Det är fortfarande lika kul att göra beer can chicken!

Mat ska vara roligt.
Bortsett från "roligt" i bemärkelsen "trevligt" får det även vara roligt i bemärkelsen "framkalla skratt under tillagningen". En sak är säkert - den något bisarra synen av beer can chicken får mig att fnissa värre än en sjuåring som får höra ketchup som pruttar!

(att det dessutom är skrattretande enkelt är ju bara en bonus. 
Det är måndag, det behövs lite dåliga ordvisar i cyberspacen då!)

 
1 st hel färsk kyckling
1 st 33 cl burk med öl

Rub: 
2 tsk paprikapulver (1 rökt, 1 vanlig)
2 tsk muscovadosocker, mörkt
1 tsk malen chipotle chilipulver
1 tsk salt
1 tsk svartpeppar
1 tsk spiskummin
1 tsk malen koriander
1 tsk timjan
1/2 tsk chiliflakes
2 pressade vitlöksklyftor
1 tsk liquid smoke

Samma lika som förra gången!
Ugnen på 200 grader. Blanda rub. Häll ut hälften av ölen (i annat kärl eller egen mun). Häll i 1/2-1 msk av rubben i ölburken. Gnugga in kycklingen med resten. Tryck upp burken i rumpan på kycklingen. Placera på ungsplåt med kanter. Tjoff! in i ugnen i en timme. Klart!

(fniss fniss)

Men glassen går himla bra!

Av fyra nyårslöften, så har jag fått ordentlig snurr på en.
Korven får vänta tills jobbet och livet lugnar ner sig lite, i samma veva kommer matresan att fortsätta och knäckevagnen ska jag börja att filura på nästa veckan.

Men glassen hörrni. Glassen går himla bra!

Inspirerad av mitt lager med äpplemos i frysen och förra glass-succén kikade jag in hos Charlotta och använde grunden till hennes hallonglass för att experimentera fram något eget. Inte så sött, ganska mycket äpplesmak och jag tror att det skulle vara alldeles ljuvligt gott med en fin kolasås till.

För att inte utsätta er för ett obeprövat recept, lovar jag att prova glassen med kolasås och återkomma med resultatet. Allt för kvaliteten vettja! :)

Äpplemosglass
4 äggulor
100 g socker
2 dl mellanmjölk
1 dl grädde

1 dl grädde (till smaksättningen)
400 g hemkokt äpplemos (osötat)
1 msk vaniljsocker

Vispa äggulorna och sockret ljust och fluffigt. Häll smeten i en kastrull, vispa och värm försiktigt tills den är fingerljummen. Blanda mjölk och grädd och tillsätt i omgångar, fortsätt att vispa hela tiden. Låt smeten svalna helt och kyl den i kylskåpet. Vispa 1 dl grädde och blanda med äpplemoset och vaniljsockret. Vänd ner det i resten av smeten och kör i glassmaskin.

Och för nyfika läsare kan jag tala om att det står en omgång smet á la brownieglass från den här boken och gottar till sig över natten i mitt kylskåp. Jag hyser förhoppningar om ännu en omgång med glassporr! 

LCHF-semla (eller "Jag gillar när min mamma har en glad mage").

Jepp, du läste rätt.

Mamma, den här är helt till dig! <3>

Semmelbullar 4 st ganska små
1 dl mandelmjöl
1 dl pofiber
0,25 dl bakprotein (jag använde BakePro)
1/2 msk psylliumfrön/fiberhusk
1,5 tsk bakpulver
ca 4-5 msk sötningsmedel (jag använde Stevia)
1,5 tsk kardemumma (allra helst nymortlad)
en nypa salt
2 ägg
1 dl kvarg (1%)
0,5 dl mjölk
1 msk smält kokosolja

Sätt ugnen på 175 grader.
Blanda alla torra ingredienserna i en skål, alla blöta i en annan och rör sedan ihop allt till en smet. Låt stå och svälla i 5-10 minuter. Eftersom smeten är ganska flytande av sig, så rekommenderar jag att den bakas i muffinsformar (jag använde en silikonform).
Pytsa ner smeten i formarna och sen skjuts in i ugnen i 30 minuter. Känn efter med en sticka att de är klara i mitten! Låt dem svalna så länge du orkar och gör under tiden mandelmassan

Typ-mandelmassa
0,5-1 dl finhackade mandlar/mandelmjöl
ca 0,5 tsk vaniljpulver
1-2 msk vispad grädde
sötningsmedel efter smak

Blanda ihop alla ingredienser tills du får en mandelmasseliknande konsistens.

Till semlan
vispgrädde/mjölk
vispad grädde

Skär en hatt av semlan och gröp ur en del av inkråmet. Mosa det tillsammans med typ-mandelmassan och så mycket vispgrädde/mjölk som behövs för att få rätt konsistens. Lägg tillbaka fyllningen i hålet, toppa med vispad grädde och sätt på hatten!

Semmelfika!

Igår hade jag semmelfika hemma. Körsbäret var en pärla och fixade mandelmassan och sen knödde vi ihop oss runt mitt lilla vardagsrumbord och byggde semlor för glatta livet!

Alla gäster var väldigt tålmodiga och ställde upp på gruppfoto!

Sen var jag lite experimentell och byggde en slimpa!

Aningens svårskuren, men så god att den tog slut den med!

Glass? Mat? Mat? Glass?

I onsdags blev jag åter med frys! Jag firade med att ha glassporr hemma (se innanvarande inlägg) och nu består min fritid av att fantisera ihop olika episka glassrecept.

För att jag 1) inte ska bli en rund boll och 2) undvika skörbjugg, så tänkte jag mig en deal med mig själv: jag får göra så mycket glass jag vill och orkar äta, men MÅSTE samtidigt laga åtminstone två nya rätter varje vecka. Maträtter, märk väl. Hur mycket jag än älskar kvällsfrukost, så bidrar den inte med vansinnig variation i kosthållningen!

Inför veckan som kommer:
- Chicken Tikka Masala ur "Jamie's matrevolution"
- Någonting liknande kalvfrikadeller i tomatsås
- Currygryta med kyckling, kokosmjöl och grönsaker

och så kanske lite jordgubbsglass med lime. Hallon och lakrits är ju också gott. Eller så förekommer jag en ny frysdöd och gör äppleglass med kakdeg? En sak är säker, när det kommer till glass gäller "More is more" för mig! 

Glassporr!

Efter en hektisk vecka (som inte är slut än, för jag jobba helgen också) så kom jag hem och fredagsmyste genom att jobba på mitt nyårslöfte nr. 1 och vispa ihop dulce de leche-glass.

Nu har jag rent ut sagt haft glassporr hemma och konstaterar helt enkelt att det är värt att köpa en glassmaskin enkom för att göra den här glassen. Gör den här glassen!

(Om jag var för upptagen med att äta glass för att orka ta snyggbilder? Ja.)

Tillfälligt avbrott.

Jomensatte... jag hade ju en fin liten schematisk planering för vad jag skulle laga i veckan.
Sen dog min frys.

Nu är mitt frysfack fullproppat med allt som jag kunde få in och min kyl är FULLPROPPAD med allt som inte gick in i frysfacket. På diskbänken ligger en-två-tre-många påsar med bröd och om vi ser till vad som finns mest i mitt kök så kommer jag leva på bröd, äpplemos, röda vinbär och och rabarber.

Men vi fokuserar på det roliga som har hänt istället, eller hur? 

I torsdags knödde vi ihop ett gäng hos vår kära Tant Russin, där alla medtog något ätbart tillsammans med ett (mer och mindre) väl ihopsnickrad motivering. Konstaterar att vi inte bara är ruskigt bra på att laga mat, vi är dessutom otroligt fantasifulla också! 

På bilderna ser ni: Charlottas bretzels med skånsk senap och Ann-Louise quinoabullar (uppe), Sofies grönkåls-och ostpaj, min rip-off på tantens egna linssoppa med morot och hennes egna bidrag som var mandelbollar med saltgurka.

Sen plockade resten av gänget fram sina tantiga godsaker: Sofie hade gjort schackrutor, Pernilla mandelmusslor, Åsa jitterbuggare och Rebecka en ambrosiakaka som jag blev akut förälskad i och förmodligen kunde ha ätit upp alldeles själv (Rebecka är även den enda människan jag vet som kan göra god sockerkaka.). I sedvanlig post-matbloggarträffstil rullade jag hem i natten. Vem bryr sig om en trasig frys när jag har såna här kvällar att komma ihåg?