Ett präktigt nyårslöfte.

Igår läste jag ett blogginlägg som gjorde mig först fly förbannad och sen ledsen. Det var fina Picki som på nyår hade berättat om en orkeslös december med fler antal köpepizzor än vanligt och fått en kommentar om att den där präktiga pickifasaden minsann var hyckleri. Den kommentaren gav henne mer ångest än vad antalet köpepizzor någonsin skulle kunna göra och jag känner igen mig.

Varför gör människor sådär?
Vad är det som gör att en kallar någon för hycklare när en inte själv har sagt efter att en strävar efter att vara den mest perfekta varelsen på hela jorden, med en hemlagad matlåda konstant i väskan, alltid välstädat kök och en välorganiserad kyl och frys? Vad är det som gör att någon säger "Din präktiga fasad är bara hyckleri." istället för "Det lät som december var bra kämpigt, vill du ha en kram?"

Samtidigt förstår jag poängen med kommentaren - det är lätt att visa upp det som blir fint och gott och låta bli att visa upp resten. Men som Charlotta skrev - personligt, not so much. Det händer mycket bakom plommonträdets grenar som inte syns mellan knäckebak och grönkålsfrenesi. Kanske är det för att det varit bra tufft 2010 och 2011 som jag reagerar så starkt på det här, eller så är jag bara trött på är-du-inte-bättre-än-så?-mentaliteten. Min matblogg är mitt lilla happyspace - därför är det mest skoj som händer här.


Å ena sidan, å andra sidan. Det finns alltid olika sätt att se saker på.

I vilket fall tycker jag vi alla avlägger ett riktigt präktigt nyårslöfte - 2012 är året då vi får andra att känna sig stolta över sina förmågar istället för att ge präktighetsångest. 2012 är året då vi säger "Vad fint du tar hand om dig själv" istället för "Vad nyttig man kan vara då...". 2012 är året där vi hejar och stöttar varandra både i med- och motvind, i bloggosfären och utanför.
Tummis på den?




Till finaste Picki - jag åt mackor-och-müsli till kvällsmat nästan hela november. Hade jag haft råd hade jag också köpt pizza. :P