C skrattade åt mig idag när jag tittade ner i min knäckebrödskorg som stod mellan oss på köksbordet och konstaterade att "Bra, det är nästan slut, då kan jag baka nytt!" och berättade att jag minsann var den enda av hennes vänner som blev glad när folk åt upp all deras mat. Tja, vi har väl alla våra små egenheter, eller hur? :)
Jag skickade med C en bit av min surdeggrund hem, hennes två försök har varit lika tjuriga som min var i början och vägrar bubbla. Sen bestämde jag mig för att offra resten av min surdegsgrund och pröva på att baka knäckebröd på surdeg - jag ska ta min knäckebrödsmani upp en nivå till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar