Varför ska man äta något man inte gillar?

Jag har en egenskap som gör mina käraste bröder helt förvirrade - jag vill gärna lära mig tycka om smaker jag inte tycker om. "Varför ska man äta något man inte gillar?" undrar dem och ser på mig med totalt oförstående blickar. Tusen och åter tusen gånger har jag försökt att förklara för dem att det handlar om att lära sig uppskatta något nytt, inte att tvinga i sig mat som är äcklig. För att uttrycka det enkelt: Jag vill inte missa något.
Jag vill kunna äta allt som finns, njuta av det och uppskatta det för dens egna smak. Många gånger är det inte själva smaken i sig som vi slår bakut av - det kan vara konsistensen, lukten, utseendet eller alltihopa i kombination. Något jag tycker om smakmässigt, men inte riktigt klarar av konsistensmässigt är couscous. Det är för litet och kryllar sig i munnen. Sen behöver man oftast vänja sig vid nya smaker. Forskning visar att ju äldre man blir, desto fler gånger behöver man smaka på något för att uppskatta det (är någon intresserad av den vetenskapliga referensen, let me know!). En annan grej kan vara en taskigt första exponering. Dåligt tillredd mat, en riktigt kass smakkomponering eller till och med en miljö man är obekväm vid vid just den måltiden kan vara något som triggar "Tycker inte om!"-känslan.

Jag tycker mest det är roligt och fascinerande. Gör mig mån om att smaka på så mycket nytt jag kan och smaka igen. Efter en riktigt dålig kryddkombination med koriander som hängde i ett bra tag, lagade mamma och jag en helt fantastisk lammgryta från Jamie Olivers "Jamies matrevolution" och bang! var jag såld på koriander. M gav mig ett underbart recept på en torskgryta med kapris och min kaprisskepsis smälte bort. Efter 4 år av att varje jul provsmaka Jansson frestelse fick jag förra julen en aha!-upplevelse och tycker det är mums. Mitt senaste projekt är fänkål. Fänkål har en mer eller mindre stark ton av lakrits, som jag hittills inte haft någon bra upplevelse av (jag bakade ett bröd som mamma brukade baka, följde receptet till punkt och pricka, och upptäckte till min fasa att brödet smakade lakrits. Mamma brukade visst slopa kryddorna, det glömde hon säga.). Men häromveckan pratade B lyriskt om en temarinerad lax med smörstekt fänkål som hon hade blivit bjuden på av sin sambo, så jag har lovat att ge fänkålen en fair chance. B är förövrigt upphovskvinnan till den goda avokadolasagnen, så jag är benägen att lita på att ALLT hon säger är gott. :) Fänkålen är till och med inhandlad, den ligger snällt i kylskåpet på mig och väntar.


Jag skriver inte alls lika mycket här som jag skulle vilja, men får vackert face the facts att måndag-onsdag ofta är busy dagar som i stort består av pluggande och träning. För att inte bli ett stressat vrak (vilket jag testat, det är inte kul) är det inte prio att pröva nya recept och råvaror OCH blogga under första delen av veckan. Tråkigt nog, för det kliar i fingrarna av bak- och matlagningslust. Dessutom ekar det helt tomt i knäckebrödskorgen och i skorplådan finns det bara två små förskrämda skorpor kvar. Jag lovar att i allafall återkomma med vad jag tyckte om fänkålen!