Det var ju det här med sötsaker.

Julen blev orgie i sötsaker, på ett annorlunda sätt än vad det brukar bli. Under en promenad i sena november började mamma och jag prata om att längta efter viss mat och att viss mat kan man få craving efter så man nästan dör, och ungefär där kläckte min kloka mor tanken om en julkakskalender. Vi bestämde oss för att baka en sorts kaka/julgodis varje dag fram till jul och sen ställa till med kakkalas, och sen började vi spåna. Kakor och godis som väckte minnen, som fick oss att utropa: "Åhh, DET, det var det hundra år sen jag åt!" i kombination med nya recept vi ville pröva (mamma hade precis låna hem "Vinterns söta". Underbar bok!) Med på listan kom mozartkulor, mandelmusslor, kokosmazariner, cappuccinofudge, rocky road, cornflakestoppar, pepparkakstoffee, chokladpraliner med salt och massa annat spännande. Så, godis i princip varje dag fram till julafton.

Ja, det det både låter och var mäktigt. Poängen var ju att det inte var några galet stora mängder, utan bara en smakbit och sen spara till julafton (julafton blev det å andra sidan mer än bara en smakbit, men det är en annan historia. :P). MEN ändå varje dag och det märks i efterhand.


Så, nu för jag återigen kampen mot sötsuget. Lyckligtvis behöver jag inte bekymra mig så mycket över godis (om det inte är choklad), utan jag är i grund och botten ett kakmonster.

Kanelbullar, mjuka pepparkakor, chocolate chip cookies, brownie... you name it. Där är min akilleshäl och jag vet om det. Men det finns en fördel med att ha bakat eget godis hela december och det är just det egna. Den där chokladmuffininen på 7-11 blir helt plötsligt bra mycket mindre lockande när jag vet att den inte smakar hälften så mycket som min egen hembakade chokladmuffin skulle göra. Så, enkelt sötsug på sätt och vis, men svårt eftersom det fortfarande finns där och ännu svårare om jag blir bjuden av vänner. Mat och fika är väldigt socialt och att sitta med te och en muffin tillhör guldkanten i livet. Det har inte alls med att göra med att jag inte unnar mig det eller att jag kommer bli tjock av en muffin - just nu känner jag bara att jag riktigt har kontroll över det och DET känns inte alls bra. Jag vill kunna säga nej tack utan att ånga mig halva eftermiddagen. OCH jag vill längta efter något för sakens skull, inte bara för att "Åh, jag vill äta något med socker."

Så, det jobbar jag på nu. Börjar med att ta en dag i taget och sikta på att det är OK med en kaka någon dag i veckan. Fortsättning följer. :)