Genvägen till att bli poppis.

I fredags skulle jag iväg på vad jag trodde var lite middag med 3 pers och vad som visade sig egentligen vara en Halloweenfest med utklädning och amerikansk tema. Jaha, och där stod jag, icke utklädd, icke tema-amerikansk och omgiven med massa människor som jag inte kände, upprepandes namn jag lyckades glömma bort fem sekunder senare och väste ur mungipan till mitt sällskap: "Du sa att det skulle vara kanske en eller två extra personer här!" 

Tur för mig - det visade sig vara ett härligt gäng, jag hade jättekul och kom hem 2 på natten.

Tur för dem - jag hade med mig Johans underbara äpplekaka att bjuda på (och eftersom det var en hel form blev det över som jag tog med mig hem. Tur för mig!).

 Tur för mitt jobb - i måndags hittade jag två på-väg-att-bli-ledsna päron i fruktkorgen och svängde ihop i princip samma kaka, fast det var päron doppade i farinsocker och kanel, och ingen vanilj... men den blev vrålgod ändå!