Allt oftare och oftare så får jag frågan: "Är du vegetarian?"
Allt oftare och oftare stället jag mig frågan: "Är jag vegetarian?"
Det hela brukar sluta med att jag trasslar in mig i en lång utläggning som de flesta gånger lyckas kombinera hälosaspekter, etiska aspekter, smakaspekter och miljöaspekter. Ungefär 85 % av gångerna slutar det med att frågeställaren tittar undrande på mig, men inte säger något mer (förmodligen av rädsla för att få en utläggning till.).
Egentligen är svaret ganska enkelt - nej, men jag är en väldigt kräsen allätare.
Samtidigt så är det inte alls så enkelt, för att det finns vissa saker som jag helt enkelt inte äter. Hot Dogs. Billy's frysta färdigmat. Jag går hellre hungrig än äter på McDonalds (jepp, det har hänt.). Sen finns det saker som jag helst undviker, men äter ändå ibland - beroende på tillfälle, humör och sällskap.
Jag tycker det är intressant att ens matvanor kan vara så provocerande för andra människor. Jag kan definitivt känna igen mig i det - jag kan få frustrationsutbrott när jag ser folk leva på färdigrätter, Coca Cola, snabbmat och godis, samtidigt som de sitter på sitt arsle varje dag. "HALLÅ?!" vill jag skrika åt dem, "HALLÅ, VAD HÅLLER NI PÅ MED? VARFÖR SABBAR NI ERAN KROPP?!" Rent logiskt sett är det faktiskt ganska provocerande, eftersom det inte är bra för kroppen (det finns kilovis med forskning som styrker mig här. Är det någon som vill, så fixar jag referenser!) och i slutändan har all potential att leda till att kosta både samhället och enskilda individer elände, både sett från en ekonomisk och känslomässig synvinkel.
Men, jag kan inte riktigt förstå det abnormt provocerande i att vara kräsen och selektiv i sina matval. På något sätt är det mer kontroversiellt att jag säger att jag (allra helst) inte äter kött om det inte kommer från en glad kossa än att state:a att jag är helvegetarian - för då fuskar jag ju? Vaddå välja, kött som kött?
Åh nej. Skillnaden mellan massproducerad kycklingfilé och den söndagssteken gjort på ett rådjur som morfar har skjutit är inte ens i samma galax. Det är en enkel matematik - det jag äter, bygger mig. Eftersom jag älskar mig själv, så ser jag till att det (oftast) är bra grejer som jag stoppar i mig. Men djupast innerst inne, så använder jag samma skäl för mina matval som de som högljutt hojtar: "Vaddå vegetarian, jag skulle ALDRIG kunna sluta med kött, det är så himla gott!" gör. Yes. Mitt slagkraftigaste argument och anledningen till att jag äter som jag gör är - trumvirvel - för att det är gott. Mer stenåldersresonemang än så blir det inte. Så, snälla, använd inte mig som världssamvete - om du gör det, är det kanske ett tecken på att du bör fundera igenom dina egna matval?
Anledningen till att jag började fundera över det här är en födelsedagsmiddag på måndag. Jag vill inte ställa till besvär, men samtidigt vill jag inte heller sitta vid bordet och tänka: "Jag vill egentligen inte äta det här." Så, jag tog upp min mobil, skickade en förfrågan om jag kunde få ett vegoalternativ eller om jag skulle ta med mig något. Som sagt, jag vill inte vara besvärlig. Fick svar idag. Där stod det: "Självklart! Kram!"
Ibland är det så enkelt.
Det var en tänkvärd text och jag håller med dig i mycket. Som med många andra fördomar så vill "man" sätta en etikett på allt och alla. För det blir liksom enklast så.
SvaraRaderaMan får helt enkelt omge sig med toleranta och öppna människor, och det verkar du ju göra :)
Hoppas ni får en trevlig födelsedagsmiddag, kanske ses vi på Bra Mat-mässan?
Men ÅH! Vad jag känner igen mig. Mina matvanor har engagerat folk sedan urminnestider, känns det som. Jag kan ju inte definiera mig som vegetarian eftersom jag faktiskt äter kött ibland, men när vi går bort brukar jag säga att jag är just veg för att slippa förklara vilket kött jag äter och varför. Det är tydligen också väldigt provocerande för vissa människor. Då brukar jag säga, att det är väl bättre att vara 90 procent vegetarian än ingen alls? Då brukar det bli tyst på dom. HAHA.
SvaraRaderaKim - jag håller med dig med etikett-sättande. Det är liksom lite jobbigt att sväva i ovisshet, en trygghetsgrej. Det verkar inte ens föresväva "folk" att jag kan vara urless på att förklara varför jag äter som jag äter. Samtidigt är det jättesvårt att säga ifrån, för jag tror verkligen inte att någon menar illa. Men ja, jag har massa fina människor runt mig. :) Jag tror inte jag är i stan under mässan, men hoppas ni får kul! :)
SvaraRaderaCharlotta - Åhgudja. Veg är definitivt enklast - inte för att en slipper frågor, men ändå enklare. Ha, bra där! Jag tror jag ska börja samla ihop en arsenal av lagom spydiga och diplomatiska svar och sen bara blanda och ge. ;P
Var stolt över din matkunskap och precis som du skriver så är vi det vi äter. Jag har vart selektiv med maten hela mitt liv och tänker inte äta något bara för att göra andra glada. Om de har ett problem med det - tough shit! Det finns så mycket god, nyttig och rolig mat att äta att jag har tid att slösa en enda måltid på nått äckelpäckel.
SvaraRaderaAnn-Louise - Tack! Det är skönt med pepp och att det finns fler som tänker som jag. :)
SvaraRaderaintressant inlägg och jag håller med dig. har själv mer och mer funderat på det här med alla epitet det finns på vegetarianer och icke vegetarianer.
SvaraRaderahar du läst "vegomyten"? den fick iaf mig att tänka till och fundera ännu mer. läsvärd bok.
du får ha en bra kommande vecka. kram