost. Bottna ugnsformen med lite av den överblivna fyllningen och ställ paprikan i (jag har bakplåtspapper i ugnsformen). In i ugnen i 20-30 minuter till. Njut av din hemmagjorda Mexico-tripp. :)

En fling med Stockholm.

Trots en stor dos besvikelse över att Sverige inte förstår värdet av riktiga talanger, var gårdagen helt awesome. Runt halv elva hade jag lämnat in min alldeles för stora och otympliga väska i en bagagebox på Stockholms centralstation (underbar uppfinning förresten) och beväpnad med en karta och ett humör lika strålande som solen letade jag mig fram till Hötorget och Hötorgshallen där jag med ett förtjust leende gick omkring med ögon stora som tefat och kikade och provsmakade mig fram. Jag älskar saluhallar!

Runt halv tolv ringde L och vi bestämde träff på Plattan/Sergels torg (en av de få ställen jag faktiskt hittar till) och därefter stod Stockholm sightseeing by foot på schemat. Via efterfrågade tips från Mikkan hade jag två saker på min agenda - jag ville till Blueberry och till Yogayama, sen ville jag se det som L tyckte var värt att se i Stockholm.

Första stoppet var Blueberry. NK hittade vi till utan problem, men sen var det betydligt kikigare att faktiskt hitta till Blueberry... men med lite hjälp från en vänlig dam i informationen hittade vi dit. Sen stod vi och hade smootihie-beslutsångest med rynkade pannor så länge att personalen lite oroligt undrade om de hade glömt att servera oss och det var där för vi såg så bekymrade ut? Efter mycket om och men bestämde vi oss båda för en "Eat your greens" - en smoothie med spirulina, mango, ananas, pressade äpplen, vetegräs, färsk spenat, apelsin, citron. Sen kunde varken jag eller L motstå varsin liten påse med knallgrön spirulina, så det fick också följa med oss ut. Ute i solskenet smakade vi på vår smoothie och sen dog vi lite av lycka. Först kom mango/ananassmaken, sen det syrliga från citrusen, därefter kickade äpplet in och sist av allt en hint av allt det andra gröna som var nerstoppat. En underbar smakkombination som jag tänker försöka mig på att återskapa hemma såfort jag kan. Halleluja, kort sagt. :)

Mycket grön och god smoothie och en liten påse spirulina fick följa med ut från NK.

Sörplande på våra smoothie (som tog slut liiite för fort) började vi promenera med karta i hand för att leta reda på Yogayama. Svettiga kom vi fram utan att ha kommit fel en enda gång och gick in i en oas. Atmosfären där inne gick nästan att ta på, som en varm, tjock filt av lugn. Helt otroligt, det kändes som min puls gick ner tio slag bara av att gå in där. Jag köpte inget, utan vi bara gick omkring, insöp lugnet, kikade i restaurangen och lånade toaletten. Wow. Jag önskar båda ställena fanns i Göteborg.

Efter Blueberry och Yogayama gav jag tyglarna till L som guidade iväg mig till "Herman", en vegetarisk/vegansk restaurang som låg i närheten av Slussen där vi intog våran "dunch" (det finns ju brunch, som är kombination av breakfast och lunch, så L och jag uppfann dunch, som är en kombo av dinner och lunch. :)) och vilade våra stackars fötter. En indisk buffé som var en fröjd för både ögat och gommen som vi avslutade genom att dela på en vegansk belgisk chokladkaka. Mätta, nöjda och helt slut traskade vi så sakteligen iväg till Centralstationen (och var mycket glada att det var nerförsbacke!) där vi kraschade på en bänk innan jag blev avlämnad på mitt tåg till Gnällbältet och mormor&morfar. En fantastisk dag med god mat, nya upplevelser, lite shopping och mer än 4 timmars promenad i ett soligt Stockholm med en av mina bästa vänner. Jag är lite Stockholmsbetuttad och hoppas jag får tillfälle till besök snart igen! :)













Den härliga indiska buffén...

... visst blir man glad av alla färger! :)

Hittade sötaste lilla skylten mitt på en vägg i Herman-restaurangen!

Ruskigt god (och mäktig) belgisk chokladkaka. Dela på två, annars blir det chokladkoma, det lovar jag!

SM-GUUULD, SHA LA LA LA LA!

För er som inte är sportnördar - i lördags gick SM-finalerna i handboll av stapeln i Malmö. Jag och mamma åkte dit på lördag morgon för att titta och gå på SM-bankett för att, förhoppningsvis, partaja hela natten lång och fira att "vårat" lag hade vunnit.

De banketter som varit innanvarande år (jag tror jag varit med i alla fall en 5 år nu) har varit av ganska låg kvalité, sett ur matsynpunkt. Det vanligaste är att maten är helt fantasilös och att portionerna är väldigt små. Man borde ju tycka att man som arrangör kan räkna ut att fyra handbollslag som spelat match bör vara ganska hungriga och därför fixar man ordentligt med mat. Men nej. Så, mamma och jag var med all rätt skeptiska till vad som komma skulle. Jag hade dessutom försökt få koll på om det gick att få vegetariskt alternativ, men ingen visste tydligen någonting om något. Jösses.
Därför kan jag med glädje meddela att vi blev glatt överraskade - när vi kom till banketten och jag frågade om vegetariska fick jag ett vänligt svar av servitrisen: "Prata bara med hovmästaren vid ditt bord, så fixar han det." Sagt och gjort; när maten började delas ut bad jag om vegoalternativ och det kom snabbt och smidigt. Jag fick en biff på rotfrukter med en citronbearnaise, en bit potatiskaka och till det sparris, vårlök och rödbeta, alla försiktigt stekta. Det var genomtänkt, smakerna passade med varandra och perfekt kryddat. Jag uppskattade speciellt att det faktiskt var ett "riktig" alternativ till köttbiten de andra fick och inte bara "Äsch, vi steker en qournfilé." Både mamma och pappa var jättenöjd med sin mat också - de fick en jättefint stekt köttbit, vackert rosaröd och saftig i mitten och en rödvinssås och samma tillbehör.

Mat för en SM-firare! (Ledsen över bild-okvaliteén, men mobilkamera och mörker gör sig inte så bra ihop.)

Till efterrätt serverades vaniljpannacotta (gjort på riktig vaniljstång, man såg fröna i botten) med hallon och björnbär och ett litet havreflarn nerstucket i. Enkelt, välgjort och sjukt gott. Det lilla havreflarnet lyfte verkligen, både utseende- och smakmässigt.

Okej, den såg egentligen inte ut såhär från början, men jag hann äta upp min egen innan jag kom på att jag inte hade bild på den, så jag fick smygfota en annans påbörjade pannacotta istället. :P

All in all - en härlig kväll med god mat, trevligt sällskap och en massa skrålande: "SM-GUUULD, SHA LA LA LA LA!" och så vidare. :)

Kikärtor, version 2.0

Bönor och sånt kan vara lite kinkigt för magen, speciellt kikärtor tydligen, om jag ska gå på erfarenhet från vänner och bekanta. Det är synd, för det finns nog ingen baljväxt som jag tycker så mycket om som kikärter. Och, om jag gillar kikärter, så älskar jag hummus. Tyvärr uppskattar inte min mage det lika mycket som jag, som sagt.

Med ena foten inne i raw food-svängen poppade det upp en tanke i huvudet på mig härom dagen - men om man groddar dem då? Groddning gör att det hela blir lite mer lättsmält, vilket i alla fall har funkat med allt annat jag har groddat hittills. Sagt och gjort - för en tre dagar sen la jag kikärtor i blöt och sen har de fått stå och grodda sig. Jag sköljde de typ 2-3 gånger om dagen och det växte svansar så det bara knakade. Efter att ha konsulterat Google har jag förstått att man inte kan äta groddade kikärter rätt av, utan måste förvälla dem 5-10 minuter först (är det någon som vet om det stämmer eller om det bara är ljug?).

Sen skulle de bli hummus, men jag kunde inte låta bli att pröva några naturella. My. God. Om kikärter är goda i vanliga fall, så var det här en uppdaterad version. Alldeles ljuvligt nötig, precis som vanligt, men smaken har på på något sätt blivit mer komplex under groddningen. Yummie. Verkligen yummie. Sen gjorde jag världens godaste hummus, som vanligt på Mikkans recept. Nu återstår bara att se om det funkade att grodda dem innan.
Utvärdering kommer!

Butternut squashsoppa 1.0.

Efter helgen besök på matmässa fick jag ju en hel del skojiga saker med mig hem, bland annat en butternut squash. Den och jag lekte i köket idag i ett försök att återskapa soppan jag fick smaka på mässan. Efter att ha upptäckt att jag saknade ungefär hälften av ingredienserna gjorde jag en mässans recept kombinerat med ett recept ur "Soppor, bröd och röror", för soppa ville jag ha! Det blev OK och gott, men inte så gott som jag mindes den. Återkommer med recept när jag faktiskt lagat det på riktigt - tills vidare får ni hålla till godo med bilder på butternutsoppa, version 1.0. :)

Bubbel i grytan!


Soppa med tillhörande rostad ostmacka.

Bästa broccolisoppan.

Barn kan vara kinkiga med maten, det behöver jag i alla fall ingen vetenskaplig referens för att säga. Mina föräldrar hade dock det bästa knepet i världshistorien - fläskkotlett. Allt kunde vara fläskkotlett, den såg bara lite annorlunda ut mellan gångerna. Rena genidraget, för när jag väl var gammal nog att förstå att fläskkotlett faktiskt bara är en köttbit från gris och inget annat var det redan försent. Levergryta, pölsa, allsköns soppor med grönsaker - you name it, jag äter allt än idag.

Idag fick jag tokcravings efter en broccolisoppa som vi brukade äta med jämna mellanrum när jag bodde hemma. Hellre än att försöka experimentera fram något eget och göra en soppa som inte smakade som jag mindes den, ringde jag hem till mamma och tiggde recept. Den blev precis som jag mindes - mjuk smak, full med broccolibitar och alldeles alldeles underbar. :)


Mammas bästa broccolisoppa
1 gul lök
500 g broccoli
smör
3 msk vetemjöl
1 liter vatten
2 buljongtärningar
1/2 tsk salt
1 krm svartpeppar

Redning bredvid:
2 äggulor
1 dl grädde (your choice of grädde)
1,5 dl riven ost
1/2 tsk basilika


Hacka löken och bryn den i smör. Skär broccolin i mindre bitar. När löken är brynt, ha i vetemjöl, vatten, buljongtärningar, broccoli, salt och peppar. Låt koka i 10 minuter.
Rör under tiden ihop redningen - vispa upp äggulorna, blanda med grädde, ost och basilika. När soppan kokat i 10 minuter, dra den från värmen, häll i redningen (sen får soppan inte koka igen!), rör runt och klart! Vill du ha en lite slätare soppa, så dra fram mixerstaven. Servera gärna med ett gott bröd.

Inte den bästa dagen, MEN...

Idag har varit en dag som inte blev som den skulle. Hittills inbegriper dagen ett trasigt badkar (som passade på att gå sönder när jag satt i det), en trasig centrifug i tvättstugan med följden att det hänger tvätt överallt i min lägenheten, försening till handledarmöte och kalla, kalla tår eftersom jag får för ont av mina vinterskor för att kunna ha dem på mig. Och så har jag en rejäl dunderhuvudvärk.

MEN, jag har prövat att göra polenta för första gången idag - det var en trevlig ny bekantskap som jag tänkt mig starta för ungefär två år sen. Bättre sent än aldrig? :)
Polenta med persilja och ost 2 portioner
3,75 dl vatten
1 dl polenta
0,5 tsk salt
1/2 dl persilja (fryst)
1/2 dl ost
1 msk olivolja
svartpeppar efter smak

Sätt ugnen på 250 grader. Koka upp vatten och salt. Häll i polentan, sänk värmen tills det sjuder och koka tills polentan har samma konsistens som fluffig gröt, RÖR HELA TIDEN (mig tog det knappt 5 minuter). Ta kastrullen av värmen, rör i olivolja, ost och persilja, smaka av med svartpeppar och kanske lite mer salt. Smörj en ungssäker form med olivolja, häll ut gröten i den och smeta ut till en ganska tunn kaka, runt 1-2 cm. Ställ in i ugnen tills den fått fin färg, ca 10-15 minuter. Skär i bitar och servera.

Jag åt min polenta med överblivna grönsaker från lergrytan och en sallad. Mums!