Söndagsfika.

C skrattade åt mig idag när jag tittade ner i min knäckebrödskorg som stod mellan oss på köksbordet och konstaterade att "Bra, det är nästan slut, då kan jag baka nytt!" och berättade att jag minsann var den enda av hennes vänner som blev glad när folk åt upp all deras mat. Tja, vi har väl alla våra små egenheter, eller hur? :)

Jag skickade med C en bit av min surdeggrund hem, hennes två försök har varit lika tjuriga som min var i början och vägrar bubbla. Sen bestämde jag mig för att offra resten av min surdegsgrund och pröva på att baka knäckebröd på surdeg - jag ska ta min knäckebrödsmani upp en nivå till.

Alla mina andra surdegar har trivts i ugnen med lampan på, så där får även knäckebrödsdegen bo. Nu går vi och lägger oss, degen och jag. Godnatt! :)

Lördagsmiddag på enklast möjliga sätt.

Kommer ni ihåg den här uppmaningen om att äta upp maten? Kvällens middag blev ett hopsläng av saker som legat lite för länge i kylskåpet för att jag skulle lita på när de skulle sluta vara snälla och börja mögla. Icke desto mindre blev det helt ljuvligt gott!

Blomkålssoppa toppad med persilja, det beroendeframkallande knäckebrödet med världens godaste hummus och lite stekta champinjoner, gul lök, en morot, lite persilja och som pricken över i:et, smulad fetaost on the top.

Lillebror, ba pa pa!

Ibland kommer den över en, den där känslan av att allt är förgängligt. Nu när jag ganska nyligen flyttat känns det lite extra viktigt att komma ihåg att säga till familj och vänner att jag tycker väldigt mycket om dem, och att se till att de kommer hit på fika med jämna mellanrum. Vad kan säga "Jag älskar dig Lillebror!" bättre än en, eller rättare sagt fyra (och resten i en påse med sig hem) nybakta kanelbullar? :)










Kanelbullekorv, det kanske vore nåt?

Kanelbullar innan ugnen.

Jag tyckte att kanelbullarna blev lite för tjocka - det tyckte INTE Lillebror. :P

Solsken i miniförpackning.

Grodda har jag ju gjort i princip sen jag flyttade in, och nu är det dags att gå till nästa level, nämligen odla. Solrosskott är något som är barnsligt gott och, i mina ögon, lite för dyrt i affären för att det ska vara värt att ha hemma som vardagsgrej. Så - kan jag grodda, kan jag säkert odla solrosskott också. Hur svårt kan det vara? :)

Efter lite googlande så fick jag bekräftat att det duger med vanliga fågelfrön att odla av, så jag har i veckan försökt att hitta någonstans där de säljer fågelfrö i mindre kvantiteter än 8 kg åt gången... vilket inte har gått. Tur att jag har en farmor som är fågelfantast som jag kan snatta av! :)

Klapp på kinden, någon? :)

Frön, blomjord och en improviserad "odlingskruka"

(läs: förvaringsbox för underkläder från IKEA).

Vem behöver ett växthus när man klarar sig lika bra med lite kreativitet, en sax, en plastpåse och ett element?

Nyfiken på raw food.

Nu är det helg och jag har äntligen tillräckligt med ro för att skriva om raw food. Efter ett biblioteksbesök för ett tag sen kom jag hem med bland annat Erica Lagercrantz "Raw food på svenska" i väskan och vid det här laget har jag läst den upprepade gånger, både framlänges och baklänges. Det är så jag funkar - hittar något intressant, tar reda på fakta och läser. Känner efter. Läser igen. Och så håller det på så tills jag är nöjd (vilket jag sällan blir) och antingen diggar det, tycker njaaa eller dissar det.

Raw food har jag haft en lätt skeptiskt inställning till innan, men inte alls särskilt mycket längre. Just den tillåtande tonen i Lagercrantz bok är väldigt tilltalande - gör det du känner passar dig. Köp hem groddar om du inte pallar att grodda själv. Bättre lite än inget. Var nyfiken.

Jag har inte på något sätt levt slaviskt efter raw food, men stoppat in lite frukostar här, lite mellis där, haft en del av lunch eller middag raw, eller en hel här och var. Provat på som attans. Jag trodde magen skulle protestera, i och med att det är mer fibrer än vanligt, men nej, snarare åt andra håller. Så glad mage var det ett bra tag sen jag hade.

I frukostväg har jag prövat på söt morgongröt - mixad päron, banan och äpple, med kanel och lite hackade nötter/frön. Konsistensen kan inte beskrivas som något annat än barnmat, men smaken är ljuvlig, lätt och mjuk. Bovetevällingen var jag väldigt nyfiken på (en dl blötlagt bovete, mixat med en dadel och ett äpple och kanel), men njae... ingen direkt favorit. Smaken blev lite mjölig av mixandet. Bärfrukosten (en dl blåbär, en trekvarts dl röda vinbär och några jordgubbar, en banan, riven ingefära, hackade hasselnötter och kanel) blev en smashing hit! Ännu godare blev den med lite sojamjölk till, även om det inte är helt raw.

På mellissidan - groddade gröna linser med äpple var löjligt enkelt och förvånansvärt gott. Fikon- & päronkompotten bestod av fyra blötlagda fikon (8 h) + en dl blötläggningsvatten, mixat med ett stort päron, lite ingefära, kanel och muskot. Muskot är en krydda jag är ovan med, så det blev lite för mycket av den, bortsett från det var det en väldigt fräsch kombination. Bovetemums (en dl blötlagd bovete, blandat med en sharon och tre dadlar i bitar, lite hackade valnötter och kanel) var jag lite skeptiskt till efter bovetevällingen, men smaken var helt annorlunda när vetet var helt och inte mixat. Verkligen mums! I onsdags inför mitt 4 timmars danspass laddade jag med bland annat en flaska mandelshake med bär (två dl mandelmjölk, mixat med två färska dadlar + 1/2 dl vardera av blåbär och jordgubbar) och den söta energikicken var precis vad jag behövde mellan passen. En riktig höjdare, även om jag kan tycka att mandelmjölken var lite väl omständlig att göra.

Som lunch och middag har jag redan skrivit om kick-ass rotfruktssalladen, men jag har också lagat rödkål vs. groddar som totalt vann mitt hjärta. Strimlad rödkål, hackade valnötter, en apeslin i bitar, en näve vardera av svarta lins-groddar och mungbönsgroddar och jag var såld. En kväll gjorde jag en variant på broccolisallad med russin, med blomkål istället för broccoli. 1/2 huvud blomkål, brutet i mindre bitar, masseras med 1 tsk salt och 1 msk olivolja. Blanda ihop med tre finrivna morötter, en finhackad rödlök, en tomat i bitar, ett tärnat äpple, fem soltorkade tomater, 1/2 dl russin och solrosfrön vardera och pressa över en msk citronjuice. Mycket god smakbrytningen med de söta russinen! Dock enda gången magen inte gillade mig, men så hör ju inte blomkål till en av de mest lättsmälta grönsakerna heller...

Det är så långt jag kommit hittills. Så, vad tycker jag nudå?
- Det är en omställning i köket, helt klart. En hel del ovant, som att blötlägga och grodda. Men, mycket enkla tillagningstekniker - riva, skär, mixa , blanda. Det är definitivt inte svårt.
- En del nya ingredienser poppar upp - jag tycker det är jättekul att pröva på nya, men det kan säkert verka avskräckande på andra, att "behöva" handla hem massa nya varor. Sen följer jag inte recepten slaviskt. Hoppsan, hade jag inte det? Då prövar jag med det här eller struntar i det.
- Mättnadskänslan upplever jag som väldigt annorlunda, kanske främst för att det inte är något kött. Hittills har jag inte fått någon proppmätt-känsla efter något mål, och då är det inte snålt tilltagna portionsstorlekar i boken.
- Hungrig mellan målen? Nee-ej. Hungrig när jag borde vara det? Ja. Portionsstorlekarna tycks i varje fall passa mig bra, jag blir mätt och håller mig mätt en 3-4 timmar, precis som det brukar vara.
- Maten är otroligt vacker och färgstark och det är rena nöjet att både äta och tillreda den. Jag älskar grönsaker, så det är lite som att skjuta sparv med kanon. :P

Rent vetenskapligt kan och tänker jag inte säga någonting, men jag tycker det är gott, fräscht och jag mår bra av det. Framförallt är det sjukt kul att vidga mina vyer och prova på nya recept och råvaror. Bovete är en ny, mycket trevlig bekantskap. :) Jag gillar raw food, inte helt ensamt, men som ett mycket bra komplement i min vardagliga kost. Jag tror på att kroppen mår bra av mycket grönsaker av alla de slag, frukt och nötter, gärna ekologiskt och närodlat. Är du nyfiken, så rekommenderar jag att testa. :)

Å ena sidan.

Jag har gjort konststycket att idag vakna på helt fel sida. Så, jag skippade den icke-nödvändiga delen av min dagsplanering och gjorde ett stopp hemma hos farmor och farfar för lite kärlek, några koppar te och farmors godaste broccoligratäng. Inte helt bra än, men bättre.

Jag har ett inlägg med lite utvärdering och tankar om raw food som kliar i fingrarna och har velat komma ut ända sen i tisdags. Tyvärr har det inte alls funnits den tiden jag velat till att få det ordentligt skrivet. Håll ut, det kommer snart!


Apropå att hålla ut, har ni sett vad som ÄNTLIGEN är up and running? :D

Knäckebrödsmani.

Okej, det här är något som jag gjort många gånger förut, men det kan inte hjälpas - knäckebrödsbakning är en stor favorit. Det är bara busenkelt och hittills har jag inte (peppar peppar) misslyckats en enda gång. Alla varianter funkar, trots att jag laborerar hejvilt med mjöl, frön och kryddor.
Här är basreceptet på mitt bästa knäckebröd (men det är sällan jag följer det nuförtiden. Idag var dinkelmjöl, rågsikt och ett par nävar rågflingor.). Ye be warned - det är helt tokigt gott och beroendeframkallande! En fördel är att det varken är mjölk eller något fett i, så råkar man ha en vegankompis gör det ingenting, han/hon kan knapra på lika mycket som alla andra. :) Vissa veganer äter ju inte honung - byt ut det mot socker eller sirap istället då.

Plommonets beroendeframkallande knäckebröd:
25 g jäst
2,5 dl vatten
1 tsk honung
4 dl grahamsmjöl
3-4 dl vetemjöl
1 dl solrosfrön
1/2 dl sesamfrön
vatten
flingsalt

Rör ut jästen i vattnet. Ha i honungen och grahamsmjölet, arbeta sedan undan för undan in vetemjölet i degen. Den ska släppa från kanterna utan problem när det är lagom mycket mjöl. Täck över den och låt den jäsa i 45-60 min. Rosta sesamfrön och solrosfrön i en torr stekpanna. Sätt ugnen på 175 grader. Dela sedan degen i fyra delar och kavla ut varje del så tunt du kan på ett bakplåtspapper, annars är det stor risk att degen går sönder när man flyttar den från bakbordet till plåten. Nagga degen med en gaffel, pensla med vatten, strö över frön och flingsalt och kavla in fröna i degen. Grädda i mitten av ugnen ca 20 minuter. Håll koll på bröden sista minutrarna, det spelar stor roll hur tunt du kavlat ut degen!

Hemligheten bakom att få degen sådär krispigt tunn är tålamod, att vrida på bakplåtpappret 90 grader med jämna mellanrum OCH, om du har är det faktiskt superbra att kavla med en barnkavel. Börja med en stor kavel och kavla ut degen tills den är ungefär lika stor som en tallrik. Flytta den till bakplåtspappret och kavla utåt hörnen med en liten barnkavel. Tips från coachen. ;)

Idag är första gången jag svurit ve och förbannelse över att jag bara har en mobilkamera att fota med, för bilderna gör verkligen inte knäckebröden rättvisa. Här kommer dem i alla fall!

Knäckebröd med dinkelmjöl, rågsikt och flingsalt, kavlat med kruskavel.


Variant nummer två med sesamfrön, solrosfrön och flingsalt.


Dagens experiment - jag, mamma och M ska äta gotta oss ikväll med ostbricka och vi ska ha päron till, så jag tänkte... ett knäckebröd med hasselnötter, det kan väl inte bli så fel?

Omegakick x 3.

Fisk är gott, fisk är förhållandevis billig mat (beroende på fisksort, naturligtvis) och går att variera i det oändliga. Allt från old school inkokt lax, inlagd sill och strömmingsflundror, till hoki inlindad i bacon, lax med ingefära och kokosmjölk och en och annan fisksoppa med saffran.

I måndags blev jag bjuden på en jättegod rimmad laxburgare med coleslaw på rödkål med dill. Väldigt enkelt - gör en coleslaw på fint strimlad rödkål, morötter och en dressing på lite majonäs, yoghurt/creme fraiche/gräddfil, fransk senap/citronsaft och dill (det är så olika hur man vill att ens coleslaw ska smaka, så prova dig fram!) Om du har hel lax, skär i portionsbitar och lägg i en rimlag gjord på vatten och salt, ca 1/2 dl salt till 5 dl vatten (jag minns inte exakta proportionerna, men det kommer!) och låt stå i 15 minuter. Rosta två brödskivor per person, gärna surdegsbröd, med olivolja i en stekpanna. Stek laxen ca 2 min på varje sida så att den fortfarande har en rosa kärna i mitten. Lägg upp laxen på den rostade brödet och servera med coleslaw, salladsblad och tomater. Mums!

Onsdagens lunch bestod av en favorit i repris med nytt tillbehör som jag hittade i "Klaras hälsomat", skriven av Klara Desser, nämligen små zucchinipajer gjorda i muffinsformar. Jag trodde starkt på dem, men blev faktiskt lite besviken. Den mjuka snälla zucchinin försvann nästan smakmässigt i den lilla pajen, vilket var väldigt tråkigt. Frågan är om de inte tål att vara tillbehör, utan ska spela huvudrollen själva istället? Eller så fick jag tag på en tråkigt zucchini. Jag ska nog pröva igen och ge dem lite mer krydda till sällskap, kanske steka dem innan till och med?
Såhär gjorde jag i alla fall:
en halv zucchini
3 ägg
ca 1/2- 1 dl mjölk
150 g fetaost
salt och peppar

Sätt ugnen på 225 grader. Riv zucchinin och krama ur så mycket vätska du kan. Blanda den med smulad fetaost, ägg, mjölk och lite salt och peppar. Jag använde min muffinsform i silikon, som passade perfekt - vanliga muffinsformar skulle jag nog inte rekommendera, bättre att ta en ungssäker form istället då. Skjuts in i ugnen i 15-20 minuter!

Och så idag, tredje gången gillt. Något så enkelt som en portion grönsaksgratäng ur frysen och inlagd strömming på knäckebröd - varför krångla till det? :)

Tapas, ¡qué bien!

Vardagslyx är något man ska unna sig, speciellt nu när det är januarigrått och solen inte tittar fram i första taget (och skrivandet stund är det snöstorm utanför fönstret), till exempel att dra ihop ett gäng med vänner och gå på restaurang. Igår var jag på "Mañana" och åt tapas i gott sällskap - vilken genial form av servering det är!
Restaurangen är klart värd ett besök för den goda maten och den mysiga inredningen.
Fram på bordet kom, utan inbördes favoritordning:
- Stekta vetetortillas med ost, rostad majsaioli
- (mycket!) Getost med rödbets- & ruccolasallad
- Friterade calamares, aioli & citron
- Baconlindade dadlar (to die for!)
- Spanska köttbullar i tomatsås
- Chorizo stekt i rödvin och örter
- Vitlöksbröd

Vi satt i grupper om fyra (det var också så vi fick notorna senare, värt att tänka på om man är ett större sällskap), så vid de andra borden förekom det bland annat serranoskinka, potatistortilla och små basilikaostfyllda paprikor. Ingen av tapasen utgjorde någon besvikelse för någon, även om vissa höjdes till skyarna - själv rekommenderar jag varmt de baconlindade dadlarna och vetetortillas med majsaioli. :)

Dock några minustecken i kanten som inte hade med maten att göra; vi kände oss en aning ignorerade av servitrisen när vi skulle betala. Ett annat litet irritationsmoment var garderoben, då man var tvungen att hänga in jackan och betala 20 kr. Det är inte det att 20 kr är mycket, men det är ju samma grej som att man egentligen betalar 20 kr i inträde? En sak som det utan tvekan blir bakläxa på är att de inte hade crema catalana på dessertmenyn, men däremot hemlagad äpplekaka med vaniljglass? Hallå, hur kan man inte ha crema catalana spansk restaurang?


Något som garanterat slår ett restaurangbesök med hästlängder är givetvis att samla ihop lämplig mängd vänner och laga tapas hemma själva. Låna ett gäng tapasböcker på biblioteket, bestäm ett antal rätter och dela ut ansvarsområden. Garanterat pyssligt och det kan vara lite trixigt att få allt klart samtidigt (och att få plats i köket, beroende på i vems hus/lägenhet och hur många man är), men otroligt roligt och socialt. Och gott. ;)

Farmor vet mina svagheter.

På lördag dag var jag en sväng förbi farmor och farfar för att låna lite plastbestick, sisådär runt lunchtid. "Men då vill du väl ha något att äta?" undrade farmor och jag svarade ganska bestämt att nejtack, jag ska hem och fixar något där och hon fortsätter som om jag aldrig sagt något "... för jag har ugnsbakad gös på spenatbädd och färsk pasta i kylen.", sen var det liksom inte på kartan att gå hem och fixa ihop något där. Helt enkelt en bit av himlen!

Lördagslyxlunch!

Ugnsbakad gös på spenatbädd med citron
en fin bit gös (vilka fiskar som är OK hittar du här)
fryst/färsk spenat
en citron, saft och skal
grädde
salt
peppar

färsk pasta, hemgjord eller köpt

Börja med att tina spenaten om den är fryst. Lägg hälften av spenat i en ugnssäker form, lägg gösen ovanpå. Salta och peppra efter smak. Riv citronskalet från citronen, dela citronen och kläm ena halvan över gösbiten. Om du använder färsk spenat, hacka den lite grovt. Blanda resten av spenaten med en skvätt grädde och citronskal, bred ut röran över fisken och skjuts in i ugnen på 175 grader i ca 20 minuter. Tillaga fisken varsamt (torr fisk är tråkig fisk), köttet ska vara ogenomskinligt vitt och skiva sig när du trycker på den. När fisken nästan är klar, koka upp en stor kastrull med vatten, salta och koka den färska pastan. Lägg upp pastan på en fin tallrik, lägg fisken ovanpå och glöm inte att ta av det som ligger i botten formen! Servera med den andra halvan av citronen.

Kalashelg!

OJ, det blev mycket i helgen, men på ett jättehärligt och kul sätt.

I fredags kom min tipsoptimitiske far hem till mig och skruvade upp mina kryddhyllor när jag var iväg och tränade, så det blev en glad överraskning när jag kom hem. Sen var tanken att han skulle sätta upp en lampa i köket och en i hallen, men det blev inte förrän senare på kvällen... ganska mycket senare på kvällen, men lamporna kom upp och fungerar utmärkt, så jag är en mycket glad och tacksam dotter. :) Passade på att förena nytta med nöje på fredagskvällen, åkte hem till föräldrarna, blev bjuden på raketpizza och lånade ett antal campingstolar till min inflyttningsfest på lördagen. Sen kom jag på att jag faktiskt inte äger en golvmopp än och såg till att låna med mig det också.

Lördagen var en orgie i pyssel, städning och matlagning. C var första gästen och sen följde resten i ganska rask takt. Alla fick sittplats, maten blev jättegod, alla blev mätta, det värsta som hände var att en öl tappades på köksgolvet och min kreativa idé om att skapa ett soffbord genom att ställa två papplådor på varandra och sen lägga en fin broderad duk över lockade fram ett antal leenden under kvällens lopp.

Världens godaste hummus, knäckebröd och chilinötter (inte på mitt samvete).

Det experimentella brödet tillsammans med olivolja och salt.

Pizzakalas! Uppe till vänster vanlig Capricciosa med champinjoner och skinka, uppe till höger färska tomater, champinjoner, rödlök och fetaost (personlig favorit) och nere till höger halva pizzan med vitlöksstekt zucchini med soltorkade tomater och andra halvan med bacon och gul lök.

Kvällens efterrätt stod C för, som även var kvällens födelsedagsbarn. Hennes choklad- och hasselnötstårta ur "A piece of cake" hann jag inte ta kort på innan den försvann, men den var otroligt god och sådär härligt mäktig som en chokladtårta sig bör vara. Här hittar du receptet på den, ifall du inte är lycklig ägare till kokboken (det är jag. :))

Söndagen var jag bjuden på C:s födelsedagsmiddag och satt glatt och stoppade i mig bakpotatis med lax-pepparrotsröra, räkröra och kyckling-curry-röra, för att avsluta middagen med att för första gången i mitt liv äta tiramisu. Det blir definitivt inte sista gången vill jag lova! :)

Vegobiffar och kick-ass rotfruktssallad.

Mitt enda möte med vegetariska biffar har varit rätt avskräckande. För ett par somrar sedan snokade jag upp ett recept på Arla, på bönbiffar med tacosmak. Sen övertalade jag mamma att vi skulle laga det till någon lunch, bara hon och jag. Pappa och bröder är inte riktigt så openminded gällande vego som jag skulle önska, så jag tyckte det var bäst att vi prövade själva först. Det var tur. Bortsett från den allt annat än bildsköna smeten, så smakade biffarna ganska... unket. Mamma och jag satt och tuggande tyst, tittade på varandra, tuggade lite till och sen sa mamma: "Du... bli inte ledsen nu, men det här var faktiskt inget vidare." Jag blev inte ledsen, och så hittade vi på en annan lunch.

Sen dess har jag varit lite vaksam mot bönbiffar av alla de slag och inte försökt på mig det igen, förrän idag. I veckan sprang jag på det här receptet, som verkade busenkelt och gott. Kikärter påminner mig om falafel och det älskar jag, så jag tänkte "Hur fel kan det bli?" och körde igång. Resultatet blev mycket bättre än jag trodde och vips! så var skräcken för vegobiffar borta. Nästa gång prövar jag biffar med bönor i, eller kanske grönsaker? Betungande beslut. :P


Till biffarna hade jag upptäckt ett till spännande och enkelt raw food-recept, nämligen rotfruktssallad. Jag hade inte alla ingredienser i receptet, men körde på dem jag hade. Riv en morot, en liten bit kålrot, en liten bit rotselleri. Skär några cm purjolök i tunna skivor. Skala en apelsin och skär i så små bitar du vill ha. Riv ingefära efter smak och blanda alla ingredienser. Skvätt lite citronjuice över och toppa med lite mungbönsgoddar. Kombinationen rotfrukter-ingefära-citrus är verkligen kick-ass!

Ser inte fågeln för alla burar?

Jag har varit ganska enveten när det kommer till det ekologiska, det känns som om det är nu i början när jag startar upp mitt eget lilla hushåll som de principerna ska hållas hårt på, annars är jag snart tillbaka till bara-4,50-för-en-burk-krossade-tomater-vad-bra! och sen inte en tanke på hur tomaterna producerats och fraktats för att kosta så lite. Så, trots att jag längtar ihjäl mig efter att få pröva på att göra hel kyckling i min sprillans nya lergryta jag fick i födelsedagspresent, så har jag inte hittat någon ekologisk kyckling och därför har det ingen kyckling blivit. I fågeljakten har jag bett vänner och familj hålla utkik och för en halvtimme sen ringer C.
"Jo, jag tänkte att jag skulle hjälpa dig leta efter ekologisk kyckling, så jag skrev på det här forumet, och om du googlar på Bosarp kyckling, så hittar du vilka butiker de säljer sin kyckling i på hemsidan."
Och jajamen, det hittade jag. Tur för mig att jag har så omtänksamma vänner, tusen tack C! :)

Annars har jag ätit världens godaste kvällsmacka med egeninlagd strömming och har en plåt med baka-på-en-höft-bröd i ugnen. Inte till mig, utan till en av mina bröder som pluggar på annan ort. Den ena brodern ska dit för lite sportevenemang och jag passar på att få tillfälle att baka bröd och skicka med. Jag får baka, han får bröd - alla nöjda. :)


(Dessutom, som en vis kvinna en gång sa: "Fjäsk biter." Och fjäska, det kan man göra i förebyggande syfte. ;))

Raw food-mellis.

Jag var ju på biblioteket i helgen och kom därifrån med ett antal böcker, varav en var "Raw food" av Erica Palmcrantz. Jag vet mycket väl att raw food inte är en modediet egentligen, utan tvärtom en mycket seriös kost som inte förespråkar "Nu ska du bara äta groddar resten av ditt liv, annars är det ingen idé!", utan tvärtom förespråkar i alla fall Palmcrantz en stegvis övergång och tycker att "Bättre lite grann ibland om det är det som funkar för dig." Det är bara en utbildning på tre år som gör mig lite för kritisk ibland och ett alltför stort antal löpsedlar som utmålat raw food som en av dessa ständiga mirakelmetoder för att gå ner fem kilo i vikt innan midsommar/jul/bikinisäsongen/påsk/festen på jobbet, och så vidare i all oändlighet. Jag är medveten om att min misstänksamhet är rätt missriktad och att raw food med största sannolikhet skulle innebära en hel del nya spännande recept och möten med nya råvaror. Så, jag försöker läsa med ett öppet sinne och tänka efter innan jag rynkar på näsan.

Ett recept på mellanmål fångade min uppmärksamhet när jag bläddrade i boken häromkvällen - det såg så busenkelt och jättegott ut! Idag blev det premiär och jag gillar det skarpt, det kommer definitivt dyka upp fler gånger i mitt kök. :)




Raw food-mellis
1 äpple
1 näve groddar
lite honung
kanel

Tärna äpplet i små bitar. Blanda med groddarna och ringla över lite honung. Ha på så mycket kanel du tycker passar.

Den som påstod att strömming är fattigmansmat har fel!

"Strömming står på menyn, strömming ska det bli." tänkte jag tjurigt när jag konstaterat att fiskdisken i Saluhallen inte hade någon strömming inne och en promenad senare upptäckte att Feskekörka hade stängt. Något nedslagen började jag traska mot närmsta spårvagnshållplats för att åka till ett Coop där jag vet att de har fryst strömming. Plötsligt får jag syn på en skylt med "Fiskhandel" som jag aldrig sett förut. Smått hoppfull hittar jag in och möts av en disk som är ganska så tom förutom på lite sej, lax och kolja. "Har du någon strömming?" frågar jag lite uppgivet fiskhandlaren som glatt ler åt mig: "Jajamensan! Hur mycket vill du ha?" Underbara man! Middagen var räddad!

Strömmingsflundror med persilja, pepparrot och rotsakspuré
strömming
persilja
pepparrot
rågmjöl
de rotfrukter du tycker bäst om
buljongtärning
salt
smör

Skala rotfrukterna, skär de i tunna skivor och koka i vatten med en buljongtärning ca 10 minuter. Häll av buljongen och spara den. Mixa rotfrukterna till en slät puré, späd med kokbuljongen till bra konsistens. Smaka av med salt och lite peppar. Salta en strömming på köttsidan, klipp över persilja och fördela så mycket pepparrot du tycker om (jag är pepparrotsfantast, så jag har massor) över en strömming. Lägg en annan strömming på, köttsida mot köttsida - nu har den helt magiskt blivit en strömmingsflundra. Panera (vänd) strömmingsflundran i rågmjöl och stek gyllenbrun i smör. Gör samma sak med resten av strömmingen. Servera med rotsakspuré och rivna morötter. Mums!

Mat för fint folk, minsann!

När du ändå är igång (om det blir något över kanske är närmre sanningen...) kan du varva några varma strömmingsflundror med skivad rödlök, några krossade vitpepparkorn och slå över en kall ättikslag på 2,5 dl vatten, 4 msk ättikssprit, 3 msk socker och 1 tsk salt, så har du världens godaste kvällmacka imorgon också!

Okej, det kanske inte syns någon strömming för all rödlök, men den är där, jag lovar!

Experimentell bakning (eller konsten att misslyckas med stil), del 2.

Jag har hittat åtminstone EN anledning till varför degen uppförde sig lite konstigt! När jag stod och slamrade med mina teburkar, som i brist på hylla (inte så länge till dock, pappa kommer på handy-man-besök ikväll... kanske. :P) står staplade längs ena diskbänksväggen fick jag syn på en av de små skålarna jag vanligtvis har salt i. Enda problemet med det hela var att jag bara har framme flingsalt och den här skålen var fylld med vanligt salt.
"Men... det ska ju inte stå framme" tänkte jag, "... när och varför hällde jag upp det?" Och DÄR trillade poletten ner - jag glömde ha saltet i degen! Tro sjutton att inte glutennätet utvecklades som det skulle!

Det känns på något underligt vis bättre att det bara var ett vanligt klantskalle-fel och inte att degen kände sig bortglömd och kärlekslös där i kylskåpet. Nu är bröden i alla fall avbakade och utseendet är det inget större fel på (bortsett avsaknaden av baguetteform), smaken är däremot en annan femma som jag inte kan uttala mig om än. Återkommer när jag vågat mig på att smaka. :)

Det ser ut som bröd... men smakar det som bröd?
Fortsättning följer...

Experimentell bakning (eller konsten att misslyckas med stil).

För några dagar sedan åkte surdegen fram ur kylen och fick sig en matning, med tanke på hur bra brödet blev sist kliade det i fingrarna av lust att pröva att baka ett annat bröd. Efter att ha kikat igenom "Surdegsbröd" bestämde jag mig för att jag skulle pröva att göra baguetter på rågsurdeg. Sagt och gjort, surdegsgrunden matades och ställdes in ugnen (den trivdes så bra där sist) och den var med på noterna och bubblade glatt morgonen efter. På måndagkvällen rörde jag ihop surdegen till baguetterna och på tisdagsmorgonen var degen fortfarande glad och bubblig. Jag skulle iväg under dagen och en halvtimme innan jag skulle gå började jag väga upp ingredienser och hysta i bunken. Det var inte förrän jag började köra igång min Kenwood som jag kom på att "Nej, det var ju inte nu jag skulle göra degen, det var ju ikväll!". Inte så mycket att göra åt saken, men vad gör man med en deg som man vet att man inte kommer kunna baka ut enligt receptet (och den här skulle dessutom vikas under tiden.)? "Ja, jag sätter den på kalljäsning i kylen" tänkte jag och sagt och gjort, in i kylen med degbunken. Där har den fått stått till idag och jäsa, ja, alldeles ovikt.


Jag kan sammanfatta degen med ett enkelt ord: Fail. Den härligt sega, lösa konsistensen med det välutvecklade glutennätet som förra degen hade var ett minne blott och det här var mer en... smet. En väldigt ohanterlig smet.

En bagare och hon smet?

Jag gjorde ett tappert försök att vika degen två gånger (måste ju pröva i alla fall), men trots blöta händer ena gången och mjölade händer andra gången fastnade den hopplöst på händerna. Men det tog rejält emot att bara slänga bort den, det är ju inte degens fel att min planering slog helt slint. Så, i ett sista desperat försök att rädda vad som skulle ha blivit baguetter tog jag fram mina bakformar och hällde ner degen i dem. Nu står de lite på vänt och strax ska ugnen i gång, så får vi se vad det blir av det här. :)

Kladdig smet/deg, kladdig platsjäsbunke, kladdiga formar och kladdig slickepott. Kladdkaka? :P

Vad gör jag om jag är osams med min tvättstuga?

Det här med att vara nyinflyttad innebär att vänja mig vid ganska mycket nya vardagliga grejer: nytt område, nya promenadvägar, nya kollektivtrafikvanor (tågen och bussarna matchar förvånansvärt dåligt för det mesta), nya grannar och sist, men inte minst - ny tvättstuga. Jag hade ett mycket avslappnat förhållande till min förra tvättstuga, den hade samma nyckelbrickelås som in till huset, två stora tvättmaskiner, låg två dörrar bort och orsakade mig aldrig några problem... utom den gången jag låste in nycklarna i tvättstugan, skulle på fest och fick sitta hyperstressad och vänta på att det skulle gå två timmar så nästa människa som skulle tvätta kunde komma och öppna. Hur som. Orsakade mig väldigt sällan problem.

Men den här tvättstugan... den är oförskämd. Den låser in mina kläder i maskinerna, både i tvättmaskinen och centrifugen, torktumlaren torkar inte mina kläder torra och jag får aldrig torrt mina kläder i torkrummet. Det ligger/hänger följaktligen en massa tvätt på allt man kan hänga tvätt på i lägenheten sen igår och jag förstår inte vad jag gör för fel? Hur gör man för att bli sams med sin tvättstuga? Anyone?

Farfars favoritbröd.

Idag blev det ett besök hemma hos farmor och farfar, jag får passa på när jag har typ-vägarna förbi. Farmor hade bakat bröd - hon hittade ett brödrecept i somras på ett lite mörkare bröd med frön och nötter i som hon frälste hela släkten med och speciellt farfar. Han är lite överbeskyddande när det brödet finns hemma hos dom och i somras när vi var ute med båten på skaldjurspicknick tyckte han vi skulle ta det lite lugnt med att äta det goda brödet så att det skulle bli över att ta med sig hem igen. :)

Farmor brukar variera sig - i det brödet jag åt idag var det inga hasselnötter eller russin. Gör lite som du känner och låt skafferiet få vara med och bestämma. Brödet passar underbart till ost, men är minst lika gott att äta med bara ett gott smör eller för all del utan också. Det är ett filmjölksbröd, så lätt att baka är det också (men det tar en del tid i ugnen)! Fungerar utmärkt att frysa in, men det brukar aldrig bli långvarigt i den här familjen. :P

Farfars favoritbröd, 2 stycken brödformar
1 liter filmjölk
1,5 tsk bikarbonat
2 dl mörk sirap
1 tsk salt
7 dl vetemjöl
3 dl grahamsmjöl
2 dl grovt rågmjöl
2 dl solrosfrön
1 dl linfrön
1 dl russin
1 dl hasselnötter (eller valnötter)

Sätt ugnen på 200 grader. Hacka nötterna grovt. Blanda ihop alla mjölsorterna med frön, nötter och russin. Rör ihop filmjölk, bikarbonat, salt och sirap i en bunke, blanda sedan ner mjölblandningen. Smörj/Ha bakplåtspapper i två avlånga brödformar, dela upp degen mellan dem. Strö lite vetemjöl över. Grädda brödet i ca en timme i nedre delen av ugnen. Sänk sen värmen till 175 grader och grädda i ca en halvtimme till. Täck med folie om ytan ser ut att bli bränd (men bröden ska ha en väldigt mörk skorpa). Om du har tålamod till det kan brödet gärna vila i formarna några timmar innan det skärs upp.

Vet du förresten vad man gör när en av ens favoritmuggar går sönder? Man planterar en gräslöksplanta i den! :)

Överflöd av inspiration är min dags I-landsproblem.

Mitt problem är inte inspiration just nu, mitt problem är att inspirationen kokar över och jag vill göra tusen saker, helst samtidigt på samma dag. Jag har ett antal rätter jag vill pröva på, både mat jag aldrig gjort själv, mat jag aldrig ätit och recept jag aldrig prövat. Jag skriver listor på listor på listor för att inte glömma av vad jag vill göra (jag kan ju säga att det inte direkt gör saken lättare att läsa massa härliga matbloggar heller...).

Okej, okej, dags att lugna ner sig och tänka på att jag har en hel lång vårtermin med en magisteruppsats som jag kommer behöva ha tankepauser ifrån. Bäst att ta saker i lite lagom takt (och ja, jag inser att det här är ett lyxproblem). Den här veckan kommer det i alla fall:

• lagas strömming i någon form
  
• bakas minst två sorters bröd + skorpor
• bakas en paj, jättekrig mellan rotfruktspaj eller grönkålspaj
  
• göras plåtpizza och någon röra (för jag har inflyttningsfest på lördag! :D)
• något mer som jag inte riktigt vet. Göra egen ketchup? Sweet chili-sås? Jordnötssmör?

OCH jag tjuvstartade lite igår med att lägga nya baljväxter i blöt för groddning, denna gång black eye-bönor, gröna linser (igen, de var så goda!) och mungbönor. Mungbönorna ligger en dag efter, för först blötla jag röda linser och när jag hade gått och lagt mig tillsammans med en av mina nylånade böcker ("Raw food" av Erica Palmcrantz) läste jag att nehej, röda linser går visst inte att grodda. Se där, nybörjarmisstag gör vi alla. :)

En gång är ingen gång, två gånger är en vana.

Myskväll igår igen, den här gången tillsammans med G. Det börjar bli en återkommande trend i mina veckor känner jag, och jag är inte den som tänker sätta stopp för det. Tanken var traditionell och enkel - pizza, TV-spel och updates om våra liv. Så blev det också. Först lite shopping inför pizzabaket, sen diverse hyss i köket som resulterade i två kanongoda pizzor med väldigt icke-experimentella pålägg: skinka, champinjoner, ananas, egengjord tomatsås, ost och massa oregano. Svårare än så behöver det inte vara. :)

Nu kommer jag förmodligen aldrig mer vilja ha en köpt pizza igen, tusen gånger godare att baka själv! Sugen på att baka egen pizza? Gör som jag och sno recept och inspiration från Pickipicki! :)


Är det förresten någon som vet vart jag kan hitta KRAV-märkt kyckling i Göteborg? Jag medger att jag inte varit på någon ekobutik än, jag hyser ett hopp om att kanske hitta hos en "vanlig" mataffär. Tips anyone?

Äntligen hemma!

Resan har på alla sätt varit bra - skolan var intressant, hotellet var jättefint, frukostbuffén var jättebra och luncherna åts på samma ställe med den underbara salladsbuffén under alla dagarna vi var där. Men, jag längtade hem och hade 6 timmar dötid att slå ihjäl innan tåget kom i fredags. Nåja, tiden gick som den alltid gör, tåget kom och nu är jag otroligt tacksam och glad för att vara hemma igen.

Ikväll hade jag och C bestämt oss för myskväll och på det lagade vi tvårätters. Hon stod för förrätt,blomkålssoppa med gräslök och jag för varmrätt, varma mackor med champinjonstuvning. Hennes blomkålssoppa var supergod och otroligt enkel, sväng ihop den till förrätt eller en lördagskväll när du vill ha något lätt och gott och inte vill stå vid spisen i evigheter!

C:s blomkålssoppa (till 2 pers)
1 litet blomkålshuvud (ca 600 g)
5 dl vatten
0,5 dl grädde (vispgrädde, mellangrädde, matlagningsgrädde... your choice)
1 buljongtärning
salt och peppar
gräslök
ev. ishavsrom
bröd

Koka upp boljongtärningen med vatten i en gryta. Dela blomkålen i mindre buketter direkt ner i vattnet. Skär den lite hårdare stjälken i mindre bitar och lägg i den också. Koka mjuka, ca 10-15 minuter. Mixa soppan slät, tillsätt grädde och värm upp igen. Smaka av med salt och peppar, klipp över massa gräslök och servera. Känner du dig lite extra lyxig, klicka i lite ishavsrom också.
Vi hade mitt surdegsbröd till, vilket kontrasterade underbart mot den mjuka smaken av blomkål. Testa!

Vi skulle ha tagit en bild när soppan var helt nylagad... men vi var för hungriga och kom på det när soppan nästan var slut. Så, det blir en bild på svampmackorna istället. :)

Sen bara måste jag dela med mig av min köksvägg. I tisdags kom ju min kära far och borrade i min betongvägg och satte upp mina hyllor som jag tänkt att ha mina kokböcker på. Jag kunde inte hålla mig trots att jag hade C här, så jag gick lös och satte upp alla kokböcker jag hade. Oops, felskrivning - jag satte upp alla kokböcker som fick plats. Det är korrekt, jag har fler än vad som syns på bilden. ;) Det är helt underbart, det kommer bli precis som jag tänkt mig; galet mycket kokböcker och så recept på papper däremellan det får plats (som helst ska komma från besökare). Hurra!

Det är skönt att vara hemma igen! :)

En av höjdpunkterna med resan.

Det här är vad jag kallar en top notch-salladsbuffé!

Det var ju det här med sötsaker.

Julen blev orgie i sötsaker, på ett annorlunda sätt än vad det brukar bli. Under en promenad i sena november började mamma och jag prata om att längta efter viss mat och att viss mat kan man få craving efter så man nästan dör, och ungefär där kläckte min kloka mor tanken om en julkakskalender. Vi bestämde oss för att baka en sorts kaka/julgodis varje dag fram till jul och sen ställa till med kakkalas, och sen började vi spåna. Kakor och godis som väckte minnen, som fick oss att utropa: "Åhh, DET, det var det hundra år sen jag åt!" i kombination med nya recept vi ville pröva (mamma hade precis låna hem "Vinterns söta". Underbar bok!) Med på listan kom mozartkulor, mandelmusslor, kokosmazariner, cappuccinofudge, rocky road, cornflakestoppar, pepparkakstoffee, chokladpraliner med salt och massa annat spännande. Så, godis i princip varje dag fram till julafton.

Ja, det det både låter och var mäktigt. Poängen var ju att det inte var några galet stora mängder, utan bara en smakbit och sen spara till julafton (julafton blev det å andra sidan mer än bara en smakbit, men det är en annan historia. :P). MEN ändå varje dag och det märks i efterhand.


Så, nu för jag återigen kampen mot sötsuget. Lyckligtvis behöver jag inte bekymra mig så mycket över godis (om det inte är choklad), utan jag är i grund och botten ett kakmonster.

Kanelbullar, mjuka pepparkakor, chocolate chip cookies, brownie... you name it. Där är min akilleshäl och jag vet om det. Men det finns en fördel med att ha bakat eget godis hela december och det är just det egna. Den där chokladmuffininen på 7-11 blir helt plötsligt bra mycket mindre lockande när jag vet att den inte smakar hälften så mycket som min egen hembakade chokladmuffin skulle göra. Så, enkelt sötsug på sätt och vis, men svårt eftersom det fortfarande finns där och ännu svårare om jag blir bjuden av vänner. Mat och fika är väldigt socialt och att sitta med te och en muffin tillhör guldkanten i livet. Det har inte alls med att göra med att jag inte unnar mig det eller att jag kommer bli tjock av en muffin - just nu känner jag bara att jag riktigt har kontroll över det och DET känns inte alls bra. Jag vill kunna säga nej tack utan att ånga mig halva eftermiddagen. OCH jag vill längta efter något för sakens skull, inte bara för att "Åh, jag vill äta något med socker."

Så, det jobbar jag på nu. Börjar med att ta en dag i taget och sikta på att det är OK med en kaka någon dag i veckan. Fortsättning följer. :)

Hotell och tråkmat.

Efter en intensiv dag som började med väckning 06:10 av en tågkonduktör, sitter jag till slut på mitt hotellrum. Dagen har innehållit en himlans massa redovisningar, lång väntetid i kyla på bussen och en alltför kall promenad till fel Scandic. Men också en väldigt god lunch, en filmjölksmuffin till mellis och avslut på distanskursen.

Jag har rosiga kinder och är helt slut i hela kroppen. Efter att inte haft vare sig ekonomi eller lust att betala 139 kr för en buffé bestämde jag mig för att köpa vad som måste ha varit världshistoriens tråkigaste sallad i hotellets lobby. Pastasallad med kallrökt lax som var bottnad med tråkig isbergssallad, två tjocka skivor skalad gurka, tre skivor tomater, tre kapris, ett par nävar pasta och fyra skivor kallrökt lax. End of story. Jag förstår inte! Ett hotell, med ett kök som uppenbarligen har kapacitet att ställa fram en buffé och erbjuda en hel del andra rätter och dessutom skryter med att ha någon form av Jamie Oliver-koncept - ska inte de kunna frambringa något annat än en tröstlöst, tråkig sallad? En god vinägrette, lite fint skivade lättkokta grönsaker, en citronklyfta, lite dill? Någonting kan de väl göra?

Fy katten. Ibland är det synd att jag måste äta när det bara finns helt ointressanta alternativ. Jag hoppas på att frukostbuffén imorgon erbjuder något roligare och roar mig med att planera näsa veckas veckomatsedel. :) Vad sägs om falafel i egenbakade pitabröd, hemgjord pasta med linssås, strömming fylld med persiljepesto och rotsaksmos eller grönkålspaj/soppa?
...bättre än en Scandicsallad i alla fall!

På väg uppåt.

Just nu sitter jag på tåg uppåt i Sverige. Jag längtar hem nästan innan jag åkt, lite för att jag är precis nyinflyttad och mest för att SJ och jag sällan kommer överens. Senaste resan resulterade i många arga tårar, en väldigt kall Plommonet och en försening på tre timmar, för en resa som skulle tagit två; total restid fem timmar.

Dessutom är tågmaten både tråkig, plastig, smaklös och hutlöst dyr. När jag suttit med skola till klockan halv åtta kände jag att, ”Nej, nu får det vara nog!”, stängde igen datorn och plockade upp min medhavda sallad. Med god mat i magen känns resten av tågresan uthärdlig. :)

Den ofrivillige tågresenärens sallad
(Här beror mängderna mycket på hur hungrig du är. Min kropp tycks ställa in sig på svältläge så fort jag går på ett tåg, så det här är en ganska stor portion. Men med tanke på eventuella förseningar och avbrott kan det vara bra att vara lite extra förberedd. ;))

2 ekologiska rödbetor (ja, det är dyrare, men mycket godare!)
¾ dl gröna linser
en bit rödkål
en bit purjolök
groddar (gärna hemmagroddade)
massa persilja
en god dressing
en bit bröd

Gör gärna salladen kvällen före resan så slipper du stressa och den hinner gotta till sig. Koka rödbetorna med skalet på tills de är mjuka, koktiden beror helt på rödbetornas storlek. Börja med 30-45 minuter och känn dig framåt. Spola dem under kallt vatten och gnugga av skalet. Låt de ligga och svalna under tiden du kokar linserna (läs på förpackningen, de ska inte bli mosiga). Häll av linserna när de är klara. Skär rödbetorna i lagom stora bitar. Strimla rödkålen och purjolöken, hacka/riv persiljan. Lägg rödbetor, rödkål, purjolök, persilja och linser i en burk och häll över en god dressing (jag gjorde bara en vanlig basdressing med en skvätt vatten, olja, balsamvinäger, lite salt, peppar och timjan.). Blanda ihop salladen, eller om det är mycket i burken, sätt på locket och vänd och- och- ner ett par gånger. Sätt in i kylskåpet över natten. Innan du ska bege dig iväg, släng ner groddarna i burken och resten av persiljan du inte använde igår så den inte blir dålig när du är borta.

Ta med en bit gott bröd och glöm för all del inte gaffel och servett! (Du vill ju varken äta med fingrarna eller ha rödbetsfläckar på det enda paret byxor du har med dig, eller hur?;))

En hyllning till min pappa!

Igår fick min överdrivet tidsoptimistiske far för sig att han skulle hinna jobba, vara tränare, hämta mig, åka hem, äta mat, hämta en slagborr och sen åka tillbaka hem till mig och borra hål i min köksvägg så jag kunde få upp mina tavellister. Han konstaterade klockan kvart över åtta att: "Oj... det blir nog lite väl sent det här..." Dessa pappor. De kan verkligen klara allting, strunt i en sån liten petitess som realistisk tidsuppfattning. ;)

Ingen skada skedd, han dök upp hos mig strax efter nio, fick en kopp kaffe och borrade lite i min vägg - nu finns det fyra hyllor snyggt uppsatta som jag ska fylla med så mycket kokböcker som hyllorna orkar med! :) Tack pappa!

Pimpad smörgås.

Surdegsbröd + avokado + groddar = mums!

Doftorgie.

Ganska nyligen hemkommen sitter jag vid datorn med en kastrull rödbetor på spisen, (en del av min matlåda imorgon kväll när jag ska åka upp till Umeå för att avsluta en distanskurs) och kom att tänka på hur mycket olika dofter det har varit i det här köket på kort tid.

Först var det surdeg, sen äpplekaka, efter det lingonsylt, efter det kom skaldjuren och grönkålen på besök och igår doftade hela lägenheten av raggmunkar och nybakt bröd. Nu doftar det kokande rödbetor, lite jordigt och sött. Det är häftigt hur mycket som är knutet till smak- och luktminnet. I december bakade jag och mamma en omgång kokosmazariner som hon lovade högt och heligt att hon hade bakat jättemånga gånger när vi barn var små, men jag kunde inte för mitt liv minnas dem. Ingen bild i huvudet alls. Men när de åkte in i ugnen och det började lukta varma kokosmazariner började det krypa fram en liten aning om att "Men det här känner jag väl igen?" och när jag väl fick smaka på dem kom allting liksom tillbaka. Så, smakminnet och luktminnet fanns kvar, men inget bildminne. Häftigt hur man minns. :)

Vilken lukt/doft förknippar du starkt med ett minne?


(Jag fick förresten en komplimang som heter duga igår när B var här. "Jag blir så inspirerad av att vara med dig!". Det är så jag rodnar av glädje, sånt är underbart att veta. Glöm inte tala om för de i er närhet som inspirerar er i vardagen att de gör det!)

Raggmunkskalas och världens finast surdegsbröd.

Världens finaste bröd!

Nej, jag tänker inte vara opartisk. Jag trodde att det skulle bli pannkaka av att stoppa in alla tre i ugnen samtidigt, men icke. De flöt ut en del och jäste inte upp sig jättemycket, men de blev jättefina och luktar och smakade gudomligt! Och jag har gjort dem alldeles själv! Jag tror jag ska få en liten släng av hybris. ;)

Efter att B:s skol-labb bestämt sig för att dra över i över en timme kom hon hit, hungrig som en varg och inspekterade lägenheten och gav sitt godkännande. Jag stoppade till henne en skorpa, agerade lägenhetsguide och sen slog vi våra kloka huvudet ihop och gjorde raggmunk. Sen ställde vi till med raggmunkskalas med rivna morötter, nybakat surdegsbröd, smör, ost och hemgjord lingonsylt och åt tills det nästan kom ur öronen på oss. Då delade vi på en raggmunk och tog en macka till. :)

Raggmunkar är sånt som man kommer ihåg är gott, men inte fattar riktigt hur gott förrän man äter det igen. Mums!
Raggmunkar
1 ägg
4 dl mjölk
1 dl grahamsmjöl
1 dl vetemjöl
1,5 tsk salt
8 potatisar
smör att steka i

Vispa upp ägget med lite av mjölken. Ha i mjölet, vispa tills det är klumpfritt och ha i resten av mjölken. Under tiden skalar din kompis potatisen och river den fint (med fördel i matberedare). Rör ner den rivna potatisen i smeten och värm upp en stekpanna. Stek raggmunkarna ett par åt gången och håll dem varma i ugnen tills alla är klara. Servera med rårivna morötter, lingonsylt och ett gott bröd. :)

Annars har dagen bjudit på en persiljepesto. Jag vet inte riktigt varför, fick bara för mig att det nog vore gott att göra pesto på persilja, pesto på svenska ungefär. Jag blev ganska nöjd. :)

Persiljepesto
1 rejält knippe persilja
1 dl mandel (skålla den om du vill)
1 dl riven ost (lagrad prästost i mitt fall)
pepparrot efter smak
ca 1 dl rapsolja
lite salt och peppar

Lägg alla ingredienser i en mixer och kör/mixa med mixerstav. Häll försiktigt i oljan efterhand och kör till pestokonsistens. Smaka av med salt och peppar.
Tänk på att pepparroten har en tendens att liksom "lagra till sig" och smaka mer efter att den får stå ett tag. Min pesto smakade annorlunda bara efter ett par timmar i kylskåpet. Jag tänker nog steka strömmingsfileér med peston emellan, eller göra en strömmingslåda och ha peston som fyllning. :)


Det blev mycket gjort idag. Rolig dag. :)

Tillökning i hushållet och surdegsbak.

Min lägenhet innehåller som nämnt ett frysfack, vilket definitivt inte räcker för mig som gärna gör mycket åt gången och bunkrar lite i väntan på sämre tider (det vill säga kvällar när jag kommer hem och lika gärna skulle kunna somna i hallen eller har sovit en timme för länge på morgonen). Vissa saker passar sig bra att göra mycket av åt gången, som att koka bönor, eller bara att kunna ha frysta grönsaker att ta av. Jag har varit lite väl dålig på att hålla koll efter en liten frys, min uppmärksamhet har vart på annat håll helt enkelt. Så, idag har jag nog förbrukat all min tur under januari, för jag gick in på Blocket, kikade, hittade en frys, ringde killen ifråga och pratade och vips! tre timmar senare är jag ägare till en liten Whirlpool, jippieyay! :)

Surdegsbaket är helt otroligt. Hela grejen, att sakta se degen utvecklas, steg för steg, det är nästan så det känns hur den växer! Jag har suttit hemma med skolarbete och sakta sett den jäsa i sin bunke. Runt tretiden bestämde jag att den hade jäst till sin dubbla storlek, mjölade mitt bakbord (för det finns det minsann här. Ingen fläkt och ingen riktig frys, men ett utdragbart bakbord. Jaja, det gäller att prioritera. :P) och stjälpte upp degen. Och vilken deg sen! Så mjuk och väldigt lös, men inte alls sådär hopplöst kladdig som det kan bli ibland, nej, här snackar vi glutennät som heter duga! Känslan av att hantera den var verkligen annorlunda. Annars är ju bröddegar rätt fasta, men den här liksom flöt ut över bakbordet. När jag försökte hantera degen insåg jag att då Martin skrivit "strö ordentligt med mjöl på bakbordet", så menade han verkligen ordentligt med mjöl. Så, när jag rättat till det lilla misstaget var degen väldigt lätthanterlig för att vara så lös. :) Degen delades i tre delar och lades durkslag/ugnsform för att jäsa någon timme till och sen skjuts in i ugnen! Jag önskar verkligen att ni kunde vara här och se hur de växer i ugnen, det är en helt fantastisk känsla. Och doft. Jag vädrade ut skaldjurslukten lite tidigare idag, men det känns helt okej att ersätta med doften av nygräddat bröd. :) Återkommer med en utvärdering på slutresultatet!

Och alla ni som tillsammans med undertecknad har bakstenscravings, men en något begränsad ekonomi för tillfället, kolla in det här tipset!

Morgonstund har mjöl i mun.

Mina dagar brukar börja med en promenad på morgonen och den här morgonen tog jag mig (delvis med buss ska medges) till närmsta Ica-butik som öppnade kl. 7 för att köpa hem vetemjöl special och rågsikt till mitt surdegsbak. Det var inte mycket folk i butiken, och jag hittade ganska fort både ekologiskt mjöl av bägge sorterna och tog mig hem igen för att starta mitt bakande.

Var väldigt spänd imorse när jag kikade ner i degbunken jag gjorde i ordning igår kväll (tänk om det inte har jäst något alls!) men jojomensan, nu tycks det ha blivit fart på den och det bubblade fint längs kanterna. Kenwooden åkte fram, ingredienserna ner i bunken (jag vägde dem till och med, ovanligt för mig som mest brukar baka på en höft sådär) och sen igång med maskinen. Det var rätt roligt, hela spisen skakade och det lät som en mindre byggarbetsplats. Undrar vad mina grannar tror om mig egentligen? :)
Degen blev helt fantastisk. När jag tog loss degkroken var det som när man smälter ost, långa, långa trådar som aldrig gick av. Otroligt fascinerande med ett så väl utvecklat glutennät. Nu är det jäsning i 3-5 timmar som gäller och jag längtar tills jag får köra fingrarna i degen. :)

Jäs lilla degen, jäs!

Impulsshopping.

Efter ett besök i Föräldrarhemmet igår traskade jag igen mitt centrum på väg hem och när jag gick förbi min grönsaksaffär fick jag syn på följande, nämligen ett berg av grönkål, för 9,90 kr/kg.

"Jamen... jag ska ju ändå handla." tänkte jag, började plocka lite och kom ut från affären 15 minuter senare, 48,50 kr fattigare och lite äpplen, apelsiner, en knippe persilja, en bit pepparrot och en kasse med ett kilo grönkål rikare. Kändes som en helt okej deal. :)

I eftermiddag var jag iväg på kalas, där det bjöds på söndagsmiddag i form av porterstek med tillhörande sås gjord på skyn, kokt potatis, broccoli och dragonslungade morötter. Mycket, mycket gott, speciellt såsen var en riktig höjdare. :)

Hem kom jag inte förrän vid halv tio, så det blev lite kvällsverksamhet i köket. Jag hade snott åt mig räkskalen från skaldjurskvällen i fredags, Mikkan inspirerade mig till att ta reda på resterna och ställa till med ett fondkok. Fräste på räkskalen med lite tomatpuré innan jag fyllde på med vatten upp, skalade lite morot, lök, rotselleri, hackade dem och lite purjolök och slängde i tillsammans med vitpepparkorn, timjan och lagerblad. Eftersom jag aldrig kokat fond förut konsulterade jag Per Morbergs kokbok för lite riktlinjer och det tycks ha blivit riktigt bra (i alla fall luktar det ruskigt gott nu). Enda nackdelen är att mitt kök är i total avsaknad av en fläkt, så det luktar väldigt mycket skaldjursfond ÖVERALLT... Smällar jag får ta antar jag. :P

Samtidigt med fondkoket passade jag på att förvälla mitt kilo med grönkål, vilket var bra mycket enklare än jag trott. Det har jag heller aldrig gjort, men efter en kik i Vår Kokbok insåg jag att det bara var att koka upp vatten, repa bladen av stjälkarna och koka några minuter. Det tog ett tag, i och med att jag inte har så stor kastrull, men inget överdrivet ansträngande. Från en kasse grönkål gick jag till fyra platta påsar med förvälld grönkål som åkte in i frysfacket.


Som avslutning har jag äntligen! fått lite fart på min surdeg och har börjat mig på första baket med honungsbröd. Ser fram emot imorgon när jag äntligen får börja dega lite, det var alldeles för länge sen!

Jag känner mig mycket nöjd med dagens insatser, speciellt med tanke på att jag diskat allt redan och det står och torkar på köksbänken. Nu tänker jag krypa till kojs. Imorgon ska jag experimentera med en persiljepesto och B kommer hit för en sleep-over med raggmunksmiddag (hon har visst aldrig ätit det. Hemska tanke. Det ska vi snabbt råda bot på. ;)).