Laxen i graven.

B berättade förtvivlat för mig för några månader sen att hon minsann skulle bli icke-fiskätande vegetarian: "Vet du vad det enda folk bjuder mig på när jag är borta? Lax! Det är som de får panik över att jag inte äter kött och det enda de kan komma på är lax!"
Problemet är inte själva fisken, utan att hon liksom jag gärna vill att det ska finnas ett hållbart tänk bakom maten. Lax är inte en av de fiskar som vi kan äta hejvilt numera och att välja vilken lax man köper med utgångspunkt från var och hur den blivit fiskad - tja, det gör inte alla.

Imorgon är det våffelkalas i knytisanda hemma hos mig - jag står för våfflor, ett matigt pålägg och efterrättspålägg, mina gäster står för varsitt matigt pålägg. Jag tänkte simple but good och tänker bjuda på gravad lax med gräddfil, rom och dill. Med B i åtanke tog jag tillfället i akt att gå utanför mina ramar lite och passar därför på att pröva på att grava lax själv. I farmors hylla hittade jag en gammal Bonniers kokbok, gned in min lax med en salt-socker-blandning, strösslade över lite dill och krossade vitpepparkorn, den andra laxbiten på och så in i kylskåpet! Hur resultatet blir - det får ni veta efter imorgon kväll. :)