Krogveckan: Jalla Jalla!

Krogveckan är i full gång i Göteborg och efter att ha fått en sneak peak på Avalon var jag väldigt hugad att prova på mera. Efter att ha bestämt mig för att dra med mig mor och far i fördärvet (de var visserligen inte särskilt nödbedda...) inställde vi oss på restaurang Jalla Jalla i måndags kväll - jag någon minut sen eftersom jag åkte kollektivt. Det första mamma säger till mig jag smitit ner i den mjukt upplysta lokalen är "Det är trerätters för 200 kr." Jag ler lite överseende. "Nej mamma, Krogveckan är två rätter för 200 kr, det är det hela konceptet går ut på!" Utan ett ljud räcker mamma mig menyn och banne mig:

Så startar en ett restaurangbesök med bravur! Vi var överlag väldigt nöjda med vårt besök. Jag valde getost med honung grillat bröd, bakad paprika och basilika till förrätt, spenat- och svampfyllda tortellinis med medelhavsgrönsaker till varmrätt och det var inte ens något att överväga annat än att ta tryffeln smaksatt med päroncognac, persikocoulis samt mandelknäck till efterrätt. Servicen var vänligt, påpasslig och snabb (nu var det inte vansinnigt många gäster i lokalen en måndagkväll, men det ska inte restaurangen lastas för). Mamma valde grillade lammkotletter med med frästa grönsaker, rödvinsvierge på fikon samt rotfruktsgratäng och pappa gick på den halstrade laxfilén med chili, vitlöksgrillade tigerräkor, koriandersås samt saffransris. Bägge var väldigt nöjda med sin mat, men pappan önskade sig lite mer chilisting. Han är dock en såndär som vill ha sin mat så stark att han nästan gråter, så jag skulle inte sätta alltför mycket tilltro till hans omdöme...

Ja, förlåt för bildkvalitéen. Mysljud på restauranger och mobilkamera är inte riktigt bästa vänner.

Mitt enda "riktiga" klagomål på Jalla Jalla var brödet - det var av typen bake-off-handlat-på-Ica-skumgummi-typ, både i den lilla brödkorgen vi fick när vi kom och till getosten. Inte bra. Förrätten mamma och jag åt var det inget speciellt med - det var bara vad det stod, om ni förstår? Inget som fick smaklökarna att jubla. Pappa var däremot nöjd med sin carpaccio! Varmrätterna däremot - vällagat utan några större krusiduller och alldeles lagom portioner för att inte vara stoppmätt efter tre rätter (om du inte äter upp all rotfruktsgratäng vill säga). Tomatsåsen till raviolin var ljuvlig och både mamma och jag var ense om att vi LÄTT hellre hade gått på tryffeln än förrätten om vi hade fått välja - för den var GOD. Underbart krämig och inte alls för söt. Enda frågetecknet där var de dekorativa blåbären... mitt i vintern? Hallå? Citrusperiod?

När vi glada och nöjda hade betalat och skulle gå fick vi syn på en annan bra grej - söndagsmiddag, där 2-rätters kostade 139 kr och 3-rätters kostade 169 kr. Efter en snabb kik på söndagsmiddagsmenyn konstaterade vi snabbt att det här var ytterligare en bra anledning att besöka Jalla Jalla igen - för det kommer vi definitivt att göra. Ingen finsmakarrestaurang, men väl en trevlig kvarterskrog - och en sån är det alltid bra att ha i bakfickan!

I kärlekens tecken.

På Alla Hjärtans Dag (med start en vecka innan) var jag en ytterst sneaky syster och hjälpte Katten (eftersom hon är i Malaysia för tillfället och försöker fixa uppehållstillstånd hit) att fria till min finaste tvillingbror... och han sa ja. <3 

Magi. På. Riktigt.

Bilderna är gjorda av den fantastiska Poi Poi Chen!

The sweetest things: tema bakelse

För ett tag sen blev jag slagen av Den Stora Kakbakarhysterin - väldigt ovant, men väldigt roligt! För att få ordentligt utlopp för den (och inte bara sitta uppe på nätterna och äta kakor) så droppade jag idén om att ha lite oregelbundna bakträffar med skojiga teman för en av mina bästa vänner, Hemmakonditorn. Få lite utmaningar, förkovra sig i sötsakernas värld och dessutom dela med sig av sina erfarenheter och bakverk till andra. "Genial idé!" tyckte Hemmakonditiorn och därav kom det sig att hon och Rebecka dök upp hemma hos mig förra fredagen med finbakat i temat bakelser.

Jag hade haft en himla huvudbry med att hitta på vad jag skulle göra. I mitt huvud så fanns det liksom en lista med "vanliga klassiska" bakelser och allt jag behövde göra var att googla lite... men det mesta som kom upp var prinsessbakelse, Gustav Adolf-bakelse, bananbakelse och Budapestrulle. Det finns tydligen inte så många vedertagna bakelser med egna namn. Sen beror det väl på vad du definierar som bakelse också - är Sara Bernard-bakelse (mandelbiskvi) en riktigt bakelse? Är mazarin en bakelse? Ack, dessa existentiella frågor!

Hur som helst - jag gjorde bananbakelser, av den enkla anledningen att det är Plommonpappans favorit bland bakverk. När vi är ute i shoppingtagen i Västerås och behöver lite fika, så väljer han alltid en bananbakelse på konditoriet i Skrapan.

Jag använde receptet på petit chouer ur "Sju sorters kakor". Jag har bakat petit chouer en gång förut och tyckte det var lika hysteriskt roligt den här gången - inte så mycket för att jag blir imponerad av min egen bakförmåga, som av den enkla anledningen att petit chou-deg påminner mig otroligt mycket om sniglar, speciellt när den spritsas ut! 

Snigel-lika... men efter en stund i ugnen så blev de ändå puffiga och fina!

Sen blev det kökskaos när bakelsena skulle fyllas. Mosad banan och vispad grädde ovanpå det - och så kunde jag inte låta bli att göra en variant med en twist på där jag hade Baileys i grädden!

Till slut blev de bra piffiga ändå! 

Hela bordet fullt med godsaker när Hemmakonditorn och Rebecka kom!

Hemmakonditorn stod för gräddpuffar fyllda med grädde och drottningssylt och Rebecka för en marmorerad tigerkaka med chokladtryffel och tiramisuglace.

Vi åt bakelser och pratade bort ett par timmar (Marie Antoinette, släng dig i väggen!) innan mina besökare vandrade hemåt och jag rullade i säng. Superkul och inspirerande!

Nästa tema är barndom, datum och tid är satt till 4 mars, kl. 15, även det i Plommonhemmet.
Välkomna alla kakbakare som vill vara med, bara hojta innan! :)

Kära matbloggare...

... våra dejter är bland det bästa jag vet, amen.

Yes, en måndag ett par veckor sen var det UT med måndagsångest och IN med matbloggsträff, tema kärlek, den 14e februari till ära! Ni andra har sagt det förut och jag säger det igen - att samla ihop några matnördar och låta dem bjuda varandra på mat under konstant prat, diskussion och skratt är en så grymt bra idé att det nästan borde vara straffbart att vi inte kommit på det förut. Jag kände mig nog som mest hemma när vi hade dukat upp på bordet och alla började plocka fram kameror och ställa sig i konstiga vinklar för att få så snygga foton som möjligt. Mest poäng till Ann-Louise för att hon ställde sig på en stol och liksom hängde över hela bordet. Nördighet for life!

Linda hade gjort en fin paj med rödbetshjärta som tyvärr inte kom med på bild, men Karins underbara med paj med svamp, tomater och paprika lyckades jag fånga. Strax bakom skymtar vi Charlottas väldigt nygjorda Lingongrova. Har ni förresten hört om hennes våga-vägra-köpebröd? Heja heja!

Ja, jag hade knäckebröd med mig (ett med rödbeta&fläder som Charlotta gick bananas på, och ett med polenta, kikärtmjöl och kornmjöl.). Plommonmamman föreslog att jag någon gång skulle göra något helt annat än knäckebröd till någon matbloggsträff, bara för att luras, och sen när alla står där med besvikna miner bara "Ta-daaa!" och så plocka fram knäckebröd ändå (personligen tror jag att jag förmodligen blir utesluten ur matbloggsträffandet om jag slutar ha knäckebröd med mig. ;)) Kim charmade oss allihopa med en ruskigt god dip gjord på kronärtskockshjärtan och en bidrag från Mårtenssons kök i form av svartpepparkex. YUM!

Ann-Louise ståtade med en quinoasallad med passionsfruksdressing och sin fantastiska lemony-lime-hummus. Gör den och ha som dressing, dip eller bara ät med sked.

Sötsaker stod Rebecka, Sofie och Karin för. Alla blev ganska omedelbart betuttade i Rebeckas kaka med rosenvatten - konsistensen var mycket tätare än vad mjuka kakor brukar vara, så till och med jag som inte är ett fan av mjuka kakor, föll pladask. Däremot är jag inte lika begeistrad över Sofies spettekaka (spidekaga), men både hon och Karin hade ju bakar kärleksmums också, så det gick egentligen ingen nöd på mig. :)

Klockan 22 mer eller mindre rullade jag därifrån, fylld av positiv energi och med ett stort leende på läpparna som inte ens blötsnö och ishalka kunde sudda ut. Tack fina ni, jag längtar redan till nästa gång!

Växtvärk.

Vissa ord ger liksom intrycket av att en har ansträngt sig mer än en egentligen har. Ett av de orden är "plantera". För mig framanar det bilden av att med svetten rinnande från pannan stå i gassande solsken utomhus en varm julidag, med jord upp till armbågarna och en vattenkanna, spadar och diverse andra planteringsnödvändiga saker omkring fötterna... gärna kompletterat med ett par charmigt nersmutsade och småblommiga handskar i bomull (mamma hade såna vid något tillfälle under min uppväxt.). Därför blev jag nästan lite förvånad över att det var så löjligt enkelt att "plantera" både chili och paprika - och eftersom jag på vinst och förlust sådde fröna i januari, är jag nästan ännu mer förvånad över att de faktiskt gror. Den största frågan nu är om min chili också blir en wannabe-Little Shop of Horrors-växt som Calles tydligen blev förra året?

Återkommer med rapport framöver!

Älskade hatade risotto.

Jag var en tvättäkta risotto-oskuld innan jag var på Avalon för ett par veckor sedan och åt nästan obscent god svamprisotto. Fråga mig inte hur det har gått till - risotto är inte alls ovanligt och dessutom hima gott, så att jag, som är en matnörd av rang, har lyckats undvika att äta det i 25 års tid är för mig ett mysterium.

När jag hade hämtat mig lite från min förtjusning över Avalon-risotton, så bestämde jag mig för att försöka på egen hand. Innan har jag haft någon hemsk vision av att risotto är e-v-i-g-h-e-t-s-mat där det ska röras och pytsas i buljong efterhand och duttas och piffas och pillas i all oändlighet. Efter som jag inte är så mycket för rör/pyts/dutt/piff/pill när det gäller matlagning (jag är mer i-med-allt-i-en-form-i-ugnen-typen), så har jag skytt risotto-tillagning som pesten... men efter att ha varit i risottohimmelen och vänt, så var jag väldigt motiverad att göra ett försök.

För att göra en lång, frustrerad och vrålhungrig historia väldigt kort - i lördags lagade jag mitt livs första risotto och stod och rörde i eländet i 80 minuter. Ja, ni läste rätt. I 80 (förbannat, sjukt långa och väldigt hungriga) MINUTER stod jag och rörde, pytsade vatten, duttade, piffade och pillade. Bredvid mig stod en stekpanna full med ljuvligt doftande stekt svamp som jag inte fick äta av, för de skulle ner i risotton sen. Efter 70 minuter var jag nästan gråtfärdig och tänkte: "Om den här (många fula ord) risotton inte är klar om 10 minuter, så slänger jag skiten och köper pizza istället!"

Så, första gången jag lagade risotto blev exakt så hemsk som jag hade föreställt mig. Själva risotton däremot blev Så. Himla. God! att jag, trots extrem hunger och frustration, är beredd att ge det ett nytt försök.
Fröken Matrepublikan är ansvarig för receptet - och jag tror mer på något knas med mitt ris än att hon är en dålig receptskapare! Och just för att jag kanhända ger hennes risottorecept lite dålig reklam nu, så vill jag passa på att göra lite bra reklam för hennes ugnsbakade spetskål med apelsin, som gjorde att jag åt två huvudet spetskål på två dagar i förra veckan. Sjukt gott! 

Knäckebröd med rostade havregryn, solros- och pumpafrön.

Knäckebröd är det enda brödet jag vet som är enklare att hantera ju grövre degen är. Jag brukar bråka betydligt mer med de degar som innehåller mer finmalda mjöler än de som är baserade på fullkornsverionerna.

Det innebär alltså att den här versionen med gott om frön och gryn är väldigt lätthanterligt, om du inte väljer att hantera den som en pizzakock och svänga runt med den i köket (inget jag prövat eller rekommenderar!). Bara gör som vanligt - kavla ut lite halvstort på bakbordet, flytta över till bakplåtspapper för fortsatt kavling och sen är du i princip hemma!

Är det förresten någon mer än jag som tycker att det luktar popcorn om rostade havregryn?!

Knäckebröd med rostade havregryn, solros- och pumpafrön, 6 plåtar
6 dl vatten
25 g jäst
1 msk muscavadosocker
1,5 dl pumpakärnor
1,5 dl solrosfrön
5 dl havregryn
1 dl krossade linfrön
ca 6 dl dinkelmjöl, fullkorn

till pynt:
1,5 dl solrosfrön, rostade
0,75 dl sesamfrön, rostade
flingsalt

Börja med att rosta havregrynen i en torr stekpanna. Därefter tar du fram mixern och mixar i omgångar

1. de rostade havregrynen. 

2. pumpakärnorna och

3. solrosfröna tills du får fint mjöl av dem. 

Blanda jästen med vattnet och sockret och rör tills det löst upp sig. Ha i pumpa/solros/linfrön och havregryn och låt blandningen svälla 15-30 min. Därefter blandar du i dinkelmjöl tills du får en smidigt deg. Låt jäsa en timme.

Sätt ugnen på 175 grader. När degen är färdigjäst, dela den i 6 lika stora delar och kavla ut på mjölad bänk tills degen är lika stor som en ugnsform ungefär. Sedan flyttar du den till en bakplåtspapper och fortsätter kavla tills dess att degen i princip täcker hela bakplåtspappret. Kavla ut så många bröd som du ska ha inne i ugnen och därefter fixar du pyntet - pensla degen lite slarvigt med vatten, strö över rostade solros-och sesamfrön och flingsalt och kavla in det i degen. Picka med en gaffel så slipper du luftbubblor och in i ugnen i 17-23 minuter (varierar från ugn till ugn!) tills de är gyllenbruna. Låt svalna på bakgaller, bryt i bitar och förvara i en fin burk.

Häpp! :) 

Epic tårta!

Helgen i korthet - Skövde hos finaste tvillingbror, pizza-och brödbak,  inflyttningsfest och kalas med bror och hans arbetskompisar och ett tårtbak som resulterade i två epic tårtor till nyss nämnda fest och ett gäng väldigt glada och imponerade nördar.

Tillåt mig presentera tårtversionen av deras app I Love Strawberries!

Det tog mycket längre tid än vad jag trodde och var ett himla pyssel...
men jäklar, vad roligt!

Receptet på tårtbotten utan ägg lånade jag från flickan & kakorna. Den var bra, även om jag lyckades bränna den första och inte riktigt kom överens med brors ugn, som envisades med att ge kakan en väldigt tjock skorpa. Den karvade jag (mer eller mindre smidigt...) bort, formade till bottnarna så som jag ville ha dem och delade varje botten på tre.

I Boxboy (den glada figuren) hade jag i understa lagret en kaffekräm gjord på snabbkaffe, kesella och vaniljsocker. Lager nummer två var chokladgrädde, som helt enkelt var smält choklad och grädde. Utanpå är han täckt av grädde och har lakritsremmar till mun och ögon.

Till jordgubbens första lager hade jag en hemgjord vinbärssylt med svarta och röda vinbär (note to oneself: gör sylten syrligare nästa gång) och till andra lagret ett tjock, ljuvligt smetigt täcke av dulche de leche. Sen blandade jag grädden som var kvar med lite av vinbärssylten för att få en röd färg... och jordgubbkvisten är färgad med grön karamellfärg!


Jag tror det är andra tårtan jag gör i mitt liv, så jag är otroligt nöjd med mig själv. Nu ska jag kolla igenom min kalender och se vad eller vem jag kan använda som anledning att göra en epic tårta snart igen!

Sneak peak inför Krogveckan på Avalon.

Jag går sällan ut och äter på restaurang - det är en kvarleva från min studenttid när det gällde att vända på slantarna. Däremot ÄLSKAR jag att göra det - så gissa hur glad jag var att Åsa twittrade efter sällskap att gå på sneak peak inför Krogveckan med! Krogveckan var något helt nytt för mig, men själva konceptet är 2 rätter för 200 kr från en meny som restaurangen själv satt ihop. Sjukt bra grej för den som vill äta ute, kanske testa på något nytt/lite finare än vad en brukar äta, men inte ruinera sig!

Så, en måndag för ett par veckor sen klädde jag mig lite extra tjusigt och så möttes vi och ytterligare tre upp vid hotel Avalon för att bli bjudna på tvårätters - Åsa och jag uttryckligen vegetariska alternativ (observera bli bjuden. Det finns bara en sak som är bättre än "att gå på restaurang" och det är "att bli bjuden på restaurang").

Vi var både väldigt nyfikna på vad som komma skulle, speciellt med tanke på att många restaurangers vegetariska alternativ ofta är att ta bort köttet... vilket leder till att jag ska betala samma pris för något som uppenbarligen kostat mindre än det min bordsgranne äter och känner mig lite lurad. Vi fick sitta och vänta in den sista i vårt matsällskap en stund, så vi hann diskutera restauranger och vegetariska rätter och Göteborg ganska energiskt. Väldigt kul!

På Krogveckan så gäller erbjudandet som sagt två rätter för 200 kr (på Avalon väljer du mellan två olika förrätter och varmrätter), men Avalon slog på stort och serverade rubb och stubb till oss - aptitretare, förrätt, varmrätt, efterrätt och dessutom två olika vin till maten. När vi blivit placerade vid bordet så bjöds vi på en fördrink som bestod av fläderjuice, gin och cava. Tydligt bett från ginen, väldigt lätt och fräsch! 

 

Aptitretare: En brödkorg med en bit baguette (surdeg?), en bit mörkt bröd (förmodligen med sirap) med lite torkad frukt och knäckebröd. Till det fick vi tre olika saker att bre på: vispat smör med salt, ett hasselnötssmör och en kumminfärskost (som stal showen helt!)

 Aptitretare på tallrik för oss vegosar: en bit med tre storters ost, vispad pepparrot och rågbrödskrisp. De andra fick små munsbitar med bland annat skaldjur. Det här är precis det jag vill ha på restaurang - ett "riktigt" vegetariskt alternativ! Dessutom väldigt gott!

Förrätterna: Älgcarpaccio med rotselleri, torkade lingon, timjan, hasselnötter samt enbär ELLER grillad havskräfta med blomkål, havtorn, brynt smör och grönkål (på bild).

Den vegetariska varianten var carpaccion, men utan älgen. Vegolösning = bort med köttet. Suck.

 Varmrätt: Halstrad  torskrygg med äpple och mandelpotatispure, kungskrabba, krabbskum och pistagenötter ELLER ryggbiff med bräserad oxkind, variation på pumpa, gurka och chili. 

Vegetariska alternativet var en helt ljuuuvlig svamprisotto med ungsbakade gula cocktailtomater, svampskum och toppad med olika sorters sallad. Här kommer en bekännelse mitt i alltihopa - jag har aldrig ätit risotto innan, men den här stal mitt hjärta totalt (och jag jobbar redan på att återskapa den i egen tappning hemma!)!

Efterrätt: Hemgjord tryffel á la Avalon. Krämig och mjuk och alldeles lagom storlek efter allt annat vi stoppat i oss.

Som jag nämnde förut är jag inte en van restaurangbesökare, men just därför tror jag att jag är lite mer noggrann med vad jag förväntar mig när jag går på restaurang. För min del är jag jätteglad att jag fick följa med och jag hade gladeligen betalat 200 spänn för den maten jag fick (även om det bara varit förrätten och varmrätten). Servicen var också väldigt bra - trevligt, vänligt och gemytligt. Vinvalen var fantastiska (så har du råd, tveka inte utan slå till!) och alla våra frågor vi hade om drycken fick uttömmande och sakkunniga svar. Så kommer frågan: kommer jag gå tillbaka till Avalon? Hade det bara ankommit på det runt omkring, som service, personal och lokal, så hade jag svarat "JA" på en gång. MEN det vegetariska som finns har jag redan ätit och även om maten var supergod så vill jag kunna variera mig när jag äter ute.

Det är tråkigt att valfriheten blir så OTROLIGT inskränkt när en väljer att inte äta kött OCH att lösningen för många kockar för att fixa vegetariska maträtter allt som oftast är att ta bort köttet. Jag tar Avalons förrätt som exempel - det är inte det att maten smakade dåligt, tvärtom var den jättegod! Men - förrätten är en älgcarpaccio. Hela rätten kretsar liksom runt älgen. När du som kock komponerar en rätt, så utgår du ju från alla smakar den ska innehålla för att få en balans. Om du då väljer att ta bort den, blir det inte då ett element i rätten som fattas?

Jag ska definitivt utnyttja erbjudandet om Krogveckan för att få tillfälle att äta ute lite mer utan att ruinera mig - och har du tankar om att gå till Avalon rekommenderar jag det varmt!

Hembakat vinner alla dar i veckan!

Igår morse vaknade jag med en vansinnig lust att äta nybakt baguette till frukost (jag trodde att jag aldrig mer skulle kunna se åt en ostmacka efter att ha levt på dem en vecka, men tji fick jag.) och eftersom jag ändå skulle till affären det första jag gjorde på morgonen, passade jag på att handla nybakt bröd. Jag tror det är första gången jag köper bröd på... nej, jag minns faktiskt inte!

Nackdelen med att baka i princip allt bröd jag äter själv? B-O-R-T-SK-Ä-M-D.
Brödet var nästan precis vad jag ville ha... bara lite för vitt, lite för tunt och lite för smaklöst. 
Lösning? Satte en egen deg att jäsa över natten, stack ut och sprang under tiden ugnen blev varm och stökade runt med en massa mjöl innan baguetterna skjutsades in i ugnen och blev klara under tiden jag duschade.

Tyvärr lite degiga i mitten (så jag slängde in dem i ugnen 10 minuter till efter kortet) och inte riktigt så knaprig och tjock skorpa som jag gillar i vanliga fall... men de var ändå godare än butiksbrödet. Med andra ord - hembakat vinner alla dagar i veckan!

I helgen får ni som är kvar ta hand om Göteborg åt mig - jag ska åka till Skövde och skämma bort min tvillingbror ett par dagar. För att ytterligare dela med mig av "Det blir inte alltid som en har tänkt sig" (apropå degiga baguetter) så får ni min tåglunch på bild - en hastigt hopplockad blandning av det som fanns i kylskåpet och behövde ätas upp. Sötpotatishummus, ugnsbakad sötpotatis, frukt och grönt. Matbloggare i farten, minsann!

Livslust.

I lördags var mamma och jag ute och åkte längdskidor. Bitande kyla, strålande solsken och ett ganska sönderåkt spår på Partille golfbana förgyllde några timmar. I bilen på vägen dit berättade mamma om en blogg hon läst - en kvinna som hade sökt hjälp för hon var helt slut och trött och närapå utbränd. Hon fick göra tre listor - saker hon behövde göra hemma, saker hon behövde göra på jobbet och saker som hon ville göra. Sen strök hon ALLT utom fem saker: umgås med barnen, umgås med min man, sova, äta, motionera.

Mamma berättade att hon fått rådet "Gör ingenting som inte ger energi." Hon hade blivit helt perplex. "Så... om min man ska på en fest och jag inte vill följa med... så behöver jag inte gå?"

Vissa tillfällen i livet är vissa saker viktigare än andra - det är det där vuxenordet som kallas "prioritering". Även om det finns en hel del "måsten" i livet, så har jag lärt mig och tror att det allra viktigaste som en kan göra för att vara frisk och må bra är att tänka "Vad känner jag för att göra nu?" så ofta som det någonsin går.

Därför hade jag finfika med en vän igår & åt så mycket citronmarängpaj att jag blev liggande på soffan i fika-koma ett tag. Därför struntade jag att gå och handla idag, för jag hade verkligen ingen lust. Därför känns det mer prioriterat att stanna uppe ikväll för att äta nybakt bröd med fransk ost och massa smör och baka och äta havrekakor med choklad och russin än att gå och lägga mig i tid för att vara pigg på jobbet imorgon.

Så är det inte alla kvällar... men just nu finns det inget bättre i hela världen!

Livslustcookies, 8 st
50 gram rumsvarmt smör
1/2 dl socker
1/2 dl mörkt muscovadosocker
1 chiaägg (1 msk chiafrön+2 msk vatten, låt stå i 10 min. Hade inga ägg hemma, det går förmodligen utmärkt med ett vanligt ägg)
0,5 dl vetemjöl
0,5 dl grahamsmjöl (eller bara vetemjöl)
1/2 krm bikarbonat
1/2 tsk vaniljpulver
0,75 dl havregryn
50 gram choklad
en lagom stor näve russin (näven beror på handstorlek och russinlängtan)
½ dl jordnötter

Sätt ugnen på 175 grader. Om du använder chiaägg, rör ihop chiafrön och vatten. Hacka chokladen i grova bitar. Rör smör, socker och muscovadosocker mjukt och poröst. Tillsätt ägget under omrörning.
Blanda mjöl, bikarbonat och vaniljsocker och rör ner i smeten.
Rör ner havregryn, choklad, russin och de salta nötterna.
Klicka ut smeten på pappersbeklädda plåtar med ganska stora mellanrum, eftersom de flyter ut rätt mycket. Grädda i mitten av ugnen ca 12-15 minuter. Tack Pernilla för inspirationen!

En kavalkad av stört snygga sallader.

De som säger att det är tråkigt med sallader har uppenbarligen aldrig ätit lunch/middag hemma hos mig!

Ångkokt broccoli och pumpa med tahinidressing

Grönkålssallad med granatäpple och rostade valnötter (och avokado!)

Sallad med krasse, matjessill, clementin och pumpakärnor

(jag vet att den låter lite galen, men den är sååå god!)

Vallmofrö-pimpad butternut squash med grönkål och granatäpple

Nutcrackin' Apple Salad

Det har varit lite stilla här, med anledingen att min telefon (och tillika kamera) håller på att klappa ihop. Ergo - jag kan ta bilder, men jag kan inte överföra dem till datorn. Jag sitter med en värdelös sladd som glappar så mycket att det är värre än rysk roulette att försöka föra över bilder och på sistone har det inte funkat alls. Lösningen på problemet stavas egentligen k-ö-p-a-n-y-t-e-l-e-f-o-n, men så länge så får det duga med pappas dator och bluetooth!

Spread the love!

Precis i samma vända som jag satte mig på en buss och åkte iväg till snö och snowboardåkning i en vecka, så fick jag en Liebster Award av fina Ann-Louise. Gissa om jag blev glad där jag satt i lobbyn hos den franska tursitinformationen och kollade mail och vips! så fick jag en jättekomplimang rätt i ansiktet! Jag tackar och bockar ödmjukast - det är superkul att veta jag kan sprida lite av det roliga som händer i mitt kök till er som läser!

 

Till Awarden hör en uppgift. Liebster är ett tyskt ord som betyder "käraste" och utnämningen ges endast till bloggar med färre än 200 följare/prenumeranter. När du får utmärkelsen ska du göra följande: Tacka den som gett dej utmärkelsen och länka. Skriv ner de fem bloggar du vill lämna awarden vidare till och låta dom veta det genom att lämna en kommentar hos dem.
Till sist hoppas en att dom utvalda vill lämna utmärkelsen vidare...

Jisses, det är det där med färre än 200 följare som ställer till det... jag vet faktiskt inte hur jag kollar sånt... eller vilka som redan har blivit Liebster:ade. Anyways, här kommer några av mina guldkorn!

Matrepubliken

Maten. Kvinnan. Bilderna. Jordnära och personligt och ger mig ofta ett leende på läpparna

Tant Russins Bak

Klart ett Plommon gillar ett Russin, speciellt om det lagar de häftigaste tårtorna på den här sidan ekvatorn!

Njutmaten

Jag vet att det var länge sen Mikkan var aktiv i bloggosfären, men det finns så mycket godsaker och kloka ord på hennes blogg att jag ändå vill lyfta fram den lite grann!

Perfekta Prinsessan Pernilla

Jag lagar sällan kakor, tårtor eller pajer, men OM jag gör det är det hit jag går för att få inspiration... eller bara dreggla en stund!

Moma's kitchen

En bit karibisk hetta i Stockholm. Enligt egen utsago en knäckehäxa. Gillart!

Annars vill jag bara säga att det händer mycket nu - inte i mitt liv, men i många andras som jag tycker om och/eller står nära. Snälla ni, glöm inte att säga till de som spelar roll i ert liv och gör det ofta.